Nyligen publicerade Kommunalarbetaren ett reportage om hur anställda på ett demensboende i Ängelholm blir sjuka av sitt arbete. Hjärtklappning, högt blodtryck, magsår och panikångestattacker är några av de problem som nämns. Klassiska symptom som ofta kommer sig av för hög arbetsbelastning och för lite återhämtning.
Svaret från arbetsgivaren är tyvärr även det en klassiker som nog många känner igen från andra arbetsplatser runt om i landet - att de är tvungna att ha så här dåliga scheman och hutlöst långa arbetspass för att de anställda ska kunna jobba heltid. En annan klassiker som inte nämns i just det här reportaget är den så kallade dygnsvilan som det också gärna skylls på när det kommer till dåliga scheman och långa arbetspass.
Heltidsresan och rätt till vila mellan två arbetspass är ju egentligen inte orsaken till den sjukdomsalstrande vård och omsorgen, utan orsaken är som alltid att arbetsgivare envetet lägger ut scheman på en allt för slimmad personalstyrka - det finns det hur mycket forskning som helst på och detta vet arbetsgivare om. Men att anställa fler, som man ju borde göra, istället för att överutnyttja de man redan har är det nästan ingen som gör, för då spricker den lagda budgeten. Frågan som jag då ställer mig är - tjänar man i slutändan verkligen pengar på att göra personalen sjuk än att inte anställa fler? Och sist men inte minst, är det verkligen etiskt och moraliskt rätt och riktigt att offra personalens liv och hälsa för att slippa höja bemanningen?
Ps I decembernumret av tidskriften KLASS och i årets första nummer av tidskriften Palliativ vård publicerades dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten". Så himla kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar