過労死, - jobba ihjäl sig

Stressrelaterade sjukdomar har ökat och fortsätter att öka i Sverige, vilket slagit hårdast mot kvinnor i välfärdens vård, skola och omsorg. Och även om en med nöd och näppe undgår en sjukskrivning, så ökar ens dödlighet av stress på jobbet. I japan heter det Karoshi 過労死, vilket betyder ungefär "död av överansträngning"och i Sydkorea kallas det 과로사, kwarosa vilket betyder ungefär "död av hårt kneg"

 

Att jobba exempelvis 55 timmar i veckan istället för 40 timmar så löper en högre risk att dö i förtid. I äldreomsorgen är det inte ovanligt med ordinarie schemalagda veckor som ser ut så - lägg där till etisk stress, tidspress, vändskift, inte hinna med raster, heldagar och delade turer så förstår en att det inte är en långsiktigt bra situation för personalen. Ändå fortsätter det år efter år med allt större hälsorisker och för de flesta arbetsgrupper stiger medellivslängden men för arbetarkvinnorna sjunker den istället.

 Det här är ett problem som man inte tar på tillräckligt stort allvar - politikerna av alla partifärger och former som sitter med den faktiska makten att förbättra arbetsförhållandena gör inte det, utan gör genomlysning efter genomlysning av verksamheten utan att se systemfelen, samtidigt som allt fler insjuknar i arbetsrelaterade stressjukdomar. 

Jag kan bara hoppas att de som styr får upp ögonen för detta mycket allvarliga problemet och tar tag i det innan det hela går helt överstyr - för än kan vi vända skutan om bara viljan finns.  

 

 

 

Arbetarkvinnor

  

 Varför skriva en bok om äldreomsorgen? Jo, det är Sveriges vanligast yrkesgrupp och det är här en stor del av Sveriges arbetarkvinnor befinner sig. Jag vill lyfta våran verklighet och förhållanden som ofta göms bakom allt vackrare ord samtidigt som statistiken visar att diskrepansen i hur verkligheten är rimmar illa mot de allt vackrare orden. Boken om äldreboendet Solrosen är visserligen fiktiv och på gränsen till orimligt uppskruvad - men verkligheten kan som bekant många gånger överträffa dikten...

Boksläpp - Sveriges vanligaste yrke ändå finns det väldigt lite om äldreomsorgen i litteraturen

 Nu är boken ute i det offentliga efter boksläpp förra veckan. 

Den lilla romanen om Äldreboendet Solrosen  

Hittills har jag bara fått positiva reaktioner och recensioner och jag har fått sms, mejl och pm från läsare som boken berört. Det glädjer mig enormt att den berör, rör upp känslor - både skratt som gråt, och får läsaren att fundera -  jag hoppas att boken fortsätter med det ett bra tag till. För äldreomsorgen bör diskuteras- komma upp på ytan på riktigt. För vad är det för äldreomsorg vi har idag och vad är det för äldreomsorg vi vill ha i framtiden? Varåt barkar det om vi fortsätter som idag?

Läste en insändare i NWT här om dagen som är ur ett anhörigperspektiv, som är slående hur det ser ut på många ställen runt om i landet. Är det verkligen så vi vill ha det?

 

 

 

 

Äldreboendet Solrosen - en hemskt orolig saga

 Jag har skrivit en bok! Lilla jag! Det är en uppskruvad, humoristisk satir om det trångbodda och överbelagda äldreboendet Solrosen som kommer ut i November på förlaget multatuli. Det har nog varit det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Att få skriva om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och fritt få använda min fantasi till att skapa karaktärer och miljöer som med svärta, humor och hur mycket orimligheter som min förvirrade lilla hjärna tillåtit. Nu ska snart även andra läsa den - läsarna. Det är en skrämmande känsla men roligt. Jag hoppas att boken förutom underhållning, väcker känslor som väcker frågor och diskussioner som i slutändan kanske kan leda till något riktigt bra. Kanske stora förhoppningar på en liten bok, men jag har svårt att tro att läsaren kommer att kunna läsa boken utan att bli berörd på något vis - och det är en riktigt bra början. 

Boksläpp blir Onsdagen den 17 November i min hemstad Hagfors på Älvstranden 

Boken går att förboka redan nu om man vill vara säker på att få ett rykande färskt exemplar direkt från tryckeriet  i November.  

