fredag 29 november 2019

Välfärd eller "ovälfärd"

Ligger verkligheten i paritet med ambitionerna? Alla politiska partier säger sig vilja se en bra äldreomsorg samtidigt som arbetsvillkoren inom svensk äldreomsorg försämrats under senare år och är nu på flera punkter sämre i Sverige än i våra nordiska grannländer. Detta framgår tydligt i bland annat Studien Vem ska arbeta i framtidens äldreomsorg? (Szebehely, Stranz & Strandell 2017) Resurserna har stramats åt, äldreboendena blivit färre, de äldre fler och är mer vårdberoende. Samantaget har detta lett till en tyngre arbetsbörda under större tidspress




Nästan hälften av all personalen inom äldreomsorgen överväger idag att sluta – man orkar inte mer av olika anledningar. Arbetstiderna, känsla av otillräcklighet gentemot omsorgstagarnas behov, stressigt och otydliga krav är några. Samtidigt som många funderar på att sluta så är rekryteringsbehovet lika stort som invånarantalet i en större Svensk stad eller som tio mindre Svenska kommuner tillsammans – ca 136 000 nya undersköterskor och vårdbiträden behöver anställas fram till år 2026. 

Välfärden som helhet sysselsätter idag ungefär en fjärdedel av alla de som jobbar men skulle behöva lite mer än hälften av ökningen av gruppen i arbetsför ålder. Över en halv miljon personer behöver rekryteras till välfärdssektorn fram till 2026. 

I den svenska äldreomsorgen använder sig nästan 70% av kommunerna sig av delade turer till sin personal och ungefär 50% av personalen i sveriges äldreomsorg har delade turer på sina scheman. I övriga norden är delade turer mycket mer sällsynt - till näst intill obefintlig. Delade turer använder man sig av endast för att det är resurseffektivt – det är billigare för arbetsgivaren att låta färre anställda täcka verksamhetens behov än att anställa fler. En delad tur är när man arbetar två arbetspass samma dag – exempelvis 7:00 – 14:00 & 16:00 – 22:00 men det finns ett otaligt antal olika varianter. Samtidigt är det inte ovanligt att man har jobbat kväll innan en delad tur och/eller börja igen på morgonen efter en delad tur eftersom mer än hälften av alla i äldreomsorgen jobbar skift - både dag och kväll omvartannat, både vardag och helg. Nattvilan kan då bli så kort som nio timmar. På vissa arbetsplatser har man även dag, kväll och natt omvartannat istället för att ha särskild nattpersonal. Detta kan jämföras med att man i exempelvis Danmark till 90 procent arbetar antingen dag eller kväll vilket man vet ger en bättre dyngsrytm och bättre återhämtning för personal, samt är lättare att kombinera med ett socialt liv och familj. 

Tusentals platser på äldreboenden (SÄBO särskilt boende) har försvunnit - så fler äldre och sjuka bor kvar hemma med hemtjänst/hemsjukvård istället. Antalet brukare/patienter som en anställd inom hemtjänst/hemsjukvård i Sverige besöker under en arbetsdag har ökat – färre anställda ska ”producera” mer vård och omsorg under mindre tid. Patientsäkerheten, tryggheten och kontinuiteten i vården och omsorgen har där med minskat.när allt fler äldre med mer komplexa behov av vård och omsorg ska hinnas med under en arbetsdag. Ibland uppmärksammas näst intill omöjliga arbetssituationer eller hemska missförhållanden i media vilket de flesta såklart förfäras och förfasas över  - och som alltid bör ses som ett stort samhälleligt misslyckande. Självklart finns det även bra exempel där det fungerar bättre än på andra ställen, men på det stora hela så är det ännu ingen riktig förbättring i sikte.


Szebehely, Stranz och Strandell har inte bara rätt i att det i det stora hela råder en diskrepans i vad man säger sig vilja och hur den ser ut. Marta Szebehely som är professor i socialt arbete med inriktning mot äldre vid Stockholms universitet har även rätt i att det ofrånkomligen krävs mer resurser. Vill vi att den del av vår sociala infrastruktur som äldreomsorgen tillhör ska kunna fungera så bra som de flesta säger sig vilja - både nu och i framtiden när äldre med ett vård och omsorgsbehov beräknas bli ännu fler så måste det till mer resurser vare sig vi vill det eller inte. Alternativet till mer resurser är obönhörligen en ännu mer skev verklighet mot den vi säger oss vilja ha.  

fredag 22 november 2019

Den långtidssjuksrivna undersköterskan

Den typiska personen som är långtidssjukskriven på grund av en psykisk diagnos är en kvinna i 50-årsåldern som arbetar som undersköterska inom kommun och region. Hon är sjukskriven på grund av reaktion på svår stress - där diagnoser som utmattningssyndrom, ångest och depression är vanliga. 

Enligt Lisa Björk, forskare inom arbetsmiljö och psykisk hälsa vid Institutet för stressmedicin inom Västra Götalandsregionen är det framför allt den organisatoriska och sociala arbetsmiljön på arbetsplatsen som påverkar de här sjukdomstillstånden. 



Att ingen ska inte behöva bli sjuk på grund av en ohälsosam arbetsbelastning kan tyckas vara en självklarhet i Sverige anno 2019. Men på de kvinnodominerade arbetsplatserna är förutsättningarna fortfarande sämre, riskerna för ohälsa större och sannolikheten är även högre att man slutar till följd av ohälsa.

Alltför hög fysisk och emotionell belastning på kvinnodominerade arbetsplatser som i exempelvis äldreomsorgen och förskolor är följder av brister i arbetsmiljön som drabbar både kvinnor och män lika mycket om de befinner sig på samma arbetsplats. Det är alltså inte en fråga om kön – om man är en kvinna eller man - utan om vilken belastning man utsätts för på arbetsplatsen. Är kraven övermäktiga, stressen långvarig och utan ordentlig möjlighet till återhämtning, sliter det både fysiskt som psykiskt  - oavsett om det är en kvinna eller en man.


Svenska arbetsplatser är ofta bra på att uppmärksamma fysiska risker men måste bli bättre på den organisatoriska och sociala arbetsmiljön och inse att den är minst lika viktig som den fysiska. Idag har man tyvärr inte alltid med det som en naturlig del i arbetsmiljöarbetet. På uppdrag av Arbetsmiljöverket har man beräknat hur många liv som förkortas av vissa riskfaktorer i arbetsmiljön varje år. Det visar att riskfaktorer som stress, skiftarbete, motoravgaser, buller och ihållande fysiskt tungt arbete varje år skördar mer än 500 människors liv vardera. Så det är inte en liten struntfråga utan människors liv som står på spel. 

söndag 17 november 2019

Dammsugarunderbyxor

Socialminister Lena Hallengren höll i dagarna en pressträff i Västerås, för att presentera nyheten om att Göran Johnsson tillsatts som nationell samordnare för äldreomsorgen. Samordnaren Göran som är gammal metallare ska nu sprida goda exempel, stimulera förändringsarbete utifrån kunskapsbaserade metoder samt föreslå välfärdstekniska lösningar som kan avlasta personalen och effektivisera verksamheterna. 

Mitt pessimistiska jag funderar på hur många undersköterskor man skulle kunna ha anställt för dom pengarna och om det är japanska vårdrobotar och "dammsugarunderbyxor" istället för blöjor som är framtiden? - Jo, maskiner som man spänner fast över nedre delen av kroppen, som suger bort urin och fekalier finns framtaget på riktigt i Japan där man likt Sverige brottas med en allt mer åldrande befolkning, stigande kostnader och brist på personal.

Mitt lite mer positiva jag är glad att Socialministern valde att lyfta grundarna av Undersköterskeupproret Marie Wiberg och Jenny Klingstam genom att hålla pressträffen på just deras arbetsplats. Om man därtill tar till sig arbetsmiljöverkets krav på balans mellan krav och resurser i arbetet för personal inom äldreomsorgen så är välfärdsteknik som trygghetslarm ett bra exempel på när teknik faktiskt är av godo inom välfärden.

fredag 15 november 2019

Från kvinnligt arbete till kvinnligt arbete - eller från grötkokande sällskapsdam till grötkokande vardagsrehabiliterande hemsjukvårdare

Att arbeta som Undersköterska inom hemtjänsten, hemsjukvården och äldreboende är inte bara det vanligaste yrket bland kvinnor utan även Sveriges vanligaste yrke alla kategorier. Här är det övervägande kvinnor som arbetar – 92 % kvinnor, 8 % män. På 30 år har de manliga kollegorna endast ökat från 5% till dagens 8%. 

Tittar man på statistiken från Statistiska Centralbyrån – SCB (se bild 1) så ser man att yrken som historiskt ansetts som kvinnliga arbeten fortfarande är kvinnliga arbeten – vård och omsorg om barn och äldre. Länge har man ansett att som kvinna har man omvårdande egenskaper – bara så där av naturen. Alltså att det ligger i de kvinnliga generna att ta hand om och vårda barn och äldre och att det egentligen inte är ett yrke utan mer ett ofrånkommligt genetiskt kall. Detta avspeglar sig i titlar som exempelvis sjuksyster, dagmamma och hemsamarit. 

Samarit - en person som frivilligt, omedvetet, hjälper andra personer i nöd utan att förvänta sig återbetalning eller högre karma

Just hemsamariten som är föregångaren till dagens undersköterskor och vårdbiträden i hemtjänst och hemsjukvård var en person som hjälpte behövande i hemmet som ett kall, utan att kräva allt för stor ersättning för sitt arbete. Hon hjälpte till med att bära in ved, tömma slaskhinkar, pottor och spottkoppar, städade, tvättade och lagade mat – och kunde vid behov även plåstra om den behövande.

avsikten är att sysslan skall utföras av kvinnor som egentligen inte har lust att ge sig ut i förvärvsarbete men som ändå på det här sättet skaffar sig lite extra nålspengar och samtidigt känner att de gör en allmännyttig gärning” ur dagspress 1951 om hemsamariten 


Det sågs mer som ett ömsesidigt utbyte mellan hemsamariten och den som mottog tjänsten än som ett riktigt arbete. Hemsamariten gick eller cyklade hem till några som behövde hennes tjänster ett par gånger i veckan. I början av 1960-talet hade en hemsamarit i genomsnitt 2,6 brukare per vecka. Samtidigt kunde hon ha en egen äldre förälder eller annan äldre anhörig att ömma för. Hon behövde ingen utbildning efter som det ansågs vara sysslor som hon antogs kunna ändå eftersom hon var kvinna. 


Fast även om vi försöker byta namn på yrkestitlar idag och att arbetsuppgifterna utvecklats så är det fortfarande de kvinnordominerande yrkena som anses som enklare jobb, de med låg status, låg lön och arbetsförhållanden som man trodde tillhörde det förgågna. Det är som om det fortfarande handlade om ett nedärvt kvinnligt kall som ligger i generna och som om det egentligen inte handlade om ett riktigt yrke.