Ivar Lo-Johansson och Coronaviruset

Jag har alltid gillat människor som försöker förändra på saker och ting som de ser inte riktigt stämmer till det bättre istället för att bara muttra tyst för sig själva – även då jag inte håller med om allt alla gånger. Som Ivar Lo-Johansson som år 1949 började att lyfta frågan om hur vi som samhälle tar hand om våra äldre som inte längre klarar sig själva, utan behöver vård, hjälp och stöttning. År 1949 – det är länge sedan. Så pass länge sedan att en del av de som föddes då idag kan befinna sig i den situationen att de behöver samhällets vård, hjälp och stöttning i sin vardag. Ivar Lo-Johanssons kritik då handlade om ålderdomshemmen som han tyckte mer var en förvaring till och med i vissa fall tvångsförvaring utan vare sig mål och mening för de äldre. Han jämförde till och med dåtidens äldreboenden med ättestupan vilket inte föll i så god jord alla gånger. Ivar Lo-Johansson retade upp många men fick även medhåll av andra och det resulterade faktiskt i förändringar under 1950-talet och flera reformer inom äldreomsorgen har tillkommit under åren fram till idag. Alla med goda intentioner.

Det Ivar Lo-Johansson förespråkade istället för det han menade var institutionell vanvård och meningslöshet i väntan på döden på ålderdomshemmen resulterade senare i något som vi idag skulle kalla hemtjänst och hemsjukvård. De äldre skulle kunna bo kvar i sina egna hem och fortsätta att finna mål och mening med livet. Tanken är god – till och med riktigt god och det finns egentligen inte mycket annat att säga än att grundtanken är och förblir en riktigt god idé. Sen kommer dock verkligheten och ställer till det lite och det visar sig att allt inte riktigt är så där himla svart eller vitt som man hade tänkt sig. Den där sabla verkligheten som alltid ställer till det, som gör att inget är lika enkelt som det är i fantasin.

Idag är vi åter i en situation som jag är säker på att en person som Ivar Lo-Johansson skulle ha slagit på stora trumman för att väcka debatt i frågan. Och även om många, både professorer, forskare, anhöriga och anställda inom äldreomsorgen många gånger försökt lyfta frågan om problemen och bristerna som finns så var det till slut ett litet coronavirus från Kina som på allvar lyft frågan ända upp till allmänheten och de ansvariga politikerna. Viruset fastnade likt regndroppar i spindelnätet och problemen och bristerna fick plötsligt tydliga konturer som blev omöjliga att blunda för. Jag kan bara hoppas att man inte försöker måla över allt med mer floskler och politiskt blomsterspråk och fortsätter att endast göra symboliska förändringar istället för att försöka ta tag i det på riktigt. Den som lever får se som det brukar heta.