”Vad jobbar du med?”

 

 Jag har alltid haft svårt för frågan ”Vad jobbar du med?” Tycker att den förminskar människan till hennes lönejobb – att hon är sitt lönejobb och sedan inget mer. Ändå är det en av de vanligaste frågorna vi får när vi träffar nya människor. Sedan att jag tycker att den är ruskigt svår att svara på gör inte heller frågan lättare, men jag ska här göra ett försök. 

 

  Jag är för det första inte mitt lönejobb, jag är Frida, en kännande levande människa som befinner mig i olika sammanhang. Jag är dotter, storasyster, lillasyster, mamma, maka, farmor, moster, matmora, bonnmora, undersköterska, naturvårdare, inventerare och författare och hundmänniska … puuh ... Men det räcker inte för jag är även kattmänniska, slaktare, odlare, bloggare, fotograf, debattör, kulla, hygienombud och har ett brinnande intresse för natur, djur, insekter, svampar, biologisk mångfald, släktforskning, politik och samhälleliga dumheter & orättvisor. 

 

  Jag är allt detta och en hel hög med andra saker och det tror jag att de flesta är - alltså mer än bara sitt jobb – ändå envisas vi med att ställa frågan ”Vad jobbar du med?” som om det skulle vara svaret på vem man är, eller ens ge en hint om vad man är för en slags filur. Om jag skulle svara exempelvis undersköterska på frågan så skulle det inte innebära att alla andra som svarar undersköterska är precis likadana som mig - för så är det ju inte. Vi undersköterskor är ett myller av olika människor som alla har det gemensamt att vi är hejare på att kompressionslinda ben och ta fecesprov (och en hel del därtill så klart) - och det att vi nuförtiden leder ligan med hästlängder i att trilla dit i den nya farsoten: utmattningssyndrom. Det sista hade jag förövrigt mer än gärna sluppit ligga i topp på. 

Så vad borde vi egentligen fråga varandra istället? 

Blöta iskalla fötter - pulsa i snö

Vinter,pulsa i snö, blöta fötter, minusgrader och halka. När man sedan kommer in i varma stugor och lägenheter stoppar man in skorna i "plasttossor" som gör att blötan kryper in. Fötterna blir sedan iskalla när man åter kommer ut... man pulsar åter i snö och så in i varma stugor och lägenheter igen.... och sådär håller det på hela dagen lång.  Detta är bara en av alla anledningar till varför vi i hemtjänsten/hemsjukvården behöver ordentliga arbetsskor! 

 

ps läs gärna Göran Greiders Ledare i Dala Demokraten: Rätten till fria arbetsskor!

och min insändare Vad vi har på fötterna spelar roll!

Ny läsvärd Doktorsavhandling om Hemtjänsten

 Jag har just läst Rebecka Strandells Doktorsavhandling: Omsorgsarbete i hemtjänsten
– förändringar, utmaningar och möjligheter vid Stockholms Universitet. Den spänner från hemtjänstens historia med hemmafruar som jobbar extra som hemsamariter mot en symbolisk summa till dagens Hemtjänst/hemsjukvård med tidspress och en sjukdomsalstrande arbetsmiljö. 

 I slutet av avhandlingen skriver Rebecka något som jag tycker är viktigt:

"Resultatet från avhandlingen visar att hemtjänstpersonalen har fått en försämrad arbetssituation, bestående av problem över flera dimensioner, och med potentiellt negativa konsekvenser för deras hälsa och välbefinnande. En förhoppning är att kunskapen kan bidra till att förbättra styrningen och organiseringen av äldreomsorgen, och därmed situationen för dem som arbetar i sektorn liksom för dem som tar emot omsorgen."

Personalen klagar alltså inte för klagandes skull, vilket vissa verkar tro. Arbetsförhållandena är så att vi riskerar vår hälsa och så tror jag ganska få vill att det ska vara. Vi kan bättre om vi vill.

Alla intresserade, men framförallt politiker som är de som kan besluta om förbättrande förändringar rekommenderas å det varmaste att läsa avhandlingen!  

  

 

För kort dygnsvila - kritik från EU

 EU-kommissionen har kommit med skarp kritik mot Sverige för att arbetstidsdirektivets regler om dygnsvila inte följs. Grunden är att arbete och vila ska förläggas växelvis så att den livsviktiga återhämtningen aldrig kompromissas bort. Jobbar du vardagar 7:00 – 16:00 måndag till fredag så är dygnsvilan aldrig ett problem men i många branscher som exempelvis i vården är det inte ovanligt att dygnsvilan kortas ner till 9 timmar i stället för 11 timmar (exempelvis du jobbar till 21:30 och börjar nästa morgon vid 06:30) samt att det inte kompenseras i direkt anslutning till arbetspasset utan kompenseras långt senare – vilket inte ger den återhämtning och vila vi minst behöver för att inte bli sjuka.

