Önskar Eder alla en riktigt fröjdefull jul!

 Blev en liten julsaga i kommunalarbetaren

 

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.

Snön lyser vit på taken, endast undersköterskan är vaken. 

Snart ska hennes pass börja, gatorna tomma och glasögonen immar. 

I fönstren lysa vackra stjärnor och stakar – julen är här! 

Efterlängtad fröjd och vila för många, ända tills efter att nyårsraketerna falnat med klappar, klämdagar och dopp i grytan. 

Har hon tur infaller hennes inte så grandiosa trettiosex timmars sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar in, så att hon gäspande hinner se sin familj en liten stund i alla fall – om inte blir hon givmilt storhelgskompenserad med sisådär en hundralapp innan skatt per timma. 

En tackar och julbockar.

Nej, se det snöar, nej, se det snöar det var väl roligt, hurra! 

Nu sopar hemtjänsten av sina fordon med kalla fingrar och blöta skor.
 
Sladdar och halkar i mörkt vinterväglag. 

Bakom munskydd och utan extra tid i pressat schemat lyckas hon ändå sprida lite julstämning till de allra ensammaste, samtidigt som hon lägger om ett sår och torkar liten tår. 

Tackas med applåder och kanske av godhjärtad arbetsgivare en julmust att dela på.

Ett litet vårdbiträde satt en gång hostande vid sin säng. 

Usch, han frös och han nös, atschi, atschi, atschi, prosit.
 
Får inte komma till sitt jobb och smitta sköra vårdtagare, kan heller inte jobba hemma. 

Blir straffad med karensen fastän han blev smittad på arbetstid. 

Usch, han frös och han nös, stackars lilla vårdbiträdet hade snuva. 

Ingen vikarie fanns att tillgå, fastän det egentligen är omöjligt att jobba en personal kort. 

Trolla med knäna, löning på fredag tills långtidssjukskrivningen slår till.

Nu tändas tusen juleljus på jordens mörka rund, allt medan uskan sitter vak. 

En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär. 

I varje hjärta armt och mörkt sänd du en stråle blid, en stråle om sex timmars arbetsdag, mer luft i systemet, ordentliga arbetsskor och en högre lön som speglar vår verkliga ansvarstyngd.

Önskar Eder alla en riktigt fröjdefull jul!

• Frida Turander

  undersköterska i hemtjänsten, Hagfors

Arbetsplatsolyckor och arbetsplatsrelaterade dödsfall

 Ingen har väl kunnat undgå att läsa om de tragiska arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång i nyheterna de senaste dagarna. År 2023 som tyvärr blivit ett tragiskt trendbrott från tidigare sjunkande dödsfall till ett rekordår i antal dödliga arbetsplatsolyckor - i skrivande stund 61 stycken. Det är utan att överdriva 61 för många dödsfall.

 Dödsolyckor på jobbet är oacceptabla, de är plötsliga och dramatiska och får ofta stor medial uppmärksamhet. Men i skymundan av dessa plötsliga olyckor dör åtskilligt fler människor i förtid, av sjukdomar som kan kopplas till arbetet. När en undersköterska dör efter en tids sjukdom orsakad av låg kontroll över arbetsuppgifter i kombination med hög stressig arbetsbelastning så är det inget vi kan läsa om i de stora tidningarna, eller att höga politiker går ut i media och beklagar dödsfallen. Ändå sker de - de tysta arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång. För varje år dör cirka 3000 personer i förtid av sjukdomar eller skador orsakade av ohälsosamma arbetsmiljöer. Bara av jobbstress dör drygt 700 personer varje år och forskarna räknar med att fler och fler riskerar att dö av jobbstress i framtiden. Ny forskning visar även på att var 20:e fall av självmord har samband med arbetsrelaterad mobbning. 

 

  I de allra flesta fall så går alla dessa dödsfall att minska drastiskt då de flesta riskfaktorerna är mer än välkända. Men förändringsarbetet går långsamt - alldeles för långsamt då förändringarna som behöver till är en kostnadsfråga. Så tyvärr kommer tusen och åter tusen människor att få sätta livet till på grund av att de går till jobbet. Och allt detta i nutid och på grund av ständiga effektiviseringskrav - skrämmande och fullständigt oacceptabelt!

ps. En rebellisk rektor på Hansåkerskolan i Stugun, Ragunda kommun följde skollagen och överskred därmed budget. Kommunen tillrättavisade henne, gav henne en erinran och krävde att hon måste hålla sig till budgeten. Men nu ger en skoljurist henne rätt när hon följer skollagen och ger elever det stöd de behöver trots att det spräcker Ragunda kommuns sparbudget. Heja rektor Malin Rimmö som vågar stå på elevernas sida även om det spräcker helt orimliga sparkrav och bevisade att skollagen står ingen över - inte ens Ragunda kommunstyrelse. Önskar fler chefer hade samma krut som Malin Rimmö när orimliga sparkrav läggs på de olika verksamheterna ute i kommunerna.    

