Så länge procentsatsen inte är högre än märket för de kvinnodominerade yrkena så fortsätter gapet mellan kvinnor om mäns löner inom LO att öka. De mansdominerade Metallarna får en större ökning i kronor och ören då de redan innan tjänade mer och de kvinnodominerade Kommunalarna får som vanligt mindre - mycket mindre i kronor och ören.
Här kan du läsa om avtal 2025 klart i Kommunalarbetaren/Arbetet
Här kan du läsa en bra ledare av Susanne Sjöstedt i Värmlands folkblad i ämnet.
Nyligen publicerade Kommunalarbetaren ett reportage om hur anställda på ett demensboende i Ängelholm blir sjuka av sitt arbete. Hjärtklappning, högt blodtryck, magsår och panikångestattacker är några av de problem som nämns. Klassiska symptom som ofta kommer sig av för hög arbetsbelastning och för lite återhämtning.
Svaret från arbetsgivaren är tyvärr även det en klassiker som nog många känner igen från andra arbetsplatser runt om i landet - att de är tvungna att ha så här dåliga scheman och hutlöst långa arbetspass för att de anställda ska kunna jobba heltid. En annan klassiker som inte nämns i just det här reportaget är den så kallade dygnsvilan som det också gärna skylls på när det kommer till dåliga scheman och långa arbetspass.
Heltidsresan och rätt till vila mellan två arbetspass är ju egentligen inte orsaken till den sjukdomsalstrande vård och omsorgen, utan orsaken är som alltid att arbetsgivare envetet lägger ut scheman på en allt för slimmad personalstyrka - det finns det hur mycket forskning som helst på och detta vet arbetsgivare om. Men att anställa fler, som man ju borde göra, istället för att överutnyttja de man redan har är det nästan ingen som gör, för då spricker den lagda budgeten. Frågan som jag då ställer mig är - tjänar man i slutändan verkligen pengar på att göra personalen sjuk än att inte anställa fler? Och sist men inte minst, är det verkligen etiskt och moraliskt rätt och riktigt att offra personalens liv och hälsa för att slippa höja bemanningen?
Ps I decembernumret av tidskriften KLASS och i årets första nummer av tidskriften Palliativ vård publicerades dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten". Så himla kul!
För några dagar sedan kom Socialstyrelsen med en ny rapport: Personalen i äldreomsorgen -Statistik och resultat från forskning och tillsyn, med statistik och uppgifter från Försäkringskassan, Statistikmyndigheten SCB och Myndigheten för vård och omsorgsanalys om arbetsförhållanden och villkor inom äldreomsorgen.
Det är egentligen inga nyheter som presenteras, utan det är samma gamla skåpmat som presenterats om och om igen under årens lopp. Problemen som finns i äldreomsorgen är inga nyheter och ingen politiker eller tjänstepersoner, vare sig på kommunal, regional eller riksnivå kommer förvånat att ramla av stolen och säga "Detta hade vi ingen aning om", om denna nya rapport. Detta även om varje kommun med aktning mer än gärna säger att just de har en rosenskimrande god äldreomsorg, så vet de innerst inne att riktigt så är det inte - även om de mer än gärna skulle vilja det. De vet att de bara kan tanka äldreomsorgen med futtiga 2 dl bensin samtidigt som de blundar och hoppas att äldreomsorgens personal ska kunna köra 20 000 mil på den tanken. Personal försöker - för vårdtagarnas skull och dukar själva under, både första linjens chefer som sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Diskrepansen mellan krav och resurser är fortsatt för stora och ökande och just nu finns ingen riktig förändring i sikte.
Sabina Orstam, avdelningschef på Socialstyrelsen och Christine Tell, Enhetschef på Socialstyrelsen skriver i en debattartikel i Dagens Samhälle den 9 januari 2025 att Socialstyrelsen tillsammans med nio andra myndigheter, arbetsgivare och fackförbund redan för 20 år sedan, i stort sett påtalade samma problem, då som nu och att någon förändring egentligen inte har skett – mer än att det snarare har gått åt det sämre hållet. Vidare säger de att äldreomsorgens problem måste prioriteras och åtgärder för förändring måste vidtas.
Äldreminister Anna Tenje (M) säger som svar i Dagens Samhälle den 10 januari att "Det är oacceptabelt" och att hon nu vill se krafttag från kommunerna. Hon lägger alltså hela ansvaret på kommunerna fastän det är hon som just nu bär huvudansvaret. Om inte äldreministern förstår sitt ansvar i detta så är jag rädd för att vi om 20 år till inte kommer att ha någon äldreomsorg alls. För det finns ingen kommun där ute i landet, vilket partistyre det än må vara som inte har försökt - det går helt enkelt inte med dagens förutsättningar, utan idag är det bemanning efter budget, inte efter behov som gäller ute i kommunerna. Visst finns det bättre som sämre exempel runt om i landet, men i det stora hela, vilket även denna rapport försöker belysa, så är vi på väg helt åt fanders om inte en förändring sker inom en mycket snar framtid.
ps tips på insändare i Värmlands Folkblad: Äldrevården kräver utbildad personal och
Och en bra ledare i Dala-Demokraten: Finns det bara svikare i politiken?