 Det här är en jätteviktig åthutning till Svenska arbetsgivare som allt för länge har kunnat åberopa undantaget ”särskilda skäl” med förkortad dygnsvila slentrianmässigt och inplanerat genom att ha detta som en schemateknisk lösning som då också har kunnat byggt på en allt för slimmad personalstyrka. Nu kommer ”särskilda skäl” också kunna åberopas men till skillnad från nu kommer det bara att kunna användas vid oplanerade och på riktigt särskilda skäl och arbetsgivaren kommer då att behöva kompensera personalen i ledighet i direkt anslutning till nästa arbetspass. 

Omsorgskottar

 

 Det här kan förhoppningsvis bli riktigt bra då vi som jobbar i vården äntligen kan få bort en av de stora riskerna för att insjukna i utmattningssyndrom som just nu sprider sig som en löpeld bland personalen i vården. Det skulle till och med kunna locka fler ungdomar att väljer vårdprogrammet på gymnasiet när man ser att arbetsförhållandena blir bättre och bättre. För i grunden är det ju ett jätte roligt och givande arbete. Men det kan tyvärr även få nya oväntade konsekvenser om arbetsgivare inte anställer fler personal för att göra bra och verksamhetstäckande grundscheman utan istället försöker få ihop täckningen på samma antal personal som tidigare. Då kommer vården fortsatt vara en grogrund för långtidssjukdom och gymnasieprogrammen för nya undersköterskor kommer att fortsätta eka skrämmande tomma.

 Jag är hopplös optimist och tror därför att detta kommer att bli ett stort steg mot det bättre – hoppas kan man ju alltid göra för i grunden är det riktigt bra kritik från EU-kommissionen. 

 

Ett intressant litet kulturkrig

  Det pågår ett litet kulturkrig som jag tycker är lite intressant både som medlem i fackförbundet kommunal och läsare av vår medlemstidning Kommunalarbetaren och som skrivande undersköterska. Att mitt namn nämns i ett debattsvar från reportrarna med redaktörsansvar för kulturen i Kommunalarbetaren gör inte mitt personliga intresse mindre – tvärtom. Ett debattsvar som för övrigt inte Aftonbladet publicerade utan fick publiceras i Kommunalarbetaren istället. 

 

 Det hela handlar om kulturens utrymme och innehåll i fackpressen och började med att Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström skrev svidande kritik om att kulturen i LO-fackförbundens medlemstidningar minskat och riskerar att avvecklas helt sedan LO:s mediehus tagit över driften av alla medlemstidningarna. Jag delar hans kritik i den meningen att ”kostnadseffektiviseringar” alltid riskerar att slå fel och i det här fallet att kulturen riskerar att minskas ner till ett platt minimum – kultur har aldrig varit högst prioriterat och allra minst arbetarkulturen. Rasmus Landström ställer också frågan om vart skrivande arbetare ska vända sig i dag om inte ens deras förbundstidningar bryr sig, vilket jag tycker är en relevant fråga. LO Mediehus och en massa chefredaktörer och ansvariga utgivare för fackförbundstidningarna svarar att "Vi ska inte leva kvar i det dammiga 70-talet" och att kulturjournalistiken visst går i takt med vad läsarna vill ha.

  

 Personligen tycker jag att Kommunalarbetaren (som är den tidningen som jag läser, kan inte yttra mig om de andra) fortfarande håller kulturfanan högt även om man självklart alltid kan önska sig mer – speciellt mer om och av medlemmarna själva. Men något som inte uppmärksammats alls i detta lilla kulturkrig är det faktum att debatten förs ovanför de berördas huvuden. Det är medelklassen som diskuterar arbetarklassen – och där mina vänner faller det enligt mig pladask även om jag kan se poänger i debatten.

ps. Superkul att Årets mest lästa kulturtext i Kommunalarbetaren (digitalt) var intervjun med mig och min bok ”Äldreboendet Solrosen”. 

 

 

Den makalösa manicken - Hjärnan

 

 Att ha medarbetare som en efter en drabbas av utmattningssyndrom är ett tecken på att någonting inte är bra på arbetsplatsen. Oftast sitter problemet högt upp i organisationen där man av ekonomiska skäl försöker effektivisera neråt i verksamheten - så till den milda grad att medarbetare på grund av att de är begränsade av att vara biologiska varelser går in i väggen. Det där med att vi är biologiska varelser med begränsningar är något som vi gärna förtränger – både som enskilda individer som på politiker och höga chefsnivåer. Människan har sina begränsningar – bara att gilla läget. Det finns inga genvägar som att tänka mer positivt eller bita ihop för att slippa utmattning – lika lite som det hjälper mot att slippa bryta benen om du hoppar från ett höghus. 

 När det kommer till just utmattningssyndrom så har forskningen kommit långt i varför det uppstår – vi överutnyttjar hjärnan. Vi bombarderar den med ständigt återkommande olösbara och omöjliga krav/situationer, samtidigt som vi inte tillåter hjärnan att återhämta sig färdigt efter en påfrestning så att sjuklig allostas uppstår och hjärnan kraschar. Då hjälper inte klämmiga mindfulnesskurser eller stresskurser för är det obalans i krav och resurser på arbetsplatsen så blir det till slut total obalans i hjärnan.

  Hjärnan som är en makalös manick strävar ständigt efter balans – hela tiden jobbar den med att kompenserar för allt som sker i vår omgivning. Tvingas då en medarbetare att under lång tid jobba med höga krav och för lite resurser så jobbar hjärnan febrilt med att försöka lösa problemet och finna jämvikt – även om det är en omöjlighet så försöker den. Lägg där till för lite av den livsviktiga återhämtningen mellan och under ett arbetspass så kommer medarbetaren till slut att krascha. 

  Vad kan man då göra som arbetsgivare för att vända trenden? Det finns två svar på det – sänk kraven eller höj resurserna. Finns tyvärr inget där emellan. Sänkta krav i vården tror jag få kan tänka sig så egentligen finns det bara ett svar – höj resurserna. Ge vårdpersonalen mer tid, bättre scheman, fler kollegor och ordentligt med återhämtning så kommer problemet att försvinna som i ett trollslag. Tänk så enkelt. 

Den här texten ligger också som debattinlägg på Dala-Demokraten

 

Hur man kapar kostnaderna för sjukfrånvaro och sjuknärvaro

En efter en faller vi i utmattningens brutala klor. En efter en försöker vi komma tillbaka. Att det är ett personligt lidande som är helt i onödan kan nog de flesta skriva under på, ändå får det fortgå år efter år och tyvärr är det ingen förbättring i siktet - nya insjuknar hela tiden i en aldrig sinande ström. 

Haltande och inte riktigt som förut kommer vi så småningom tillbaka - även om vissa trillar dit igen om man kommer tillbaka till samma sjuka arbetsmiljö som innan och en del har oturen att aldrig kunna komma tillbaka till jobb eller en aktiv fritid - någonsin. En jävla skitsjukdom helt enkelt som det samlade kunskapsläget om vad som orsakar insjuknandet och hur man förebygger är goda, men hur vi ska behandla vet vi mycket lite om - man provar sig fortfarande fram. Tiden att läka tar hur som en evinnerlig tid, många långa år till och med och det kostar förutom det personliga lidandet för den drabbade även en helt ohemul massa pengar för både den sjuke, samhället som för arbetsgivaren. 

Nu om inte förr borde en och annan arbetsgivare vakna till liv, för kunskap om kostnaderna för sjukfrånvaro och sjuknärvaro skulle kunna öka intresset för att arbeta mer med förebyggande och hälsofrämjande åtgärder på riktigt och inte bara på pappret.

Förlopp från sjuknärvaro till sjukfrånvaro och åter
till sjuknärvaro från rapporten "Arbetsgivares kostnader, åtgärder och
anpassningar för sjuknärvarande och
sjukfrånvarande medarbetare" från Linköping universitet

När någon blir sjukskriven för utmattningssyndrom så har man oftast en tid innan där man har en sjuknärvaro - innan man kraschar totalt. Redan här har arbetsgivaren en kostnad då den sjuknärvarande  inte orkar prestera som innan. Sedan kommer en tid (oftast flera månader/år) av helt bortfall när en eller flera ersättare måste läras upp. Efter det kommer återgång till arbete med ännu en tid (månader/ år) av sjuknärvaro -  till och med för all framtid en viss form av sjuknärvaro och en stor risk för återinsjuknande. 

Att finna siffror för vad det här kostar för arbetsgivaren är svårt - om inte helt omöjligt då det finns så många olika kostnader som ligger på vitt skilda ställen i organisationen. Men om man leker med tanken att man använde de här hundratusentals kronorna som det minst handlar om per insjuknad (då är inte samhällets eller de personliga kostnaden medräknade) så skulle man med lätthet kunna använda dem till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder på arbetsplatsen istället. Det skulle till och med kunna bli ett sätt att långsiktigt och hållbart spara pengar - en riktig effektivisering med andra ord! Vilken arbetsgivare skulle tacka nej till det?   

 

Fortfarande störst antal sjukfall inom vård- och omsorg

Försäkringskassan presenterar den 22 juni nya uppdaterade siffror över sjukskrivningar i olika yrken, branscher och sektorer. Det största antalet sjukfall finns alltjämt inom vård- och omsorgsyrkena som fått dra ett tungt lass under pandemin. Högst sjukfrånvaro finns bland undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende med närmare 226 sjukfall per tusen arbetande år 2021, vilket är mer än dubbelt än genomsnittet för alla yrken som är 105 sjukfall per tusen arbetande. Inte ens elitidrottarna som pressar sina kroppar till det yttersta kommer upp i undersköterskornas höga siffror utan hamnar på 205 sjukfall per tusen arbetande.

