UMS är inte Mums

Det var som att köra i 180 km/h rätt in i en bergvägg – det tog tvärstopp. Själv trodde jag att jag höll laglig hastighet, så jag fattade ingenting. Öööh... vad hände?? Såhär i efterhand så ser jag ju sirenerna som blinkade och tjöt för fulla muggar - men inte just då. Jag bara fortsatte att gasa. Att vara efterklok är ju både döfött och lönlöst – men fan vad jag ångrar att jag var så envist dum. Det finns liksom inget som är värt detta som jag hamnat i - absolut ingenting.

Jag hade träffat flera människor som drabbats av UMS - Utmattningssyndrom innan jag själv hamnade där. Men som nog många med mig inte på riktigt fattat vad det egentligen handlade om. Och dum som man är – inte tror ska kunna hända en själv då det är någonting som bara händer andra. Så fel man kan ha.

Hur beskriver man bäst vad UMS är för någon som inte vet– det är ruskigt svårt, men jag ska göra ett försök utifrån min situation. Jag tänker att alla har väl någon gång fått mjölksyra vid hård fysisk ansträngning? Ni vet när kroppen blir helt stum på grund av att behovet av energi är större än tillgången på syre så att det inte går mer hur mycket man än försöker - tvärstopp. Ett slående exempel är ju längdskidåkaren Per Elofsson som på OS 2002 mötte Tysk-spanjoren Johann Mühlegg. Herr Mühlegg var dock full i en massa otillåtna dopingpreparat och ångade på i skidspåren som ingen annan tidigare skådat. Kan han så kan väl jag tänkte väl Elofsson som var i sin livs form och försökte hänga på i det omöjliga och omänskliga tempot – och stakade sig rakt in i stumhetens vägg.

Vid UMS är det dock inte bristen på syre som är problemet utan bristen av återhämtning. Normala växlingar mellan anspänning och avslappning har störts så många gånger att man till slut inte fungerar på ett normalt sätt. Om hjärnan ständigt behöver kompensera för olika händelser och inte får tiden att bearbeta och återhämta sig mellan varje belastning så uppstår en så kallad allostatisk belastning - en uppreglering till mycket högre stressnivå - en överbelastning så stressystemet slutar att fungera och den fysiologiska responsen och anpassningen till miljön uteblir.

Efter att ha jobba i vården med högt tempo och därtill för få pauser - raster som uteblev eller stördes, samt arbetstider med ständiga vändskift och för kort nattvila blev det helt enkelt allt svårare och svårare för min hjärnan att hålla sig i balans. Mitt behov av att bearbeta händelser och att få den vila och sömn som jag behövde var helt omöjlig att kombinera med mitt arbetsschema, så jag hamnade obönhörligen rakt in i väggen – krasch. Här var jag nog rätt lik Per Elofsson och tänkte kan alla andra så ska väl jag också klara det... men de gör ju inte det de heller vilket är det tråkiga i den här kråksången då vård och omsorgen har mycket höga sjukskrivningstal i stressrelaterad ohälsa.

Personal som i grund och botten älskar sitt arbete riskerar idag att likt mig att bli sjuka av att bara göra sitt jobb och det är en sak jag inte riktigt kan förlika mig med. Ingen ska behöva uppleva det jag har upplevt och fortfarande upplever. Jag har fått lära mig att gå igen! Jag har fått börja om med allt från början och är nu åtta månader efter kraschen långt ifrån frisk. Obalansen i min kropp blev så stor att kroppen fortfarande beter sig hel knasigt och reagerar tokfel på helt harmlösa saker. Hjärnan reagerar med stresspåslag – nu är det på liv och död säger den – och så var det bara två saker som hände samtidigt. Min stressnivå är fortfarande högre än normalt och min kropp är hela tiden beredd på flykt eller kamp vilket är oerhört handikappande, påfrestande och tröttsamt. Bara att gilla läget och låta tiden ha sin gång - vilket vissa dagar är lättare sagt än gjort.  

 Alla sätt är bra utom de dåliga. Det här är jag på juldagen – hörselkåpor på för att min hjärna inte ska behöva få överslag hela tiden p.g.a alla ljudintryck när barn och barnbarn kom på besök.

