”Vad jobbar du med?”

 

 Jag har alltid haft svårt för frågan ”Vad jobbar du med?” Tycker att den förminskar människan till hennes lönejobb – att hon är sitt lönejobb och sedan inget mer. Ändå är det en av de vanligaste frågorna vi får när vi träffar nya människor. Sedan att jag tycker att den är ruskigt svår att svara på gör inte heller frågan lättare, men jag ska här göra ett försök. 

 

  Jag är för det första inte mitt lönejobb, jag är Frida, en kännande levande människa som befinner mig i olika sammanhang. Jag är dotter, storasyster, lillasyster, mamma, maka, farmor, moster, matmora, bonnmora, undersköterska, naturvårdare, inventerare och författare och hundmänniska … puuh ... Men det räcker inte för jag är även kattmänniska, slaktare, odlare, bloggare, fotograf, debattör, kulla, hygienombud och har ett brinnande intresse för natur, djur, insekter, svampar, biologisk mångfald, släktforskning, politik och samhälleliga dumheter & orättvisor. 

 

  Jag är allt detta och en hel hög med andra saker och det tror jag att de flesta är - alltså mer än bara sitt jobb – ändå envisas vi med att ställa frågan ”Vad jobbar du med?” som om det skulle vara svaret på vem man är, eller ens ge en hint om vad man är för en slags filur. Om jag skulle svara exempelvis undersköterska på frågan så skulle det inte innebära att alla andra som svarar undersköterska är precis likadana som mig - för så är det ju inte. Vi undersköterskor är ett myller av olika människor som alla har det gemensamt att vi är hejare på att kompressionslinda ben och ta fecesprov (och en hel del därtill så klart) - och det att vi nuförtiden leder ligan med hästlängder i att trilla dit i den nya farsoten: utmattningssyndrom. Det sista hade jag förövrigt mer än gärna sluppit ligga i topp på. 

Så vad borde vi egentligen fråga varandra istället? 

Blöta iskalla fötter - pulsa i snö

Vinter,pulsa i snö, blöta fötter, minusgrader och halka. När man sedan kommer in i varma stugor och lägenheter stoppar man in skorna i "plasttossor" som gör att blötan kryper in. Fötterna blir sedan iskalla när man åter kommer ut... man pulsar åter i snö och så in i varma stugor och lägenheter igen.... och sådär håller det på hela dagen lång.  Detta är bara en av alla anledningar till varför vi i hemtjänsten/hemsjukvården behöver ordentliga arbetsskor! 

 

ps läs gärna Göran Greiders Ledare i Dala Demokraten: Rätten till fria arbetsskor!

och min insändare Vad vi har på fötterna spelar roll!

Ny läsvärd Doktorsavhandling om Hemtjänsten

 Jag har just läst Rebecka Strandells Doktorsavhandling: Omsorgsarbete i hemtjänsten
– förändringar, utmaningar och möjligheter vid Stockholms Universitet. Den spänner från hemtjänstens historia med hemmafruar som jobbar extra som hemsamariter mot en symbolisk summa till dagens Hemtjänst/hemsjukvård med tidspress och en sjukdomsalstrande arbetsmiljö. 

 I slutet av avhandlingen skriver Rebecka något som jag tycker är viktigt:

"Resultatet från avhandlingen visar att hemtjänstpersonalen har fått en försämrad arbetssituation, bestående av problem över flera dimensioner, och med potentiellt negativa konsekvenser för deras hälsa och välbefinnande. En förhoppning är att kunskapen kan bidra till att förbättra styrningen och organiseringen av äldreomsorgen, och därmed situationen för dem som arbetar i sektorn liksom för dem som tar emot omsorgen."

Personalen klagar alltså inte för klagandes skull, vilket vissa verkar tro. Arbetsförhållandena är så att vi riskerar vår hälsa och så tror jag ganska få vill att det ska vara. Vi kan bättre om vi vill.

Alla intresserade, men framförallt politiker som är de som kan besluta om förbättrande förändringar rekommenderas å det varmaste att läsa avhandlingen!  