Hjärnan och utmattningssyndrom

 

Läs mer på Suntarbetsliv

Den sovande människan - hjärnan behöver sortera, städas, tvättas och repareras

  En tredjedel av våra liv sover vi - eller borde sova. Forskning visar att den moderna människan sover flera timmar mindre än våra förfäder, samtidigt som vi i vår effektiviseringsiver utsätts för allt mer skadlig stress i vår vardag. Detta får så klart konsekvenser - vare sig vi vill det eller inte. Vi får idag allt mindre av den livsviktiga återhämtningen. Under natten när vi sover stärks immunförsvaret, tillväxt och "måbrahormoner" fylls på, alla intryck sorteras och lagras och reparation och nyproduktion av celler sker. En annan viktig sak som sker under nattsömnen är att hjärnan rensas från slaggprodukter - hjärnans tvättmaskin startar. På forskarspråk kallas hjärnans tvättmaskin för det glymfatiska systemet och har till uppgift att städa bort flera gram skräpproteiner som bildats under dagen. Störs detta under en längre tid så kommer vi till slut att må mycket dåligt  - både på kort som lång sikt.

  

Då jag i den här bloggen framförallt skriver om vård och omsorg/äldreomsorg där forskning gång efter annan pekar på att arbetsförhållandena för personalen inte ges förutsättning att återhämta sig då krav och resurser ständigt är i obalans och att vila och sömn alltid planeras in till ett minimum - detta samtidigt som många arbetsgivare står handfallna och oförstående inför de ständigt stigande sjuktalen. Men det behöver inte se ut så här. Det går att anpassa arbetslivet efter människans biologiska förutsättningar - men idag mäts tyvärr allt i pengar. Ständigt ser jag krav på ökad effektivisering där människan helt glömts bort, bara att läsa ett kommunprotokoll för vilken kommun som helst runt om i landet för att se hur tokfel man oftast tänker. När jag ser chans till kisspaus, tid att hålla någon i handen, ta hand om ett larm, tid för dokumentation eller tid att diskutera ett problem med en kollega (kanske till och med över en kopp kaffe) eller rapportera över, så  kallas det för "gråtid" och ska suddas bort från arbetsplaneringen. När jag ser vikten av sammanhängande ledighet för att personal ska kunna gå ner i varv och återhämta sig inför nästa arbetsvecka så införs flera arbetspass eller delade turer istället - effektivt och ekonomiskt fördelaktigt på kort sikt, men på lång sikt alltid att likna vid att skjuta sig själv i den kommunala verksamhetsfoten. Här hjälper tyvärr inte glättiga tillrop, mindfulnesskurser eller en extra runda i löpspåret.      

 Människan är inte en maskin som kan lämnas in på servis när det passar, men likt en maskin behöver vi underhållas - varje dag (natt) till och med.  Kör vi på och biter ihop under omöjligt uppskruvade arbetsförhållanden så kraschar vi till slut - fysiskt som psykiskt. Diagnoserna kommer att vara milsvida men orsakerna de samma - för hög arbetsbelastning och brist på vila, återhämtning och sömn.  

Tips:  Min ångest och jag: Linus Thörnblad - utmattningsdepression

 

 

 

 

Det blev en liten barnbok - Kotten och bollen

 Nu är den så äntligen släppt - barnboken "Kotten och bollen". Den lilla boken för de allra minsta i pekboksåldern.  Den finns att köpa både som bok och e-bok hos de flesta nätbokhandlare.

 

 

 Det har varit jätteroligt att ta fram bilder och text till denna bok som inte har större ambitioner än att vara ett mysigt, roligt och spännande läsäventyr för både barn och vuxna. Hoppas den läses och uppskattas.

 

Släcka småbränder hela dagen lång

 

Nytt Debattinlägg i Kommunalarbetaren "Dygnsvila med minsta möjliga återhämtning"

 Nytt Debattinlägg i Kommunalarbetaren ”Dygnsvila med minsta möjliga återhämtning”

 

 

Äntligen ska också vi i vården få vår ordentliga dygnsvila. Trodde vi. I stället fixar och trixar arbetsgivarna så att varje medarbetare ska finnas på plats så många pass som möjligt vilket betyder minsta möjliga återhämtning, skriver undersköterskan Frida Turander.

 

Vården är beroende av att det finns personal dygnet runt. Det gör att det är svårare att få till bra scheman än för ett vanligt sju till fyra jobb där man med lätthet får in femton timmar dygnsvila varje dag och en sammanlagd och sammanhängande helgledighet på 63 timmar från fredag klockan 16 till måndag klockan 07. 

Nu ska arbetstidslagen äntligen börja gälla även för vården med minst elva timmars dygnsvila och minst trettiosex timmars veckovila. Men många arbetsgivare fortsätter med samma tankevurpa som tidigare. 

De försöker envetet hålla sig till minsta möjliga återhämtning för medarbetaren, i stället för att nu en gång för alla göra attraktiva scheman så att vården åter blir en arbetsplats dit folk söker sig i stället för att fly den. 