Men även innan pandemin låg undersköterskorna i topp i sjukstatistiken så grundorsaken till att just denna yrkesgrupp har högre risk att bli sjuk på grund av att sitt jobb finns kvar - Svensk äldreomsorg har under alltför lång tid dragits med allt för omfattande brister där personalen fått kompensera bristerna med sin egen hälsa. 

Den 28 juni, överlämnad regeringens särskilda utredare Olivia Wigzell som har haft i uppdrag att föreslå en äldreomsorgslag som ska stärka förutsättningarna för äldreomsorgen och förtydliga dess uppdrag och innehåll sitt slutbetänkande till socialminister Lena Hallengren. Nu får vi hoppas att denna äldreomsorgslag också ger det resultat som den lovar för både de hundratusentals som behöver äldreomsorg som de hundratusentals som jobbar i den.

 

Långsiktiga lösningar eller skjuta sig själv i foten

 Jag har skrivit förut om hur svårt det är att få tag i personal till vård och omsorgen - speciellt under sommaren. Ett problem som inte är unikt för endast några få kommuner och regioner runt om i landet utan problemet är lika stor överallt. 

Hur man löser problemet på både kort som lång sikt ser däremot lite olika ut runt om i Sverige. Kortsiktiga dyra lösningar är vanligast som att betala dyrt för att personal flyttar på semestern eller som i Trelleborg där man har tagit till dyra bemanningsundersköterskor för att lösa sommaren och i Haparanda betalar man mer för outbildade vikarier än ordinarie personal för att kunna locka någon alls att jobba i sommar.

Kortsiktiga lösningar löser dock inte grundproblemet som enligt alla prognoser kommer att öka. Otidsenliga arbetsvillkor lockar inte tillräckligt många nya att utbilda sig samtidigt som behovet av personal ökar - en omöjlig ekvation.

Det finns som tur är arbetsgivare som tänker till och väljer att prova nya vägar för att säkerställa att det finns personal som vill jobba hos dem även på lång sikt. I Laholm har man exempelvis infört rena helgtjänster där man jobbar 26 h/v på helgen med heltidslön. (Jag personligen hade nappat direkt på den helgtjänsten) På Hemtjänsten i Degerhamn på Öland ska heltiden sänkas till 31,5 h/v. Andra tar bort delade turer, står för arbetsskor osv osv.

Nu väntar jag med stor spänning på att fler arbetsgivare ska våga tänka utanför boxen och satsa på personalen för att vi ska vilja jobba för dem. Att finna förbättringsområden så att jobbet blir mer attraktivt igen är inte svårt i en bransch som i åratal effektiviserats in absurdum. Bara att kavla upp ärmarna och börja. Annars kan man ju alltid fortsätta att dumsnålt bemanningsoptimera med schematekniska lösningar som exempelvis "hälsoschema" eller liknande, men då skjuter man sig själv i foten och kommer till slut att bli stående helt utan personal. Bara att välja.

Den besvärliga bemanningssituationen - i år igen

 Samma visa varje år - kommuner och regioner står förvånat handfallna över att det kommer semesterperioder även detta år då personal ska få välbehövlig ledighet och återhämtning tillsammans med sina familjer. Rubrikerna duggar tätt i media om att det fattas vikarier i vård och omsorgen runt om i Sverige, samtidigt som det i åratals har flaggats för att det kommer att bli allt svårare att få tag i personal. Detta beror både på det att behovet av personal ökar då fler och fler behöver vård och omsorg som det att arbetsförhållandena har blivit sämre och sämre så att färre söker sig till vård och omsorgen. Det är en ond spiral som är satt i rullning utan att någon på riktigt tagit tag i saken för att vända trenden - inte på allvar. Man lovar mycket men levererar tunt.

Jag hörde nyss på nyheterna en verksamhetschef uttrycka sin förvåning över att den annalkande katastrofen som man vetat om i åratal att den kommer, skedde redan nu och paniklösningen på den "besvärliga bemanningssituationen" som hon inte är ensam om att ta till är att erbjuda ordinarie personal pengar för att skjuta på semestern - eller till och med beordra in personal att fortsätta jobba under sommaren samtidigt som man vädjar till anhöriga att hjälpa till. 

Vi snackar kärnverksamhet här. Det som måste fungera. Men utan framförhållning och ordentliga storsatsningar på den personal man redan har så är det inget annat att förvänta. Man kan inte släcka stora skogsbränder med en liten blomspruta - det går inte hur mycket man än vill eller låtsas som det regnar så att det släcker sig av sig själv, för det duggregnar inte ens det är kruttorrt och vinden blåser upp. Och det mina vänner lockar inte tillräckligt med ny personal för att täcka vare sig sommarens eller framtida behov av personal - och det säkrar långt ifrån att den personal man redan har stannar kvar.