  

 

För kort dygnsvila - kritik från EU

 EU-kommissionen har kommit med skarp kritik mot Sverige för att arbetstidsdirektivets regler om dygnsvila inte följs. Grunden är att arbete och vila ska förläggas växelvis så att den livsviktiga återhämtningen aldrig kompromissas bort. Jobbar du vardagar 7:00 – 16:00 måndag till fredag så är dygnsvilan aldrig ett problem men i många branscher som exempelvis i vården är det inte ovanligt att dygnsvilan kortas ner till 9 timmar i stället för 11 timmar (exempelvis du jobbar till 21:30 och börjar nästa morgon vid 06:30) samt att det inte kompenseras i direkt anslutning till arbetspasset utan kompenseras långt senare – vilket inte ger den återhämtning och vila vi minst behöver för att inte bli sjuka.

 Det här är en jätteviktig åthutning till Svenska arbetsgivare som allt för länge har kunnat åberopa undantaget ”särskilda skäl” med förkortad dygnsvila slentrianmässigt och inplanerat genom att ha detta som en schemateknisk lösning som då också har kunnat byggt på en allt för slimmad personalstyrka. Nu kommer ”särskilda skäl” också kunna åberopas men till skillnad från nu kommer det bara att kunna användas vid oplanerade och på riktigt särskilda skäl och arbetsgivaren kommer då att behöva kompensera personalen i ledighet i direkt anslutning till nästa arbetspass. 

Omsorgskottar

 

 Det här kan förhoppningsvis bli riktigt bra då vi som jobbar i vården äntligen kan få bort en av de stora riskerna för att insjukna i utmattningssyndrom som just nu sprider sig som en löpeld bland personalen i vården. Det skulle till och med kunna locka fler ungdomar att väljer vårdprogrammet på gymnasiet när man ser att arbetsförhållandena blir bättre och bättre. För i grunden är det ju ett jätte roligt och givande arbete. Men det kan tyvärr även få nya oväntade konsekvenser om arbetsgivare inte anställer fler personal för att göra bra och verksamhetstäckande grundscheman utan istället försöker få ihop täckningen på samma antal personal som tidigare. Då kommer vården fortsatt vara en grogrund för långtidssjukdom och gymnasieprogrammen för nya undersköterskor kommer att fortsätta eka skrämmande tomma.

 Jag är hopplös optimist och tror därför att detta kommer att bli ett stort steg mot det bättre – hoppas kan man ju alltid göra för i grunden är det riktigt bra kritik från EU-kommissionen. 

 

Ett intressant litet kulturkrig

  Det pågår ett litet kulturkrig som jag tycker är lite intressant både som medlem i fackförbundet kommunal och läsare av vår medlemstidning Kommunalarbetaren och som skrivande undersköterska. Att mitt namn nämns i ett debattsvar från reportrarna med redaktörsansvar för kulturen i Kommunalarbetaren gör inte mitt personliga intresse mindre – tvärtom. Ett debattsvar som för övrigt inte Aftonbladet publicerade utan fick publiceras i Kommunalarbetaren istället. 

 

 Det hela handlar om kulturens utrymme och innehåll i fackpressen och började med att Aftonbladets litteraturredaktör Rasmus Landström skrev svidande kritik om att kulturen i LO-fackförbundens medlemstidningar minskat och riskerar att avvecklas helt sedan LO:s mediehus tagit över driften av alla medlemstidningarna. Jag delar hans kritik i den meningen att ”kostnadseffektiviseringar” alltid riskerar att slå fel och i det här fallet att kulturen riskerar att minskas ner till ett platt minimum – kultur har aldrig varit högst prioriterat och allra minst arbetarkulturen. Rasmus Landström ställer också frågan om vart skrivande arbetare ska vända sig i dag om inte ens deras förbundstidningar bryr sig, vilket jag tycker är en relevant fråga. LO Mediehus och en massa chefredaktörer och ansvariga utgivare för fackförbundstidningarna svarar att "Vi ska inte leva kvar i det dammiga 70-talet" och att kulturjournalistiken visst går i takt med vad läsarna vill ha.

  

 Personligen tycker jag att Kommunalarbetaren (som är den tidningen som jag läser, kan inte yttra mig om de andra) fortfarande håller kulturfanan högt även om man självklart alltid kan önska sig mer – speciellt mer om och av medlemmarna själva. Men något som inte uppmärksammats alls i detta lilla kulturkrig är det faktum att debatten förs ovanför de berördas huvuden. Det är medelklassen som diskuterar arbetarklassen – och där mina vänner faller det enligt mig pladask även om jag kan se poänger i debatten.

ps. Superkul att Årets mest lästa kulturtext i Kommunalarbetaren (digitalt) var intervjun med mig och min bok ”Äldreboendet Solrosen”.