Åtta viktiga herrars kostymer

 I Halmstad fick åtta viktiga herrar i kommunen kostymer för 84 000kr! Medan vårdens personal som till till största delen är kvinnor nekas riktiga arbetsskor och får fortsätta att halka omkring i sina "foppatofflor". Vad säger man? 

                                                       

Utmattningssyndrom

 

Vad har vi egentligen på fötterna i Vård och omsorgen?

Arbetskläder har sedan ett par år varit obligatorisk i Vård och omsorgen - men man "glömde" skorna av någon anledning som är svår att riktigt förstå varför. Vad vi har på fötterna spelar roll! Idag är det privata skor som man ska traska runt i vilket i praktiken kan vara allt från flip-flops, tofflor av de mest varierande slag, slitna gympadojor och egentligen vad som helst, exempelvis riktigt dyra och bra skor - om man har råd vill säga. Har man inte det så får man ta det man har råd med. Inte ens hemtjänsten som är ute i ur och skur får ordentliga skor och oftast inte ens ytterkläder efter väder, fastän man inte får blanda arbetskläder och privata kläder av hygienskäl.

 

                                      

Man traskar lätt omkring ett par km under ett vanligt arbetspass på allt från hala golv på grund av duschvatten, utspilld potatismos och saft, mänskliga kroppsvätskor osv till att man får en vårdsäng eller rullstol på foten eller hamnar i kläm. Här är det egentligen bara fantasin som sätter stopp för vad som kan hända - och händer!! om man är tvungen till att bära undermåliga skor. Olycksrisken är påtaglig och förslitningsskador är nästan oundvikliga. 

Man kan inte låta bli att fundera på om det har något med att vård och omsorgen är en kvinnodominerad arbetsplats och att kvinnors arbetsmiljö sedan länge har varit sämre prioriterat än på mer manligt dominerade arbetsplatser. Är det så att kvinnors kroppar är mindre värda än männens? Jag säger inte att det är så - men kolla man in vad de mer manligt dominerade yrkena har på fötterna så inte är det privata foppatofflor i alla fall! För där har arbetsgivaren gjort en ordentlig riskanalys och kommit fram till att det behövs skor som skyddar dem mot riskerna i jobbet. När ska vi få se det i vård och omsorgen? 

Här kan ni se en liten film som Ida Nilsson grundaren  av facebookgruppen Rätten till fria arbetsskor har tagit fram för att visa vad vi har på fötterna. Dela gärna filmen så att fler kan se den!

 

 

Ingen ska bli sjuk av sitt jobb

Länk till Kommunalarbetaren

 

Skyddad yrkestitel för Undersköterskor

Jag har skrivit om den skiftande kompetensnivån i äldreomsorgen förut och det går att läsa om här. Detta vill man nu komma till rätta med genom att göra yrkestiteln Undersköterska till en skyddad yrkestitel - alltså ingen som inte uppfyller vissa kunskapskriterier ska då heller inte få arbeta som undersköterska. Tanken som nu är klubbad är att det är Socialstyrelsen som ska kontrollera och utge bevis till den enskilde om rätten att använda yrkestiteln. Socialstyrelsens prövning ska utgå från den enskildes kvalifikationer och går att läsa om här, och det bevis hen får blir därmed ett bevis på att man har den rätta kompetensen.

 

Skyddad titel

Bra så, då kommer vi bort ifrån godtycklig minsta kompetens. Men! Ett riktigt stort men är att det inte kommer att börja gälla förrän 2023 och inte fullt ut, på riktigt förrän 2033! Detta då man är medveten att det finns så många idag som är anställda med yrkestiteln undersköterska som inte skulle kunna få ut ett bevis från socialstyrelsen och att det då skulle det bli en skriande brist på personal som skulle kunna jobba som undersköterskor. Så mellan 2023-2033 kommer alla som redan är anställda som undersköterskor få fortsätta som nu.

Så i riktigt många år framöver kommer kompetensen fortsatt vara lika skiftande som nu. 

Omsorgskottar

 Omsorgskottarna har fått nog - finns på Facebook och Instagram

Tankar om en annan tid

 

När jag som sjuttonåring jobbade som vårdbiträde i hemtjänsten så var det upplagt på ett helt annat sätt än idag och de som behövde hjälp var friskare och mycket mer självgående än idag. Skillnaden är så milsvida att det inte ens är jämförbart med dagens hemtjänst. Många koppar kaffe med de äldre blev det i alla fall under en arbetsdag och mina händer luktade ajax och vim. 

 

 

Omsorg i lugn och ro