 

Basal hygien i vård och omsorg - Arbetskläder

 I november 2018 trädde en ny föreskrift i kraft från Arbetsmiljöverket (AFS 2018:4) som kompletterar och tydliggör det redan gällande föreskrifterna från Socialstyrelsens föreskrifter om basal hygien i vård och omsorg som gäller från 2016 (SOSFS 2015:10). 

Detta innebär att arbetsgivaren nu är skyldig att förse all personal (även vikarier) i vård och omsorgen med arbetskläder och följa hygienföreskrifterna om hur arbetskläderna tvättas,torkas, förvaras och används. Så när personal kommer till sin arbetsplats ska det finnas rena arbetskläder i rätt storlek, ombyte under dagen om det behövs och sedan lägga i tvätten när dagen är slut. 

Nu har det gått fyra år sedan detta börja gälla men fortfarande fungerar detta inte som det ska. Långt ifrån alla har tillgång till arbetskläder. Förvaring, tvätt och tork av arbetskläder fungerar inte enligt hygienrutin utan personal förväntas många gånger lösa det här själva i förbifarten av sina andra arbetsuppgifter. Som vanligt rör det sig om pengar. Det kostar att köpa in tillräckligt med arbetskläder så att det finns i ALLA storlekar, räcker till ombyten osv. Det är en stor kostnad att ha en korrekt tvättrutin som följer hygienrutiner, både lokal och personalkostnader. Så många arbetsgivare bryter fortfarande mot hela eller delar av föreskrifterna. Och då det rör sig om stora risker för smittspridning så räcker det inte att man följer vissa men struntar i andra delar - personal utsätts för risker och sköra vårdtagare utsätts för än större risker. Arbetsgivare tar helt enkelt inte detta på tillräckligt stort allvar. 

Jag ställde frågan i en grupp med undersköterskor om det fungerade på deras arbetsplats. 359 svarade ja, 67 svarade nej. Fast när jag sedan läser alla kommentarer så förstår jag att det fungerar lite si och så runt om i landet även hos de som svarat ja. Det finns bra arbetsgivare som tagit frågan på allvar och följer föreskrifterna till punkt och pricka. Men det finns allt för många arbetsgivare som genar och blundar, som inte ens försöker, som inte ens satt sig in i hur det borde skötas korrekt.

Det kan också tilläggas att en och samma kommun kan skilja enormt ute i verksamheterna i denna fråga. Det som skrämmer mig mest är att det gått så lång tid sedan föreskrifterna började gälla - egentligen sex år, men sedan Arbetsmiljöverkets förtydligande för fyra år sedan borde detta nu fungera friktionsfritt för i alla fall tre år sedan (ett års tid för omställningen kan jag förstå) - men det gör det inte, långt ifrån. Många använder fortfarande privata arbetskläder, tvättar hemma eller de ej korrekta tvättstugorna svämmar över av tvätt och arbetskläder förvaras blandat med privata osv. Många i personalen sprider således ofrivilligt en massa patogener och mikroorganismer. Och med tanke på att vi under dessa år också  har levt med en pandemisk högrisksmitta är det ännu svårare att förstå att man inte har kommit till rätta med det här, att man inte tar detta på allvar. 

 

Orka ett helt arbetsliv

 Allt fler uppger att de inte orkar arbeta fram till pensionen enligt arbetsmiljöverkets senaste rapport "Perspektiv på äldres arbetsmiljö". Rapporten bygger på statistik från Arbetsmiljöundersökning 2019. Statistiken visar att bland sysselsatta i åldern 50-64 år var det 12 procent som bedömde att de inte kommer att kunna arbeta inom yrket fram till den ordinarie pensionsåldern. Bland kvinnor 15% och bland män 11%.  Att vård och omsorgens personal (med 15% som inte tror att de orkar fram till pensionen) ligger i topp i även denna undersökning överraskar föga då vård och omsorgens personal  tyvärr ligger i topp i alla undersökningar som speglar den allt sämre arbetsmiljön. För den har blivit sämre. Människor som jobbat länge i vård och omsorgen kan sorgset uttrycka att yrket har förändrats, att arbetsglädjen har minskat och stressen har ökat.

Ibland funderar jag på om en kanske skulle behöva bygga upp just den här verksamheten från grunden istället för att lappa och laga med silvertejp och låtsas som om det regnar. För vi snackar generella och ihållande arbetsmiljöbrister i vård och omsorgen som påtalas både från personal som i större undersökningar - om och om igen.   

 

Dålig arbetsmiljö i form av negativ stress, otydliga mål och hög arbetsbelastning både vad gäller fysisk och psykiskt arbete påverkar hälsan och ökar risken för att pensionera sig i förtid, säger Erna Zelmin, Arbetsmiljöverkets generaldirektör. Jag kan inget annat än att hålla med henne. 

