Långsiktiga lösningar eller skjuta sig själv i foten

 Jag har skrivit förut om hur svårt det är att få tag i personal till vård och omsorgen - speciellt under sommaren. Ett problem som inte är unikt för endast några få kommuner och regioner runt om i landet utan problemet är lika stor överallt. 

Hur man löser problemet på både kort som lång sikt ser däremot lite olika ut runt om i Sverige. Kortsiktiga dyra lösningar är vanligast som att betala dyrt för att personal flyttar på semestern eller som i Trelleborg där man har tagit till dyra bemanningsundersköterskor för att lösa sommaren och i Haparanda betalar man mer för outbildade vikarier än ordinarie personal för att kunna locka någon alls att jobba i sommar.

Kortsiktiga lösningar löser dock inte grundproblemet som enligt alla prognoser kommer att öka. Otidsenliga arbetsvillkor lockar inte tillräckligt många nya att utbilda sig samtidigt som behovet av personal ökar - en omöjlig ekvation.

Det finns som tur är arbetsgivare som tänker till och väljer att prova nya vägar för att säkerställa att det finns personal som vill jobba hos dem även på lång sikt. I Laholm har man exempelvis infört rena helgtjänster där man jobbar 26 h/v på helgen med heltidslön. (Jag personligen hade nappat direkt på den helgtjänsten) På Hemtjänsten i Degerhamn på Öland ska heltiden sänkas till 31,5 h/v. Andra tar bort delade turer, står för arbetsskor osv osv.

Nu väntar jag med stor spänning på att fler arbetsgivare ska våga tänka utanför boxen och satsa på personalen för att vi ska vilja jobba för dem. Att finna förbättringsområden så att jobbet blir mer attraktivt igen är inte svårt i en bransch som i åratal effektiviserats in absurdum. Bara att kavla upp ärmarna och börja. Annars kan man ju alltid fortsätta att dumsnålt bemanningsoptimera med schematekniska lösningar som exempelvis "hälsoschema" eller liknande, men då skjuter man sig själv i foten och kommer till slut att bli stående helt utan personal. Bara att välja.

Den besvärliga bemanningssituationen - i år igen

 Samma visa varje år - kommuner och regioner står förvånat handfallna över att det kommer semesterperioder även detta år då personal ska få välbehövlig ledighet och återhämtning tillsammans med sina familjer. Rubrikerna duggar tätt i media om att det fattas vikarier i vård och omsorgen runt om i Sverige, samtidigt som det i åratals har flaggats för att det kommer att bli allt svårare att få tag i personal. Detta beror både på det att behovet av personal ökar då fler och fler behöver vård och omsorg som det att arbetsförhållandena har blivit sämre och sämre så att färre söker sig till vård och omsorgen. Det är en ond spiral som är satt i rullning utan att någon på riktigt tagit tag i saken för att vända trenden - inte på allvar. Man lovar mycket men levererar tunt.

Jag hörde nyss på nyheterna en verksamhetschef uttrycka sin förvåning över att den annalkande katastrofen som man vetat om i åratal att den kommer, skedde redan nu och paniklösningen på den "besvärliga bemanningssituationen" som hon inte är ensam om att ta till är att erbjuda ordinarie personal pengar för att skjuta på semestern - eller till och med beordra in personal att fortsätta jobba under sommaren samtidigt som man vädjar till anhöriga att hjälpa till. 

Vi snackar kärnverksamhet här. Det som måste fungera. Men utan framförhållning och ordentliga storsatsningar på den personal man redan har så är det inget annat att förvänta. Man kan inte släcka stora skogsbränder med en liten blomspruta - det går inte hur mycket man än vill eller låtsas som det regnar så att det släcker sig av sig själv, för det duggregnar inte ens det är kruttorrt och vinden blåser upp. Och det mina vänner lockar inte tillräckligt med ny personal för att täcka vare sig sommarens eller framtida behov av personal - och det säkrar långt ifrån att den personal man redan har stannar kvar.