Som undersköterska i hemtjänsten jobba jag och många med mig med en planering i fickan, där det i detalj står vem vi ska besöka och vad som vårdtagaren ska ha för insatser. Inget fel på det i grunden. Det är tryggt att veta vad jag ska göra under mitt arbetspass. Problemet är egentligen inte heller att man har en schablon på hur lång tid en dusch tar eller hur lång tid det ska ta att sätta en sond, byta en stomipåse osv. Problemet ligger mer i att det är allt det andra som inte finns med i en planering som just bygger på schabloner och inte verkligheten ligger staplade tätt inpå varandra och gör att jag hela tiden måste skynda för att hinna, med en obehaglig känsla av att hela tiden ligga efter. Eller när de tätt planerade schablonerna till och med kortas ner med fem minuter här och tio minuter där för att ens få plats i planeringen så är det med stora risker att fel begås och den skadliga stressen ökar för personalen.
 |
| @omsorgskottar |
Varken vi personal eller vårdtagarna är förutbestämda maskiner. Kringtid, restid, administrativ tid och tiden när verklighetens stomi just idag tar längre tid att byta, när anhöriga ringer och vill prata, när det larmar eller när en eller flera vårdtagare behöver lite extra omsorg måste det också finnas tid att göra det. De planerade blocken med schablontider för insatsen måste ligga glesare så att mer luft kommer in i systemet - om det innebär att fler måste anställas så är det verklighetens behov av personal som borde få gälla och inte schablonernas exakta minuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar