Privat bank-id i tjänsten? - En privat personlig handling!

 Allt oftare ser jag att arbetsgivare kräver att personalen ska använda sitt privata bank-id, på sin privata mobiltelefon i tjänsten. Det kan låta oskyldigt - men riktigt så enkelt är det inte. Privat är privat och att i efterhand tvinga något av arbetstagaren som inte avtalats från början är aldrig okej.

När du söker en ny tjänst så kan arbetsgivaren ställa upp en massa krav och kriterier som exempelvis en viss utbildning, B- körkort eller egentligen vad som helst - som att du som arbetstagare ska använda ditt privata bank-id i tjänsten, alltid bära lila kläder eller stå med egen dammsugare att använda i tjänsten. Tackar du då ja till den tjänsten så går du också med på att alltid bära egenköpta lila kläder och om dammsugaren går sönder så måste du genast köpa en ny privat. Ni ingick ett avtal och båda parterna var vid anställningen överens. 

Arbetsgivaren kan dock inte komma i efterhand och kräva lastbilskort, högre utbildning, enbart lila kläder, dammsugare eller bank-id på privat mobiltelefon av arbetstagaren. Vill arbetsgivaren absolut ha detta får arbetsgivaren också stå för det. Alltså stå för utbildning på betald arbetstid, köpa in lila kläder, dammsugare, e-legitimation, tjänstetelefon osv. Eller såklart förhandla fram ett nytt avtal - exempelvis arbetsgivaren erbjuder högre lön och/eller en tjänsttelefon (ej delad med andra) mot att du går med på att använda ditt privata bank-id i den telefonen. Går du då med på detta nya avtal så är det okej - annars inte.   

 

En liten saga

 Det var en gång en liten kommun i konungariket Sverige. Det var en alldeles vanlig liten kommun där ledningen för vård och omsorg, mäkta stolta, sade sig vara i toppklass. De ledande politikerna i kommunen nickade instämmande, samtidigt som de sin vana troget putsade sina färggranna fjäderdräkter. Enligt ledningen blänkte och sken det så mycket om verksamheten att personalen var tvungen att bära solglasögon för att inte få bestående skador på ögonen – ledningen tog ju sitt arbetsmiljöansvar på allvar och hade således köpt in solglasögonen i storpack och delat ut till personalen.
 Men så bar det sig inte bättre än att en dag, en helt vanlig mulen onsdag, så snubblade en undersköterska till på en hög med floskler som låg och skräpade inne i ett förråd. Solglasögonen flög av och allt det förut så pärlemorskimrande kom nu upp i en helt annan dager. Hon såg plötsligt mössen som hoppade hopprep på de basala hygienreglerna och hur den avskavda arbetstidslagen överutnyttjades. Förskräckt och mäkta förvånad sprang hon nu genast till kontoret och skrev både tillbud och avvikelserapporter – som hon var ålagd att göra om hon upptäckte fel och brister.  
 Till sin stora förvåning hände ingenting, så hon skrev fler rapporter. Nu även om kompetensbrister, minutscheman och en tung känga om höga sjuktal, sjuknärvaro och kvinnolöner. Men ingenting hände den här gången heller. Ledningen hade fullt upp med att stoppa huvudet i sanden – och det var inte i vilken sand som helst. Det var den dyraste och finaste sanden som gick att köpa för kommunala skattepengar.
 
 Snipp snapp snut så var sagan slut. Och än idag kan man med lite tur se politiker och ledningsgrupper runt om i konungariket Sverige, som i stolt tradition stoppar huvudet i sanden och delar ut solglasögon till personalen. Och har du riktigt tur, kan du även få se när de viftar med trollspöet så att glitter och regnbågens alla färger lägger sig som skimmer av blå dunster över dalen där de vilda enhörningarna bor. För i sagans värld är allting möjligt. 

 

Den tidskrävande och eftertänksamma undersköterskan - behövs hon idag?

 I dagens arbetsliv premieras man allt som oftast om man kan jobba snabbare än sin egen skugga, slår knut på sig själv av flexibilitet samtidigt som man oreflekterande jonglerar 124 bollar i luften -  i samma stund som man med jublande glädje ser fram emot ännu en ohemul effektivisering. Underförstått är också att du aldrig sjukskriven, har inga behov av sömn, raster, toalettbesök eller har en familj eller husdjur vid sidan om som pockar på din uppmärksamhet. Du och lönejobbet är helt enkelt en och samma sak. 

 

 Nu raljerar och överdriver jag - jag vet. Men den som ägnat mer än fem minuter åt att läsa dagens jobbannonser förstår ganska snart att de som skulle klara av kraven som eftersöks är få - mycket få. Något som egentligen är en mänsklig omöjlighet har blivit normen för vad en människa ska klara av - samtidigt som vi förväntas jobba längre och längre upp i åldrarna innan pension.

 Arbetsgivare som anser eftertänksamhet som meriterande är få, om inga. Eftertänksamhet tar helt enkelt för mycket tid i anspråk. Tid som istället, utan reflektion kan användas åt att rusa fram och bocka av så många punkter som möjligt under en dag. Om resultatet blir så bra som det borde är tyvärr underordnat - eller som Anna Brandenberg så klokt uttrycker i SVT :

 "Det som jag tycker att vi har mist är medmänskligheten, i hemtjänsten och äldreomsorgen överhuvudtaget. Ens tanken på att det skulle finnas empati eller medmänsklighet - i systemet, det har vi tappat. Men tack och lov så finns den fortfarande bland personalen." 

I samma inslag säger Lars Rahm, enhetschef på IVO : "Vi ser ofta att förutsättningarna är orimliga för att hinna med alla brukare." 

Malin Cato, projektledare på Arbetsmiljöverkets tycker att det är en ”väldigt bekymmersam” och ”ohållbar” situation att arbetssjukdomar och arbetsolyckor med sjukfrånvaro anmäls dubbelt så ofta i hemtjänsten som genomsnittet för samtliga branscher. Och Anna Brooks, utredare på Socialstyrelsen.säger att Kommunerna behöver ha viss kontroll, men på flera håll har det blivit för mycket kontroll och för lite flexibilitet. 

Summa summarum är nog att vi behöver den tidskrävande och eftertänksamma undersköterskan, men att hon allt för ofta har effektiviserats bort av kommunerna, vilket tyvärr gett oönskade effekter som drabbar både personal och brukare illa - till och med dödsfall har rapporterats.   

ps den 4 november säger Jane Larsson (C), ordförande för nämnden för stöd, vård och omsorg i Kristinehamn i SVT  "Det är tydligt att inte bara vi, utan hela Sverige, har kört i diket när man försöker jämställa äldre och personal med ett löpandebandprojekt. Här måste hela Sverige tänka om." 

 

Sveriges farligaste arbete - Undersköterska

 "Här är Sveriges farligaste arbete" Ja, så löd en rubrik i Aftonbladet 2010 som handlade om arbetsskadestatistiken från 2009, där Undersköterskor, sjukvårdsbiträden och maskinmekaniker utsågs till de farligaste yrkena.  Dåvarande statistiker på Arbetsmiljöverket Börje Bengtsson sa då att sett till statistiken är dessa yrkesgrupper de mest riskfyllda. 

 

 Detta var alltså femton år sedan och inget har egentligen hänt sedan dess. Undersköterska är fortfarande ett riskfyllt yrke som ligger i toppen för både arbetsskaderisken som risken att bli långtidssjukskriven enligt nyare statistik från både Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. Lite intressant i försäkringskassans rykande färska statistik är att politiker och höga chefer - de som sitter och bestämmer undersköterskans arbetsförhållanden, har lägst risk att själva bli sjuka av sitt arbete.       

Motsägelsefulla ambitioner och konkurrerande logiker

 Tidskriften Arbetsliv i Omvandling Nr 1 2025 heter Omsorgsarbeten i omvandling – motsägelsefulla ambitioner och konkurrerande logiker och är väl värd att läsa om en som jag är intresserad av äldreomsorgen. Hela tidningen med åtta mycket intressanta kapitel ligger öppet för alla som vill läsa.  

•  Kapitel 1. Omsorgsarbeten i omvandling - Helene Brodin och Lotta Dellve
•  
•  Kapitel 2. Arbetsvillkor i hemtjänsten: en tillbakablick på 50 års forskning - Rebecka Strandell och Marta Szebehely 
•  
•  Kapitel 3. Individanpassning i gapet mellan policy och praktik - äldreomsorgens ambitioner och hemtjänstarbetets realiteter - Rebecka Strandell
•  
• Kapitel 4. En för alla eller alla för en? Om standardisering och personcentrering i svensk funktionshinderomsorg - Richard Gäddman Johansson
•  
• Kapitel 5. Samverkan byggdes inte på en dag: nationell styrning och lokala variationer i utskrivningsprocessen från sjukhus - Nicoline Annetorp Roth
•  
•  Kapitel 6. Det obegripliga våldet: om förekomsten av hot och våld i olika omsorgsyrken - Helene Brodin, Sara Erlandsson och Emelie Shanks 
•  
•  Kapitel 7. Mellan omsorg och arbetsmiljö: Chefers hantering av vardagsrasism inom äldreomsorgen - Linda Clavier och Palle Storm
•  
• Kapitel 8. Avslutande reflektioner - Helene Brodin och Lotta Dellve  

 

 

Sommar i p1 - Undersköterskan Anna Brandenberg

 

 Förväntningarna var höga från många med mig - till och med skyhöga. En undersköterska som sommarpratare i p1 - Äntligen! Vårat fackförbund Kommunal har många gånger påtalat denna brist och till och med kommit med egna förslag : 77 kommunalare som skulle kunna sommarprata och gjort försök med egna radiosändningar: Prat från verkligheten. Men den här gången blev det så äntligen på riktigt. Anna, en helt vanlig undersköterska skulle den 9 Juli få äntra riksradion i sisådär en och en halv timme.  

  Alla uskor höll tummarna för att hon skulle klara att förmedla både vår yrkesstolthet och kärlek till yrket, som alla de brister som vi jobbar under på ett bra och klokt sätt så att alla de som inte jobbar med detta förstår allvaret - och det gjorde hon! Enastående skickligt fångar hon lyssnarna med den verklighet som är, sätter orden på rätt plats och med sitt brinnande engagemang och känsla tar hon en självklar plats i etern. Tack Anna! Jag säger som alla andra - in och lyssna! 

 

Stipendium från Sveriges författarfond!

Här om dagen plingade det till i mobilen - ett mejl och inte vilket mejl som helst. Det var från Stipendierådet vid Sveriges författarfond som meddelade att de den 2 juni 2025 beslutat att tilldela mig ett arbetsstipendium på 70 000 kr.  Det är stort - så pass stort att det är svårt att ta in att det är på riktigt. Det betyder ju att jag, den skrivande undersköterskan från Värmlandsskogarna är något som stipendierådet vid Sveriges författarfond tror på och vill stötta - stort! Jag är så oerhört tacksam! 

 Jag vet att det finns människor som tjänar 70 000 kr eller mer i månaden - år ut och år in. De kanske inte kan förstå vilken ekonomisk lättnad en sådan här summa ger mig - för det gör det verkligen! Det gör att jag kan andas lugnt ett bra tag fram över.  

 

 

 Efter glädjetårarna som föll blev det faktiskt en liten flaska bubbel.