För vem vill jobba klockan 7-15 måndag-fredag och 7-12 på lördagar med endast helledig dag på söndag? Det följer arbetstidslagen och du får ut din dygnsvila och veckovila och du får dina timmar.

Låter det inte lockande? Kanske då med en liten kompensation med färre timmar på en heltid så att du jobbar 7-14 på måndag, 7-15 på tisdag, 9-16 på onsdag, 13-21 på torsdag, 8-17 på fredag och 7-11 på lördagen. År ut och år in – även på röda dagar.

Inte? Inte ens om jag slänger in lite mer jobb på söndagar ibland och en delad tur någon gång så att du kan jobba två pass på en och samma dag – du får ju dina timmar och det följer arbetstidslagen.

I vården får vi där vi jobbar helg som vardag alltid nöja oss med det absolut minsta möjliga i vila och återhämtning. Det är inte konstigt att vi ligger i topp vad gäller sjukskrivningar som orsakas av just brist på vila och återhämtning. 

 

Det går att göra det så mycket bättre även i vården om man släpper det gamla tänket med att hacka upp personalen i småbitar och sprida ut dem i verksamheten så att alla småluckor täcks, i stället för att anställa fler medarbetare. 

Arbetsgivarna har haft över femton år på sig att förbereda sig för 11 timmarsvilan. Det borde inte ha kommit som en överraskning att det krävs mer personal för att få till scheman med dygnsvila och veckovila. Men läget gör att arbetsgivarna har en gyllene chans att bli attraktiva arbetsgivare. Goda och innovativa exempel finns redan runt om i landet som visar att det går om en bara vill.

 

 

Arbetsglasögon i vård och omsorgen

 Den allt mer digitaliserade världen tar sig in även i vård och omsorgen - även för oss i den patientnära omsorgen. Förutom att all journalföring och korrespondens numer sker digitalt så öppnas låsta dörrar, larm kvitteras och det signeras och kvitteras hit och dit hela dagarna via våra digitala bildskärmar. Inte mycket som skulle kunna göras idag utan dessa verktyg - sårbart men effektivt. 

Arbetsgivarens ansvar för arbetsglasögon för den som jobbar med en bildskärm minst en timme om dagen kom till när de stora surrande datorerna gjorde sin entré på arbetsplatserna för en fyrtio år sedan. Sedan dess har det blivit ett allt mer använt arbetsverktyg - både mobilt som stationärt. Samtidigt som bildskärmarna har blivit så små att de kan få plats i en ficka har användningsområdena ökat markant.    

 Att kunna se det man arbetar med utan ansträngning är viktigt för att minska risken för vård och omsorgsavvikelser, olycksfall och belastningsbesvär som exempelvis huvudvärk, muskelspänningar i ögon, nacke och skuldra osv - och det är arbetsgivarens ansvar att förhindra detta. Bra arbetsglasögon är ett måste även för oss på golvet vilket många inte vet om att vi har rätt till då många arbetsgivare inte ens tänkt på att upplysa oss om deras skyldighet och vår rättighet, medan andra självklart fixar synundersökning och glasögon även till sin baspersonal - men långt ifrån alla. Vissa säger till och med nej när de fått frågan av sin baspersonal då de inte riktigt tycker att även vi ska ha det. Kan inte låta bli att fundera på om det är för att de dumsnålt tycker att det skulle kostar för mycket att även vi på golvet skulle få regelbundna synundersökningar och vid behov arbetsglasögon?

  

Vår rätt till vila och återhämtning som bara gick upp i rök och försvann

Enligt 14 § arbetstidslagen ska arbetstagare ha rätt till minst 36 timmars veckovila. Före det att den veckovilan påbörjas är det nu klargjort i eu-domstol att en arbetstagare dessutom först ska ha rätt till minst elva timmars dygnsvila. Det innebär alltså att arbetstagare som utgångspunkt har rätt till 47 timmars sammanhängande ledighet per vecka. I min enfald trodde jag och många med mig att detta äntligen skulle börja gälla den 1 oktober i år... men icke. I sista stund innan det hela skulle börja gälla så kommer en kovändning stor som en elefant som jag inte riktigt såg komma. Helt plötsligt så kan arbetsgivaren återigen baka in vår rätt till dygnsvila i vår veckovila. Att jag tycker det suger är bara förnamnet. Nu får vi vänta tills våren 2024 - och hoppas att det inte uppdagas nya kryphål som gör att det dröjer ännu längre.

Alla vi som ligger under försörjningskravet

 Den 1 November träder höjt försörjningskrav för arbetstillstånd i kraft för personer från ett land utanför EU. Då krävs en lön som är 80 procent av medianlönen i Sverige, vilket just nu är 27 360 kr i månaden, för att få ett arbetstillstånd och fortsatt få stanna i Sverige och arbeta.

