Första Maj i Hagfors. Solen sken från en klarblå himmel och ovanligt mycket folk hade samlats kring musik och olika aktiviteter i den vårspirande Blinkenbergsparken.
Första maj firandet I Hagfors - som var ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, SSU, ABF, LO och fackförbunden IF Metall, Kommunals och Byggnads var på det stora hela en trivsam och mycket lyckad dag för framförallt barnfamiljer. Det vackra vädret och gratis ansiktsmålning, ballonger, dricka, godis och hamburgare var det som stod i centrum för dagen - inget fel i det, och det skulle behövas fler sådana här trivsamma dagar där människor kommer samman och träffas i Hagfors. (All heder åt de som stod i solen och stekte hamburgare hela dagen - kön bestod av en aldrig sinande ström av människor som ville ha sig en burgare). Alla var vi nog vårystra efter den långa mörka vintern och njöt och firade att sol och värme äntligen ville visa sig.
Arbetarrörelsens dag kom dock helt i skymundan och talen var få och mycket korta. Hade det inte varit för musikkåren och de röda flaggorna så hade det lika väl kunnat varit vilken annan trevlig sammankomst som helst.
Första maj som arbetarrörelsens dag behövs egentligen mer än någonsin - extra tydligt blev det när jag parkerade bilen vid Coop som var öppet med personal som jobbade. Och på väg till Blinkenbergsparken promenerade jag förbi höghusen som just nu är en byggarbetesplats (det var bara någon dag sedan en tragisk arbetsplatsolycka skedda här). Att det var första maj och röd dag märktes inte då byggarbetarna var i fullt arbete och hemtjänstbilar var parkerade utanför. De flesta arbetare jobbar på arbetarrörelsens dag - det är mest våra chefer som åtnjuter en extra ledig dag i sköna Maj. Röda dagar är fortfarande inte för oss - inte ens på arbetarrörelsens dag.
Jag gjorde dock ett tappert försök till att lyfta undersköterskornas arbetsförhållanden en dag som denna - även om jag inte är en van talare och min tid att göra det på scen blev allt för kort och att mina ord mest flög bort i sorlet.
 |
| Jag presenterades upp på scen som arbetarförfattare - vilket för mig är en stor ära att få tituleras som. |
Jag lägger ut mitt lilla, men ack så viktiga tal som jag höll innan jag läste några dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten", då allt jag tänkt säga inte riktigt hanns med och kanske inte ens hördes av alla som hade velat höra. Så här kommer det för den som vill läsa:
"Hej jag heter Frida Turander och jobbar som undersköterska i äldreomsorgen. Det är Sveriges vanligaste yrke - alla kategorier. Många av mina kollegor är inte här idag – även om de skulle ha velat – för de jobbar. Röda lediga dagar finns inte för oss – inte ens på första maj.
Undersköterska är inte bara Sveriges vanligaste yrkesgrupp, det är också ett av det mest kvinnodominerade yrkena där sjukskrivningarna ligger i topp år efter år enligt försäkringskassans årliga sjukstatistik.
Enligt arbetsmiljöverket så finns det i äldreomsorgen så stora och så många brister i vår arbetsmiljö att risken för ohälsa och att behöva sluta i förtid är större än på manligt kodade arbetsplatser. Vi undersköterskor i äldreomsorgen – både manliga och kvinnliga - hamnar – bara av att göra vårt jobb – i stressrelaterad ohälsa som akuta stressreaktioner, långdragna utmattningssyndrom, hjärt och kärlsjukdomar, ångest & depression, magbesvär, sömnbesvär och smärttillstånd
Allt på grund av för låg personaltäthet, långvarig och ohälsosam stress på jobbet med en ständigt återkommande brist på återhämtning.
Årtionden av politiska beslut om nedskärningar, effektiviseringar och resursoptimeringar så har vi hamnat i en akut situation där utbildad personal flyr äldreomsorgen – ett arbete som de i grund och botten älskar - de som är kvar har höga och stigande sjuktal. Vi har en alarmerande brist på kompetens och knappt några unga som söker vård och omsorg på gymnasiet samtidigt som allt fler äldre är i behov av en allt mer avancerad vård i hemmet.
Det mjuka skalas bort och kvar blir bara det hårda och kalla – i vår kommun pratas det bland annat om att effektivisera bort den så kallade ”gråtiden” i våra minutscheman. Alltså den tid som är mellan de på exakta minuter planerade besöken och är grå på min planering och därmed i politikers och högre tjänstepersoners ögon tom och innehållslös – jag kan säga att den gråtiden upplever vi på golvet aldrig – gråtiden finns inte i verkligheten – bara på pappret. Om något så behöver vi mer ”gråtid” för att hinna med allt som vi ska göra på en arbetsdag – allt som vi förväntas att göra i förbifarten – utanför vår planering.
Vi har kommit till vägs ände när det kommer till att spara pengar på vårt arbete. Som samhälle binder vi ris åt egen rygg.
All forskning pekar på samma sak – Vi är inte gnälliga för gnällandets skull och vi blir inte långtidssjukskrivna för att vi är lata - utan för att vår arbetsmiljö är söndereffektiviserad. Vi får inte den tid eller de resurser vi behöver för att kunna utföra vårt jobb – och då tar vi av oss själva – för vårdtagarnas skull, med resultatet att vi till slut själva kroknar och går av.
Att jobba som undersköterska i hemtjänsten på landsbygden är ett av de finaste jobb en kan ha, och är idag en skyddad yrkestitel som kräver både utbildning och intyg från socialstyrelsen för att få jobba som. Många, inklusive politikerna, har nog en förlegad bild av vad hemtjänsten är och vad vi gör – hur svårt, brett och viktigt arbetet är. Jag ska nu läsa några dikter ur min senaste diktsamling ”Dikter från Hemtjänsten” Där jag i poesiform försökt fånga arbetet i hemtjänsten. Om de mänskliga mötena, det vackra, det svåra och det sköra."
PS: I Arvika ordnade några tappra bönder en traktorburen första Majdemonstration, med plakat på grillen med text som "Har du ätit idag, tacka en bonde" osv. Toppen att bönder och jordbruket i Sverige lyfts en dag som denna (och gärna alla andra dagar också). Jordbruket som faktiskt är så vi viktig ur så många olika aspekter och som allas våra liv hänger på, för utan fungerande jordbruk och jordbrukspolitik - ingen mat, ingen mångfald. Viktigt att lyfta att jordbruk inte är som vilken näring eller företag som helst, utan grunden för vårat samhälle, som allt vilar på. Fungerar inte detta så kan vi inte heller ha någonting av allt det andra. Mat är liv - inte en liten struntsak med andra ord.