Personal i dagens och i framtidens vård och omsorg

 

Det finns många arbetsmiljöproblem inom vård och omsorgen. Så många att fler och fler funderar på att sluta – ingen orkar hur mycket som helst. Till slut tar det stop hur mycket en än älskar sitt yrke i grunden. Detta samtidigt som det blir allt svårare för arbetsgivare att rekrytera både utbildad som outbildad personal. Det har blivit till en ond cirkel som hur mycket de än försöker lappa och laga, klippa och klistra obönhörligen kommer att tappa kontrollen totalt om de inte genast tar tag i problemen – men inget händer. Inte på riktigt. 

Fyra av tio hinner inte ens gå på toa idag

  

 Jag vet att det handlar om pengar – det gör det alltid. Det är för dyrt säger de som har makten att förändra. Det finns ingen personal att få tag i säger de och slår urskuldande ut sina händer - inte deras fel. Men att bita sig själv i svansen kommer inte att bli billigare, få fler att vilja stanna eller locka ny personal – tvärtom, och att överutnyttja personalen en redan har med minutstyrning, sämre och sämre schematekniska lösningar, fler och fler arbetsuppgifter som inte tillhör yrket är inte heller det en lösning -tvärtom. Fler och fler blir sjukskrivna, fler vill sluta så fort möjligheterna finns till annat och färre än nu kommer att vilja utbilda sig. Detta samtidigt som vi vet att personalbehovet kommer att öka då fler kommer att behöva vård och omsorg inom en mycket snar framtid.

  Det finns egentligen bara två alternativ på detta problem. Blunda och fortsätter som nu och allt går åt fanders (nej, det kommer inte att komma en god fe och trolla lite med ett litet trollspö så att allt löser sig av sig självt) eller så satsar vi vad det faktiskt kostar. Fixar bra arbetsförhållanden så att vi kan ge en god och säker vård och omsorg till de som behöver det. Svårare än så är det inte.

Ps När jag ”för tusen år sedan” sökte till gymnasiet för att läsa till undersköterska var det en hett eftertraktad linje med många sökande och fulla klasser. Så kan det bli igen om vi bara vill. 

 

Kund

 

Kund – smaka på ordet. Synonymer till ordet är köpare och konsument. Motsatsen till kund är säljare. 

 

Allt oftare hör jag ordet kund om en person som är i behov av kommunal medicinsk eller biståndsbedömd vård och omsorg, antingen i hemmet eller på ett boende. Jag får rysningar av ordet i de här sammanhangen. Det är minst sagt ovärdigt för både den enskilde personen som är i behov av hjälp och stöd i sin vardag för att kunna upprätthålla en skälig levnadsnivå som för personalen. ”Tjänsten” vi personal utför är medicinskt nödvändig enligt HSL och biståndsbedömd som grundläggande enligt SOL. Kan den sökande tillgodose sina behov själv får man inte ”köpa” tjänsten. Det är ju inte så att en person kan gå med en kundvagn och plocka på sig det en är sugen på. ”Aah.. idag tar jag en dusch inklusive av och påklädning, två små påsar av måltidsstöd, en knippe stomipåsebyten och kanske en bensårsomläggning eller två.” 

 

 

Socialstyrelsen avråder också från ordet kund då insatser från socialtjänsten ingår i offentligrättsliga åtaganden. Kund, som används för att beskriva en av parterna i en civilrättslig relation inom det privata näringslivet, är inte lämpligt att använda här.

Med detta sagt så hoppas jag att alla slutar upp med dumheterna att kalla människor i behov av vård och omsorg för kunder – det är rent ut sagt ett omänskligt och förringande ord i detta sammanhang.

Bra arbetsmiljö är en jämställdhetsfråga!

 

@omsorgskottar

 

 

 

 

Äldreomsorgen – en välfärdstjänst under hot eller världens bästa omsorg?

" Det finns olika uppfattningar om hur äldreomsorgen fungerar. Den ena synen är politikernas, den positiva, och den andra är brukarnas, forskarnas och allmänhetens, den kritiska. Äldreboenden och hemtjänst har ofta dåliga personalvillkor med många timanställda utan anställningstrygghet och med låga löner vilket leder till stor personalomsättning. Det är också en mycket stor brist på platser inom äldreomsorgen. Under pandemin kunde vi också se stora brister i skyddsutrustningar, vilket ledde till mångas för tidiga död. Vad krävs för att få en bättre äldreomsorg? Sven-Erik Wånell och Ingrid Hjalmarson, som bägge har arbetat i många år på Äldrecentrum och tidigare haft andra anställningar inom äldreomsorgen, medverkar."

Några reportage och recensioner av boken "Äldreboendet Solrosen"

Kommunalarbetaren som är fackförbundet Kommunals medlemstidning gjorde en fin artikel om mig och boken "Äldreboendet Solrosen". Extra kul att de även gjorde en utlottning av 10 exemplar av boken! Grattis alla ni som vann! Hoppas ni gillade boken!