Många tror felaktigt att det bara är individen som behöver lära sig att hantera stress bättre så blir allt bra – det finns arbetsgivare som tror att bara de ordnar lite mindfulness & stresskurser till sin personal så slutar de nog med dumheterna att springa in i väggen i tid och otid. Men detta med stress klarar vi människor i vanliga fall alldeles utmärkt (och kan i viss mån även uppskatta) Problemet är brist på återhämtning mellan stressituationer och kan till och med leda till plötslig död om det vill sig riktigt illa. (I japan finns det ett ord för detta – karoshi, vilket ungefär betyder plötslig arbetsdöd) Arbetsmiljöverket i Sverige räknar även med att ca 500 personer om året dör i sviterna efter stress på jobbet viket inte är en ok siffra.

Jag vet inte om ni blev något klokare av allt detta. Men jag hoppas att ju mer vi talar om detta med stressrelaterad ohälsa i alla dess former - ju mer förståelse vi får om hur och varför den uppstår - ju mer kan vi förhoppningsvis förebygga att den uppstår i framtiden. För UMS är inte mums - det är det motsatta.  

Ps. Rekommenderar psykolog Kajsa Bergwalls föreläsning från den 12 september 2019 som ligger uppe på URplay : https://urplay.se/program/214018-ur-samtiden-hjarnhalsa-aterhamtning-ar-nyckeln?cmpid=del%3Acl%3A20191226%3Aurplay  

 

 

Den skiftande kompetensnivån i äldreomsorgen

Det finns idag inga nationella regler om vad som är en undersköterska eller vårdbiträde. Utan det är idag alltid arbetsgivaren som bedömer om baspersonalen har de kunskaper som krävs för uppdraget och under vilken yrkestitel de ska anställas. Detta kanske förvånar endel då detta i praktiken innebär att vem som helst med vitt skilda utbildningsnivåer kan arbeta som undersköterska eller vårdbiträde bara arbetsgivaren tycker att den mycket vaga formuleringen i socialtjänstlagen SOL 3 kap. 3 § är uppfylld – alltså en tolkningsfråga där olika arbetsgivare bedömer olika, samt att arbetsgivare har varierande kunskap om att och vad de bedömer.

Insatser inom socialtjänsten ska vara av god kvalitet. För utförande av uppgifter inom socialtjänsten ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska systematiskt och fortlöpande utvecklas och säkras (3 kap. 3 § SoL)

Socialstyrelsen gör heller ingen skillnad på de oreglerade yrkestitlarna undersköterska och vårdbiträde utan har allmänna råd på vad all baspersonal bör, som minst ha för kunskaper och förmågor för få att arbeta i äldreomsorgen. Det står dock bör och inte skall – så det är långt ifrån alla som är anställda som undersköterska eller vårdbiträde som kvalificerar sig fullt ut. 

Det finns i dagsläget heller ingen utbildning som per automatik gör en person till undersköterska eller vårdbiträde – det finns däremot och har funnits flertalet olika förberedande utbildningar av olika kvalitet. Detta innebär då i praktiken att de grundläggande kunskapsnivåerna hos anställd baspersonal som genomgått en förberedande utbildning inte alltid är den samma beroende på när i tid, var i landet och vem som anordnat utbildningen. Kompetensnivån mellan undersköterska och undersköterska kan vara gigantisk, kompetensnivån mellan undersköterska och vårdbiträde kan vara både hårfin som skyhög och skillnaden mellan vårdbiträde och vårdbiträde kan vara enorm.

 

Vän av ordning kanske tänker på att framförallt undersköterskan även jobbar under Hälso och sjukvårdslagen - HSL med rehabilitering och både allmän och specifik delegerad omvårdnad som exempelvis medicintilldelning, venprovtagning, sondmatning, kateterspolning och såromläggning osv. Men samma gäller här – delegering är en bedömning om reell kompetens finns eller inte och har inget med vilken yrkestitel man är anställd som. Det krävs alltid en individuell, professionell bedömning av både kunskap och lämplighet. Bedömningen gör den legitimerade personal i hälso och sjukvården som ansvarar för det patientnära omvårdnads och behandlingsarbetet som delegerar - Leg Sjuksköterska oftast i samråd med närmaste arbetsledare och/eller verksamhetschef. Sedan tillkommer Arbetsterapeut, Dietist, Logoped och Sjukgymnast som ansvarar för sitt arbetsområde. Undersköterskan och vårdbiträdet arbetar praktiskt med deras råd, rekommendationer och träningsprogram.