Det är en lön som ganska många vanliga arbetare hamnar under. Exempelvis så ligger medellönen (år 2023) i min lilla Värmlandskommun Hagfors för undersköterskor på 27 188 kr, för vårdbiträden 23 803 kr, för lokalvårdare 24 195 kr, för barnskötare 25 835 kr och för elevassistenter 24 955 kr - således alla under det nya försörjningskravet. 

Marie Mattsson som är personalhandläggare inom äldreomsorgen i Boden där flera anställda nu i och med detta riskerar att utvisas säger ”Det ödelägger hela vår verksamhet” Och det är nog många verksamheter runt om i Sverige som kommer att drabbas. 

Aysel Mammodova riskerar att utvisas (EKOT)

 "Det här är det första steget i regeringens och samarbetspartiet Sverigedemokraternas arbete med att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring. Den föreslagna nivån syftar till att minska fusk och utnyttjande kopplat till arbetskraftsinvandring." säger migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Och Johan Persson (L) menar på fullaste allvar att det här ska "städa upp i skuggsamhället" genom att skötsamma arbetare nu blir utvisade enkom på grund av att det finns jobb i Sverige med löner under 80% av medianlönen. 

Det här är så dumt så jag finner inga ord. Förutom alla de tragedier på individnivå - de som nu utvisas och måste bryta upp, fastän de jobbar och försörjer sig själva så finns det så många obesvarade frågor som politikerna väljer att inte pratar om. Varför finns det så många låglönejobb i Sverige? Vi som inte riskerar utvisning och lever på löner som ligger långt under 80% av medianlönen - hur klarar vi oss?  Hur ska alla de verksamheter som nu förlorar flera erfarna medarbetare i ett enda trollslag klara av att snabbt hitta ny personal? Det är en skriande brist på erfaren och utbildad personal redan innan. Och hur i hela friden ska detta kunna städa upp i skuggsamhället? Vem vinner på detta? Vem? 

 

EU:s arbetstidsdirektiv i kommun och region (AB avtalet)

 Nu är det snart den första oktober och de "nya" reglerna för EU:s arbetstidsdirektiv är så här för att stanna. Jag sätter citationstecken runt "nya" då den egentligen inte är så ny - direktivet har funnits ända sedan 2007, men den har inte efterföljts fullt ut tidigare. Undantag och genande i personalens rätt till vila har fram till nu varit gängse praxis i regioner och kommuner.

 Nu får det alltså inte rundas i hörnen något mer - arbete ska nu alltid alterneras med minst elva timmars vila inom varje tjugofyra timmars period (man får lägga dygnsbryt var man vill på ett kalenderdygn) och varje vecka (veckobryt får ligga var som helst under en kalendervecka) ska innehålla minst trettiosex timmar sammanhängande veckovila, samt att dygnsvilan inte får bakas in i veckovilan. Det här kräver ett helt nytt sätt att tänka på för både arbetsgivaren som personalen som är vana med ett helt annat upplägg där vilan har kunnat räknas ut i ett genomsnitt istället för att alltid alterneras. Vila-jobb-jobb-vila får nu inte längre förekomma, utan det är alltid vila - jobb - vila - jobb som gäller. Detta kan kanske låta som en liten förändring - men den är riktigt stor! Minst lika stort som när man slutade jobba och gå i skolan på lördagar, eller när man gick ner från tolv timmars arbetsdag till åtta timmar som "normalarbetsdag". Ändå är motståndet till förändringen förvånansvärt stort bland personal som i viss mån kanske sammanblandat konsekvenserna av direktivet med det ökända "Hälsoschemat" - vilket det inte är! Inte ens i närheten!

 För den som jobbar exempelvis vardagar 7-16 och med lediga helger har detta aldrig varit ett problem. Femton timmar vila mellan passen och veckovila lördag och söndag (plus ledig alla röda helgdagar). Var veckobryt och dygnsbryt ska ligga är då inte en så svår nöt att knäcka och man kan till och med jobba över några timmar utan att bryta mot rätten till dygnsvila. Men när man har en verksamhet som rullar på dygnets alla timmar, alla årets dagar så är det inte riktigt lika enkelt - speciellt när man vill hålla antalet personal nere till ett minimum genom innovativa schematekniska lösningar för att få ut så mycket täckning i verksamheten av varje enskild personal som möjligt och nu inte kan göra "som man alltid gjort"... ja, då ställer det så klart till det och det kommer att ta ett tag innan reglerna är färdigtolkade in i minsta detalj. Gråzoner och rena misstolkningar finns det gott om och många verksamheter runt om i landet har nog försökt att tolka de "nya" reglerna fortsatt lite väl övermodigt till att börja med i hopp om att komma undan lindrigt (billigt)  - vilket jag misstänker kommer att behöva rättas till efter inspektionerna som garanterat kommer att komma. Andra har tagit höjd och tolkat reglerna mer återhållsamt och tagit höjd för att regeltolkningarna kommer att landa strängt - och så klart också tolkningar lite mitt i mellan, med bara lite småfel här och var som dock även det kan ge stora konsekvenser när man än en gång måste tänka om från grunden, samtidigt som verksamheten alltid måste rulla på som vanligt. Så färdigt den första oktober kommer det långt ifrån att vara.

