Kund – smaka på ordet. Synonymer till ordet är köpare och konsument. Motsatsen till kund är säljare.
Allt oftare hör jag ordet kund om en person som är i behov av kommunal medicinsk eller biståndsbedömd vård och omsorg, antingen i hemmet eller på ett boende. Jag får rysningar av ordet i de här sammanhangen. Det är minst sagt ovärdigt för både den enskilde personen som är i behov av hjälp och stöd i sin vardag för att kunna upprätthålla en skälig levnadsnivå som för personalen. ”Tjänsten” vi personal utför är medicinskt nödvändig enligt HSL och biståndsbedömd som grundläggande enligt SOL. Kan den sökande tillgodose sina behov själv får man inte ”köpa” tjänsten. Det är ju inte så att en person kan gå med en kundvagn och plocka på sig det en är sugen på. ”Aah.. idag tar jag en dusch inklusive av och påklädning, två små påsar av måltidsstöd, en knippe stomipåsebyten och kanske en bensårsomläggning eller två.”
Socialstyrelsen avråder också från ordet kund då insatser från socialtjänsten ingår i offentligrättsliga åtaganden. Kund, som används för att beskriva en av parterna i en civilrättslig relation inom det privata näringslivet, är inte lämpligt att använda här.
Med detta sagt så hoppas jag att alla slutar upp med dumheterna att kalla människor i behov av vård och omsorg för kunder – det är rent ut sagt ett omänskligt och förringande ord i detta sammanhang.