 

Nu är det meningen att titeln undersköterska ska stärkas och tydliggöras genom att bli en skyddad yrkestitel – att ingen ska kunna kalla sig eller bli anställd som undersköterska utan att ha en viss förutbestämd minsta kompetens. Detta kommer att göra att yrkets innebörd blir tydligare och att arbetsgivaren kan ta tillvara undersköterskornas kunskaper på ett mer effektivt sätt. Frågan är dock hur högt man kommer att lägga ribban – vilket ännu inte är helt klart, och om även olika specialistundersköterskor kommer att kunna bli erkända titlar. Sedan vore det riktigt bra om även vårdbiträdet kunde få tydligare yrkesroll och kompetenskrav så att det inte stannar på en godtycklig nivå. Den som lever får se om detta kommer att utmynna i något som blir så bra som tanken är. 

 

Samma lika för alla - om skift i vård och omsorgen

I dagsläget är det mycket vanligt med skiftarbete inom vård och omsorgen då verksamhetens behov som bekant pågår dygnet runt, årets alla dagar - så någon måste alltid jobba. Vanligast är dag/kväll omvartannat och ren natt. Men det är ju ingen naturlag som säger att de flesta måste jobba skift bara för att det behövs personal som jobbar dag, kväll och natt – det borde kunna finnas fler alternativ. Speciellt med tanke på att skiftarbete är en av de stora riskerna för ohälsa enligt Arbetsmiljöverket. 

I en undersökning som jag nyss gjorde i en facebookgrupp med undersköterskor och vårdbiträden (se bild 2) och där över 1000 personer svarade visar att endast 20% vill jobba skift i någon form om de fick välja fritt. Att det set ut så tycker jag stöder min tes om att man som arbetsgivare kanske borde vara mer flexibel och titta på fler alternativ om man vill vara en attraktiv arbetsgivare. Idag är det personalen som får vara flexibel istället - som om samma lika är det samma som den bästa lösningen för både personal och arbetsgivare.

Om vi ponerar att en verksamhets grundbehov är ett visst antal dagpersonal, kvällspersonal och nattpersonal varje dag, året runt och där alla i personalen får jobba skift för att täcka upp verksamhetens behov - samma lika för alla. Men i personalgruppen finns det de som helst skulle vilja jobba enbart dag, enbart kväll eller enbart natt, och några som vill jobba skift med dag och kväll eller kväll och natt osv. Det jag menar är då att man skulle kunna ha ett eller flera andra sätt att lösa täckningen av personal på. Några som är anställda på rena dag, kväll och nattscheman – eventuellt både med och utan helger och att man har några som är anställda på skift i olika varianter – man skulle då kunna uppnå täckning för verksamhetens behov utan att det skulle kosta en enda krona mer för arbetsgivaren. Samtidigt skulle man få en nöjdare och friskare personal i ett enda trollslag. Win win för alla som det brukar heta.

Självklart kan man kanske inte fullt ut se till så alla får exakt sina drömtider i alla lägen, men det borde gå att få till det bättre än idag. När jag funderar på hur jag själv skulle vilja ha det om jag skulle välja helt fritt så skulle jag nog jobba endast dag, och i andra hand skift dag och kväll om de låg på olika veckor så att jag slapp vändskift och i tredja hand endast kväll – och jag har personligen inget emot att jobba varenda lördag och söndag om det skulle vara så. Men jag skulle aldrig kunna jobba natt i någon form eller ständiga vändskift med för lite nattsömn – det tär för mycket och skulle bokstavligen äta upp mig som fungerande människa. Men som tur är så finns det inte bara de som är som jag utan en hel uppsjö av olika unika människor som har helt andra första, andra och tredjehandsalternativ så att vi tillsammans skulle kunna bli till en mycket väl fungerande verksamhet.