Blev en liten julsaga i kommunalarbetaren
Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Snön lyser vit på taken, endast undersköterskan är vaken.
Snart ska hennes pass börja, gatorna tomma och glasögonen immar.
I fönstren lysa vackra stjärnor och stakar – julen är här!
Efterlängtad fröjd och vila för många, ända tills efter att nyårsraketerna falnat med klappar, klämdagar och dopp i grytan.
Har hon tur infaller hennes inte så grandiosa trettiosex timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar in, så att hon gäspande hinner se sin familj en liten stund i alla fall – om inte blir hon givmilt storhelgskompenserad med sisådär en hundralapp innan skatt per timma.
En tackar och julbockar.
Nej, se det snöar, nej, se det snöar det var väl roligt, hurra!
Nu sopar hemtjänsten av sina fordon med kalla fingrar och blöta skor.
Sladdar och halkar i mörkt vinterväglag.
Bakom
munskydd och utan extra tid i pressat schemat lyckas hon ändå sprida
lite julstämning till de allra ensammaste, samtidigt som hon lägger om
ett sår och torkar liten tår.
Tackas med applåder och kanske av godhjärtad arbetsgivare en julmust att dela på.
Ett litet vårdbiträde satt en gång hostande vid sin säng.
Usch, han frös och han nös, atschi, atschi, atschi, prosit.
Får inte komma till sitt jobb och smitta sköra vårdtagare, kan heller inte jobba hemma.
Blir straffad med karensen fastän han blev smittad på arbetstid.
Usch, han frös och han nös, stackars lilla vårdbiträdet hade snuva.
Ingen vikarie fanns att tillgå, fastän det egentligen är omöjligt att jobba en personal kort.
Trolla med knäna, löning på fredag tills långtidssjukskrivningen slår till.
Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund, allt medan uskan sitter vak.
En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär.
I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle om sex timmars arbetsdag, mer luft i systemet, ordentliga arbetsskor och en högre lön som speglar vår verkliga ansvarstyngd.
Önskar Eder alla en riktigt fröjdefull jul!