Viktigt att poängtera är att det i direktivet finns en miniminivå på dygnsvilan (11 h) - inte en maxnivå, och det finns en maxnivå på arbetspass (13 h inkl raster) - inte en miniminivå. Detta gör att delade turer som hamnar på varsin sida av dygnsbrytet  och "vanliga" arbetspass som med flera timmar hamnar på olika sidor av dygnsbrytet kan komma att få nedslag då det inte längre är möjligt att förlägga dygnsvila i början av en 24-timmarsperiod och i slutet av nästkommande 24-timmarsperiod med arbete däremellan. Att inte jobba raka veckor och följa arbetstidsdirektivet är komplicerat och personalkrävande - kanske mer komplicerat och mer personalkrävande (dyrare) än vad många arbetsgivare och politiker kanske förstått. Sedan tillkommer det lilla dilemmat att om inte EU kommissionen tycker att Sverige gjort ett tillräckligt bra jobb med att implementera arbetstidsdirektivet så väntar enormt kraftiga böter - och det kommer att bli bra mycket dyrare än att göra rätt från början. 

Och allt detta för att en enda person uppmärksammade EU kommissionen på att lagen inte följdes i Sverige för att bollen skulle sättas i rullning. Tänk vad en enda person kan ställa till det med😊 Personligen är jag tacksam - vet att inte alla är det, men det fanns säkert de som var emot femdagars vecka och åttatimmarsdagar också, men att år efter år jobba sen kväll och sedan gå upp bittida tär på en stackars människa, förkortar hennes liv och ökar risken för sjukskrivningar markant. Och att slippa det är mer värt än allt smör i Småland och just det finns redan nu med i allas tolkningar, så det är i alla fall garanterat här för att stanna - toppen! Nu är det bara en arbetstidsförkortning som fattas - men det lär nog dröja ett tag till även om det förhoppningsvis är där vi kommer att landa till slut.

 

Socialstyrelsen utfärdar intyg till undersköterskor i en rasande snigelfart

 I nitton dagar har undersköterskor runt om i landet kunnat ansöka om den skyddade yrkestiteln undersköterska hos socialstyrelsen. Till dags dato har 30 906 ansökningar kommit in och 2463 bevis har utfärdats. 

 

Undersköterska är Sveriges vanligaste jobb (ca 180 000) så det är ett stort antal som kommer att behöva ansöka för att få fortsätta jobba som USK. Lagen trädde i kraft 1 Juli och Socialstyrelsen säger att de tagit in extra personal för att kunna möta ansökningarna som kommer in. Med ett medel på ca 129 utfärdade bevis om dagen (de som inte blir godkända finns det ingen statistik på) så skulle det ta nästan 4 år om alla ansöker - plus att det tillkommer nybakade studenter som också kommer att ansöka under tiden. 

Även om jag i grunden är positiv till att yrket äntligen blir reglerat så tycker jag att de kunde ha börjat ta emot ansökningar innan lagen trädde i kraft - för en lite smidigare övergång. Men, men ... nu är det som det är och jag kan bara konstatera att det kommer att ta låååång tid. 

ps: tips på en insändare i Värmlands folkblad om skyddad yrkestitel som går att läsa här

Den 61 åriga undersköterskans historia

 

  Undersköterskans historia går hand i hand med sjuksköterskans och dessa två yrken är sprungna ur samma källa. Från nunnorna i kloster och den mytomspunna Florence Nightingale när yrket var ett kall och det förväntades att man skulle avstå familj och istället viga sitt liv till omvårdnad om andra människor till dagens högskoleutbildade Legitimerade sjuksköterskor och den alldeles nya skyddade yrkestiteln för undersköterskor - även om yrkestiteln undersköterska har hunnit fylla 61 år i år. 

 

Florence Nightingale  fotad av Henry Hering (1814-1893) - National Portrait Gallery, London

 

 Sjuksköterskans legitimation kom till slut 1958 efter flera olika försök att standardisera utbildningen som kunde vara allt från någon månads praktik till två års teori och praktik på högre lärosäten, samt att nu fick även människor från de lägre samhällsklasserna tillgång till yrket (det var tidigare endast avsett för överklassens döttrar som inte behövde lön för sitt kall). Efter standardisering av SSK-utbildningen där alla i hela Sverige fick samma grundutbildning, blev det en skriande brist på sjuksköterskor då alla som förut jobbat som sjuksköterskor inte kvalificerade sig till leg.sjuksköterska och således föll bort så uppfann man redan 1962 en ny titel: Undersköterska. Denna nya yrkesgrupp skulle lösa personalbristen i vården var tanken och hon skulle jobba sida vid sida med sjuksköterskan men ha en lite kortare utbildning.