Catarina Berglund på kommunalarbetaren skriver bland annat "»Äldreboendet Solrosen« ligger ganska nära verkligheten på många sätt. Samtidigt som den skruvats till. Och det är närheten till hur det verkligen fungerar som gör den så läskig, som gör att skrattet fastnar i halsen emellanåt."

  

Föreningen Värmlandslitteratur har i sitt senaste nummer (1 2022) av Wermlandiana med en recension av boken. Gun Berger börjar recensionen som upptar en hel sida med följande ord: 

" Man tar ett äldreboende i en liten kommun, lägger till trångboddhet, snäv budget, omöjliga arbetsförhållanden, oförstående politiker och kommunpampar och därtill en pandemi och häller ner allt i en gryta. Rör häftigt om, tillsätter starka kryddor och skruvar upp kokplattan till max och man har täckt det mesta av innehållet i denna skröna som med svart humor skildrar arbetsvillkoren i dagens äldreomsorg." 

Bloggen Omsorg och moral från Linneuniversitetet som bloggar om äldreomsorg och aktörskap, skriver i sitt "boktips" bland annat: "Den här skildringen är ett viktigt vittnesmål, skrivet av en författare som också är yrkesverksam som undersköterska i äldreomsorgen. Det är en färgglad och humoristisk fresk i ett ämne som borde angå oss alla – men det är ingen rolig läsning."

Nyfiken och ännu inte läst boken? Den går att beställa hos nätbokhandlare och självklart direkt från förlaget Multatuli. Den går även att låna på bibliotek - men har just ditt bibliotek inte boken inne kan du alltid be dem ta hem den så kan du låna den som vanligt.

Sist men inte minst hoppas jag att så många som möjligt tar tillfället i akt att njuta av vårens varma solstrålar även i dessa hemska orostider.  

 

 

 

 

Älskar att jobba som undersköterska. finns egentligen inget bättre jobb!

 Undersköterska i äldreomsorgen är Sveriges vanligaste yrke - vi är långt över hundratusen USK:or i hemtjänsten/hemsjukvården och på olika boenden runt om i Sverige. Ett yrke som inte består av en "typ" av människor som är den andra lik utan vi är en mångfald lika variationsrika som människor i samhället i stort även om undersköterska i äldreomsorgen är en av de mest kvinnodominerade yrkena med hela 91 procent kvinnor och endast 9 procent män. 

 

@omsorgskottar

 

Förutom det att vi oftast är kvinnor så har vi det gemensamt att vi i grund och botten älskar och brinner för vårat jobb och våra vårdtagare och att vi ligger i topp i den mindre glamorösa sjukstatistiken för att   drabbas av utmattningssyndrom. När vi om och om igen påtalar problem, stress och arbetsmiljöbrister så är det inte för att alla undersköterskor är en extra gnällig yrkesgrupp utan för att det faktiskt finns stora och många arbetsmiljöbrister, hög arbetsbelastning som gör att vi i dag riskerar att bli sjuka av att bara göra vårat jobb. Vi "gnäller" för att vi vill ha förutsättningar att hinna, orka och kunna göra våra arbetsuppgifter. Vi "gnäller" för att vårdtagarna har rätt till en bra vård och omsorg.

 

@omsorgskottar

 

• Fler kvinnor än män upplever hälsobesvär på grund av arbetet. 
• För hög arbetsbelastning är den vanligaste orsaken till arbetsrelaterade besvär bland dem som fått besvär till följd av andra förhållanden än olycka.
• Framför allt är det fler kvinnor inom vård och omsorg som upplever arbetsrelaterade besvär. 
• 48% av undersköterskorna har haft besvär orsakade av arbetet.
• Undersökningen visar att trötthet tillsammans med fysisk smärta eller värk är de vanligast förekommande besvären
• Under 2000-talet har kvinnors sjukpenningtal gått från att ligga runt 60% högre än männens till 90% högre än männens på grund av sämre arbetsvillkor.
• Sjukfrånvaron är som högst inom vård och omsorg på grund av generella och ihållande problem med arbetsmiljön.
• kvinnors risk att drabbas av stressrelaterade besvär är 41 procent högre än för män.
• Vård- och omsorgssektorn har länge haft en högre sjukfrånvaro än den
  övriga arbetsmarknaden
•  Ett riskyrke som undersköterska är ett riskyrke oavsett kön. Vid samma typ av arbetsmiljöbelastning reagerar kvinnor och män likartat vad gäller hälsa och sjukfrånvaro

 

 

 

 

Exakt på minuten

Som undersköterska i hemtjänsten jobba jag och många med mig med en planering i fickan, där det i detalj står vem vi ska besöka och vad som vårdtagaren ska ha för insatser. Inget fel på det i grunden. Det är tryggt att veta vad jag ska göra under mitt arbetspass. Problemet är egentligen inte heller att man har en schablon på hur lång tid en dusch tar eller hur lång tid det ska ta att sätta en sond, byta en stomipåse osv. Problemet ligger mer i att det är allt det andra som inte finns med i en planering som just bygger på schabloner och inte verkligheten ligger staplade tätt inpå varandra och gör att jag hela tiden måste skynda för att hinna, med en obehaglig känsla av att hela tiden ligga efter. Eller när de tätt planerade schablonerna till och med kortas ner med fem minuter här och tio minuter där för att ens få plats i planeringen så är det med stora risker att fel begås och den skadliga stressen ökar för personalen.

@omsorgskottar

Varken vi personal eller vårdtagarna är förutbestämda maskiner. Kringtid, restid, administrativ tid och tiden när verklighetens stomi just idag tar längre tid att byta, när anhöriga ringer och vill prata, när det larmar eller när en eller flera vårdtagare behöver lite extra omsorg måste det också finnas tid att göra det. De planerade blocken med schablontider för insatsen måste ligga glesare så att mer luft kommer in i systemet - om det innebär att fler måste anställas så är det verklighetens behov av personal som borde få gälla och inte schablonernas exakta minuter.  

 

Ja, varför ?

 

Lokalpolitik, fotbollslag och tantkanalen

Valåret i Hagfors kommun anno 2022. 

Ibland får jag känslan av att väljarna uppfattar de lokala politiska partierna som om de vore ett fotbollslag som man hejar på i alla lägen. Man svär och buar på motståndarlaget när de gör ett klockrent mål och hejar på sitt lag även om man innerst inne vet att det borde varit - om inte rött kort, så i alla fall gult kort och andra gången utvisning. 

Detta fotbollslagstänket är inget som driver politiken framåt utan liknar mer ett okontrollerat hulliganbråk i sandlådan där fultacklingarna står som spön i backen. De som förlorar på detta är de kommunala verksamheterna där mitt skötebarn äldreomsorgen fortsatt blöder av utslitna medarbetare - som den här Insändaren så tydligt visar.  -  och den här, - och även den här och väljarna blir än mer förvirrade än innan och har inte en aning om vad de ska rösta på. Vad vill egentligen fotbollslagen med sin politik?

Så istället för att skylla på domaren, motståndarlagen eller till och med helt missriktat hen som bara sköter fotbollsplanen så skulle i alla fall jag uppskatta om de sparkade av sig fotbollsskorna och tog av sig alla lager av offerkoftor och visar mer tydligt -utan dimridåer vad det är för politik man faktiskt vill bedriva. Politik handlar inte om att vinna landskampen utan att arbeta för en bättre värld - vad det nu är ... därom tvistar både de lärda som olärda. Så en uppmaning till politikerna - vad vill ni? Hur tänker ni göra det? Varför? Varför inte? Låt era väljare få veta vad NI vill så att vi väljare har en chans att lägga vår röst på det vi också tror är det rätta.

Just i dagarna startade "Tantkanalen" på you tube som jag hoppas att alla i Hagfors med omnejd lokalpolitiskt intresserade kommer att få stor behållning av. De säger själva att Tant Katta och Tant Ulrika med en stor portion humor kommer att syna lokalpolitiken i Hagfors kommun, utifrån ett tantperspektiv. Ska bli riktigt spännande att följa.

Ta höjd eller dumsnåla

 

Sverige är enligt Svante Werger MSB ett av de länder som effektiviserat och slimmat samhällsviktig verksamhet hårdast så att vi i princip står helt utan reservkapacitet. Det är ingen liten struntsak att verksamhet, tjänst och infrastruktur som upprätthåller och säkerställer samhällsfunktioner som är nödvändiga för samhällets grundläggande behov, värden och säkerhet inte fungerar optimalt eller riskerar att krascha totalt på grund av att vi gått för långt i vår spariver. 

@omsorgskottar

 

Att inte ta höjd för mer än dalarna och blunda för att det blir toppar är inte effektivt på lång sikt – det är en dumsnål och farlig väg vi tagit. 

Fjärde vågen är här

 Fjärde vågen sveper nu över Sverige och äldreomsorgen står nästan lika oförberedd som vid första vågen. Verksamheter runt om i Sverige har nu en skriande vikariebrist, personal får bryta sin semester och jobba övertid. Där det är som värst vädjar man nu allmänheten om hjälp och där det ännu inte slagit till med full kraft står man i princip bara och väntar på att det ska slå till samtidigt som man som vanligt inte vet hur sommarens semestrar ska kunna lösas då det är svårt att locka folk med pressade scheman,underbemanning, dålig lön och delade turer även om man oftast inte kräver mer än körkort av sökande. Vårdutbildning och kunskap om smittspridning är bara önskvärt men inget krav.

@omsorgskottar

Det är en skör verksamhet som redan innan är så personalslimmad att om mer än en personal blir sjuk så riskera allt rasa ihop som ett korthus. Och rasar gör det - om och om igen.