 Nu över 60 år senare så har äntligen även grundutbildningen till undersköterska standardiserats och man måste nu ansöka om ett yrkesbevis hos socialstyrelsen för att få jobba som undersköterska. Samma som för sjuksköterskan långt tidigare så har utbildningen till undersköterska varierat storligen fram till och med den 1 Juli 2023 och varierat både över tid som var i landet man utbildat sig.

 Men fortfarande är det en skriande brist på både undersköterskor och sjuksköterskor – både grundutbildade som specialistutbildade. Jag har funderat mycket på varför och kanske är det så att yrkenas historia lever kvar allt för mycket även hos dagens arbetsgivare – att det skulle vara ett kall och inte en riktig profession med lön som går att leva på och arbetstider som går att kombinera med ett familjeliv. Att det nog är dessa två problem man måste lösa en gång för alla för att tillräckligt med människor ska vilja utbilda sig och orka arbeta ett helt arbetsliv med dessa två yrken även i framtiden. 

 

ps här är ett inslag från p4 Värmland där jag tycker att den nya skyddade yrkestiteln för undersköterskor ska löna sig:  Skyddad titel för undersköterskor – men inte mer i plånboken

 

Debattinlägg i kommunalarbetaren

 Jag har skrivit ett debattinlägg i kommunalarbetaren som går att läsa här:

”Höj våra löner när vi har beviset för skyddad yrkestitel”

 

I sommar blir undersköterska en skyddad yrkestitel som endast den som kan visa upp ett intyg från Socialstyrelsen får använda. Det blir till och med straffbart att tillskriva sig titeln undersköterska eller något som kan förväxlas med titeln utan att kunna visa upp beviset. 

Visserligen kommer det att finnas en lång övergångsperiod för redan anställda undersköterskor för att inte hela vården ska kollapsa i ett enda slag, men i grund och botten är det detta som kommer att börja gälla då yrket anses så viktigt att de nu har lagstadgat vad som krävs för att få jobba som undersköterska.

När min morfar fick körkort i slutet av 1930-talet så fick han det i handen med orden ”jag har sett att du kan köra bil.” Inget teoriprov eller körprov behövdes då kontrollanten godtyckligt tyckte att det han hade sett av min morfars körande på vägarna utan körkort räckte för att han skulle få ett. I dag vore detta otänkbart.

Men samma godtycklighet har hela tiden gällt för att få jobba med människor som undersköterska i Sverige. Det har fram till nu helt och hållet varit upp till arbetsgivaren att bedöma och bestämma om någon ska få jobba som undersköterska eller inte i deras verksamhet. Det har inte ens funnits en standardiserad förberedande utbildning i vård och omsorg som sett likadan ut runt om i landet, vilket har resulterat i stor variation i vilken kompetens undersköterskor har. 

Den första juli i år blir det slut på detta godtyckliga som exempelvis gjort att vissa personer har kunnat jobba som undersköterska hos en arbetsgivare, men kanske inte fått det hos en annan för de har haft andra ställda krav. Många arbetsgivare har heller inte vetat vilken kunskap och kompetens de borde efterfråga av en undersköterska. Nu kommer arbetsgivare att få undersköterskans minsta godkända kunskap och kompetens säkrad och serverad som på ett litet silverfat, när beviset från Socialstyrelsen visas upp.

 Nu blir det lättare och tydligare för arbetsgivaren att ta tillvara all kompetens hos personalen när man alltid vet i förväg vad man får. Och detta borde självklart premieras av arbetsgivaren – som exempelvis i Region Västmanland där man redan nu gått ut med att de kommer att ge alla de undersköterskor som kan visa upp beviset från Socialstyrelsen om skyddad yrkestitel 400 kronor i påslag på grundlönen. 

Nu hoppas jag bara att fler arbetsgivare hakar på och ger personalen högre lön efter att de fått beviset på att de får använda den skyddade yrkestiteln. Att jobba som undersköterska är inte ett enklare jobb för vem som helst – och det borde med otvivelaktig tydlighet också avspegla sig i lönekuvertet.

• Frida Turander

  undersköterska i hemtjänsten, Hagfors

   

   

  Debattinlägget är även publicerat i Dala-Demokraten och Värmlands Folkblad
  

 

Nya rapporter - Personal som lämnar & På arbetarkvinnornas bekostnad

Alla är vi värda samma grundförutsättningar - men så ser det tyvärr inte ut idag. Långt ifrån.  

 I dagarna kom fackförbundet Kommunals nya rapport: Personal som lämnar. Där framkommer det att det är värre än vad många kanske förstått  -  att endast 46% kan tänka sig jobba kvar i den kvinnodominerade äldreomsorgen om tre år. Under hälften! Personalen i äldreomsorgen upplever att arbetet är för fysiskt och psykiskt påfrestande, allt fler väljer därför att lämna. Samtidigt som allt färre söker sig till äldreomsorgen, färre utbildar sig och behovet av personal ökar och ökar. Det är en omöjlig ekvation och "extremt allvarligt" som Kommunals ordförande Malin Ragnegård uttryckte sig i Tv4 här om dagen.

Bild från kortversionen av rapporten: Personal som lämnar 

År 2012 ville 76 % jobba kvar, 2017 ville 60% jobba kvar och 2021 endast 46%

 Samtidigt har det kommit en ny rapport från arenaide av Lina Stenberg som heter På arbetarkvinnornas bekostnad, en rapport som i allra högsta grad hänger ihop med Kommunals rapport. Här slår man fast att kön, klass och etnicitet spelar roll i dagens Sverige. Visste du till exempel att en arbetarkvinna tjänar 100 000 kr mindre per år än en arbetarman?  Bara därför att? 

 Båda rapporterna visar att vi tyvärr har mycket kvar att göra i jämställdhetsarbetet i Sverige, både ekonomiskt som arbetsmiljömässigt - för vi är långt ifrån så bra som vi borde. 

 

Vi säger ifrån varje dag och 23 andra noveller av kommunalare

 Kommunalarbetarens tredje novellsamling kommer ut i dag! Boken ”Vi säger ifrån varje dag och 23 andra noveller av kommunalare” är skriven av undersköterskor, spårvagnsförare, städare, kockar, elevassistenter, personliga assistenter, bussförare, barnskötare med flera. Själv är jag undersköterska och min novell "tvåhundraåttan" finns att läsa på sidan 123. 

 

 Det är jättekul att få vara en liten del av denna novellsamling! Verkligen jättekul och hedrande för det är inget dåligt gäng jag får dela mina ord med! Men boken berör oerhört allvarliga ämnen - från blytunga till sorgliga och allt annat däremellan och väcker känslor som ett varmt leende till en klump i magen. Ingen som läser alla de 24 novellerna kommer att gå oberörd förbi, och det är just det som är meningen - att boken ska väcka känslor och frågor hos läsaren. Och jag skulle vilja påstå att det är med en äkta förhoppning om att det skrivna ordet ska kunna få till en förändring till det bättre som många av dessa noveller är skrivna.

 I novellsamlingen finns noveller skrivna av: Anneli Andersson, Annelie Carlsson, Suzanne Eklund, Helena Eltén, Johan Engman, Adelina Ermeland, Emma-Clara Folin, Elisabeth Grönlund, Anna Haglund, Dennis Hertz, Caroline Holmgren, Lotta Höckert, Caisa Johansson, Emelie Kling, Em Lugnet, Nina Mattsson, Sarah Mkada Jaziri, Marlene Rosén Hallsten, Frida Turander, Molly Uddenberg, Katrine von Ahn, Arne Wester, Anna Westerman samt Sofia Ålund. 

 

En liten uppdatering -  Den 10 maj var jag med i ett inslag på SVT-värmland om novellsamlingen:  Undersköterska i Hagfors en av vinnarna i novelltävling

Dikter om hemtjänsten

 

 I senaste numret av Folket i bild/Kulturfront har jag med några av mina dikter om hemtjänsten på landsbygden. Ett helt uppslag på lyriksidan som sköts av Värmlandspoeten Bengt Berg. Jättekul att dikter av detta slag får ta plats och synas!

 

Grymma tider inom äldreomsorgen - ett samtal om det krisande vårdarbetet i Finland och Sverige

 

 

 

I samband med visningen av dokumentären Grymma tider – vårdarbetets sånger på internationella kvinnodagen den 8/3 arrangerades ett samtal kring filmens teman. I samtalet diskuterades bland annat problemen med nedskärningar inom vården, både ur ett arbetsrättsligt perspektiv och ett kvinnorättsperspektiv. Nedskärningarna i äldreomsorgen bidrar till ökningen av det obetalda omsorgsarbetet och det är ingen slump att samtalet ägde rum på internationella kvinnodagen. Det betalda och det obetalda omsorgsarbetet påverkar varandra, och det är fortfarande framför allt kvinnor som betalar priset. I samtalet deltog filmens regissör Susanna Helke, Mari Huupponen, utredare på fackförbundet Kommunal, och UN Women Sveriges styrelseordförande Alexandra Pascalidou.

Kokkaffe med Ulla - Poddavsnittet: "Äldreomsorgen på undantag"

 

Tryck på bilden för att komma till podden

Ulla Andersson, politiker för Vänsterpartiet har startat en podd som heter "Kokkaffe med Ulla". I det här avsnittet dricker hon kaffe och diskuterar äldreomsorgen med Kommunals ordförande Malin Ragnegård. 

Vill även tipsa om Sveriges Radios inslag från Godmorgon Världen som handlar om Undersköterskornas Status: Tryck HÄR för att lyssna.  

 

Hemtjänsten vs tekniska förvaltningen

 Arbetsmiljöverket genomförde ett inspektionsprojekt under 2013 där 59 kommuners hemtjänst och tekniska förvaltningar inspekterades och jämfördes med varandra. Det kunde då konstateras att de mansdominerade tekniska förvaltningarna hade en bättre arbetsmiljö med mer resurser till sitt förfogande än den kvinnodominerade hemtjänsten. Arbetssituationen för både chefer och medarbetare var mer pressad inom hemtjänsten och möjligheten att påverka sin egen arbetssituation var mindre än inom de tekniska förvaltningarna. 

@Omsorgskottar

 Det är nu tio år sedan inspektionsprojektet genomfördes och situationen är tyvärr den samma, samtidigt som nya siffror visar att utvecklingen nu också går bakåt när det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män - för först gången på 15 år så ökar löneklyftan till männens fördel. Jag borde bli förvånad att det fortfarande ser ut så här, att det fortfarande är dessa förlegade genusmönster som råder i arbetslivet - mannen är norm medan kvinnors arbete värderas lägre. Men då jag jobbar i en kvinnodominerad bransch så vet jag att det tyvärr är så här det ser ut. Jämställdheten i arbetslivet har mycket kvar att önska, och under tiden betalar kvinnorna med sin egen hälsa - för där ligger vi i topp - inte bara i sjukskrivningstalen utan även det att livslängden för arbetarkvinnor nu också sjunker. Det är hög tid att flytta fokus från enskilda individer till ohållbara strukturer i arbetsmiljön. Att systematiskt bränna ut människor, då främst kvinnor, måste få ett slut.

Utebliven vård i kommunal vård och omsorg - ny doktorsavhandling

 

 Det har kommit en ny doktorsavhandling av Ingrid Andersson, filosofie doktor i omvårdnad och legitimerad sjuksköterska vid Karlstad universitet, om vård som inte blivit utförd i kommunal vård och omsorg för äldre. Resultatet av hennes forskning visar att det förekommer att vård inte blivit utförd och att det har berott på de organisatoriska förhållandena i verksamheterna som den fysiska som psykosociala arbetsmiljön, hög arbetsbelastning och tidsbrist samt otillräckligt med resurser. 

  

 Det här är ett viktigt ämne att lyfta och belysa då utebliven vård och omsorg hotar patientsäkerheten och kan på individnivå ge katastrofala följder på både kort som lång sikt. Människor som är beroende av kommunalvård ska kunna känna sig säkra med att få den vård och omsorg de behöver och människor som jobbar i den kommunala vården måste kunna känna sig säkra på att förutsättningarna att ge vården och omsorgen finns. 

 

Undersköterska blir en skyddad yrkestitel 1 Juli i år

 Den 1 juli 2023 blir undersköterska en skyddad yrkestitel. Det innebär att man kommer att behöva ansöka om ett bevis från Socialstyrelsen för att få använda titeln undersköterska inom vård och omsorg. Exakt hur det kommer att fungera är fortfarande inte klart. Förslag har varit ute på remiss och kommer att bli färdigt nu under våren. I grunden är detta riktigt bra då titeln undersköterska fram tills idag har varit helt oreglerad och valet av titel helt fritt varit upp till arbetsgivaren att bestämma och att många arbetsgivare inte vet vad de gör för val eller på vilka grunder de gör sitt val, vilket resulterat i en minst sagt skiftande kompetensnivå bland landets undersköterskor. Jag har skrivit om det förut och det går att läsa här.

Det vi vet är att det ska gå att ansöka från och med den 1 Juli i år - inte innan. Då skickar man in alla sina betyg i vård och omsorg man har till socialstyrelsen som gör en bedömning utifrån förutbestämda kriterier om man har rätt kompetens eller inte att få jobba som undersköterska. Bedömer de att du inte har tillräcklig utbildning för att få jobba som undersköterska ska socialstyrelsen beskriva vad du behöver läsa upp för att få ansöka om titeln undersköterska igen. Är man redan tillsvidareanställd (fast anställning) som undersköterska kommer det vara en tioårig övergångsperiod för att inte hela systemet ska kollapsa om hundratusentals skulle behöva söka på en och samma gång - och resultera i att inte en enda undersköterska får jobba som undersköterska förrän socialstyrelsen betat av alla hundratusentals ansökningarna. Så jag har full förståelse för att det blir en övergångsperiod - även om jag tycker att de tog i lite väl mycket när de landade på just tio år.

Hur som helst kommer 1 Juli att infalla mitt under semestern, vilket kanske inte var det smartaste valet av datum. Det kommer att ta någon vecka innan man får beviset att man får jobba som undersköterska (och kommer kosta en bra slant - oklart exakt hur mycket, men minst några hundra per ansökan) - så många usk-vikarier kommer att behöva jobba som vårdbiträden istället mitt i semesterperioden. Hur tänkte man där? Det är redan idag rörigt och svårt att få tag i personal under sommarmånaderna så detta kommer inte att göra semesterperioden enklare - tvärtom rörigare än någonsin. 

Här kan du se en timmes lång inspelning när facket kommunal och socialstyrelsen diskuterar ämnet om skyddad yrkestitel undersköterska på instagram.