Första maj i Hagfors

 Första Maj i Hagfors. Solen sken från en klarblå himmel och ovanligt mycket folk hade samlats kring musik och olika aktiviteter i den vårspirande Blinkenbergsparken.

 Första maj firandet I Hagfors - som var ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, SSU, ABF, LO och fackförbunden IF Metall, Kommunals och Byggnads var på det stora hela en trivsam och mycket lyckad dag för framförallt barnfamiljer. Det vackra vädret och gratis ansiktsmålning, ballonger, dricka, godis och hamburgare var det som stod i centrum för dagen - inget fel i det, och det skulle behövas fler sådana här trivsamma dagar där människor kommer samman och träffas i Hagfors. (All heder åt de som stod i solen och stekte hamburgare hela dagen - kön bestod av en aldrig sinande ström av människor som ville ha sig en burgare).  Alla var vi nog vårystra efter den långa mörka vintern och njöt och firade att sol och värme äntligen ville visa sig.

Arbetarrörelsens dag kom dock helt i skymundan och talen var få och mycket korta. Hade det inte varit för musikkåren och de röda flaggorna så hade det lika väl kunnat varit vilken annan trevlig sammankomst som helst.  

Första maj som arbetarrörelsens dag behövs egentligen mer än någonsin - extra tydligt blev det när jag parkerade bilen vid Coop som var öppet med personal som jobbade. Och på väg till Blinkenbergsparken promenerade jag förbi höghusen som just nu är en byggarbetesplats (det var bara någon dag sedan en tragisk arbetsplatsolycka skedda här). Att det var första maj och röd dag märktes inte då byggarbetarna var i fullt arbete och hemtjänstbilar var parkerade utanför. De flesta arbetare jobbar på arbetarrörelsens dag - det är mest våra chefer som åtnjuter en extra ledig dag i sköna Maj. Röda dagar är fortfarande inte för oss - inte ens på arbetarrörelsens dag. 

 Jag gjorde dock ett tappert försök till att lyfta undersköterskornas arbetsförhållanden en dag som denna - även om jag inte är en van talare och min tid att göra det på scen blev allt för kort och att mina ord mest flög bort i sorlet.

Jag presenterades upp på scen som arbetarförfattare - vilket för mig är en stor ära att få tituleras som.

 Jag lägger ut mitt lilla, men ack så viktiga tal som jag höll innan jag läste några dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten", då allt jag tänkt säga inte riktigt hanns med och kanske inte ens hördes av alla som hade velat höra.  Så här kommer det för den som vill läsa:

"Hej jag heter Frida Turander och jobbar som undersköterska i äldreomsorgen. Det är Sveriges vanligaste yrke - alla kategorier. Många av mina kollegor är inte här idag – även om de skulle ha velat – för de jobbar. Röda lediga dagar finns inte för oss – inte ens på första maj.

Undersköterska är inte bara Sveriges vanligaste yrkesgrupp, det är också ett av det mest kvinnodominerade yrkena där sjukskrivningarna ligger i topp år efter år enligt försäkringskassans årliga sjukstatistik.

Enligt arbetsmiljöverket så finns det i äldreomsorgen så stora och så många brister i vår arbetsmiljö att risken för ohälsa och att behöva sluta i förtid är större än på manligt kodade arbetsplatser. Vi undersköterskor i äldreomsorgen – både manliga och kvinnliga - hamnar – bara av att göra vårt jobb – i stressrelaterad ohälsa som akuta stressreaktioner, långdragna utmattningssyndrom, hjärt och kärlsjukdomar, ångest & depression, magbesvär, sömnbesvär och smärttillstånd

Allt på grund av för låg personaltäthet, långvarig och ohälsosam stress på jobbet med en ständigt återkommande brist på återhämtning.

Årtionden av politiska beslut om nedskärningar, effektiviseringar och resursoptimeringar så har vi hamnat i en akut situation där utbildad personal flyr äldreomsorgen – ett arbete som de i grund och botten älskar - de som är kvar har höga och stigande sjuktal. Vi har en alarmerande brist på kompetens och knappt några unga som söker vård och omsorg på gymnasiet samtidigt som allt fler äldre är i behov av en allt mer avancerad vård i hemmet.

Det mjuka skalas bort och kvar blir bara det hårda och kalla – i vår kommun pratas det bland annat om att effektivisera bort den så kallade ”gråtiden” i våra minutscheman. Alltså den tid som är mellan de på exakta minuter planerade besöken och är grå på min planering och därmed i politikers och högre tjänstepersoners ögon tom och innehållslös – jag kan säga att den gråtiden upplever vi på golvet aldrig – gråtiden finns inte i verkligheten – bara på pappret. Om något så behöver vi mer ”gråtid” för att hinna med allt som vi ska göra på en arbetsdag – allt som vi förväntas att göra i förbifarten – utanför vår planering.

Vi har kommit till vägs ände när det kommer till att spara pengar på vårt arbete. Som samhälle binder vi ris åt egen rygg.

All forskning pekar på samma sak – Vi är inte gnälliga för gnällandets skull och vi blir inte långtidssjukskrivna för att vi är lata - utan för att vår arbetsmiljö är söndereffektiviserad. Vi får inte den tid eller de resurser vi behöver för att kunna utföra vårt jobb – och då tar vi av oss själva – för vårdtagarnas skull, med resultatet att vi till slut själva kroknar och går av.

Att jobba som undersköterska i hemtjänsten på landsbygden är ett av de finaste jobb en kan ha, och är idag en skyddad yrkestitel som kräver både utbildning och intyg från socialstyrelsen för att få jobba som. Många, inklusive politikerna, har nog en förlegad bild av vad hemtjänsten är och vad vi gör – hur svårt, brett och viktigt arbetet är. Jag ska nu läsa några dikter ur min senaste diktsamling ”Dikter från Hemtjänsten” Där jag i poesiform försökt fånga arbetet i hemtjänsten. Om de mänskliga mötena, det vackra, det svåra och det sköra."

 

PS: I Arvika ordnade några tappra bönder en traktorburen första Majdemonstration, med plakat på grillen med text som "Har du ätit idag, tacka en bonde" osv. Toppen att bönder och jordbruket i Sverige lyfts en dag som denna (och gärna alla andra dagar också). Jordbruket som faktiskt är så vi viktig ur så många olika aspekter och som allas våra liv hänger på, för utan fungerande jordbruk och jordbrukspolitik - ingen mat, ingen mångfald. Viktigt att lyfta att jordbruk inte är som vilken näring eller företag som helst, utan grunden för vårat samhälle, som allt vilar på.  Fungerar inte detta så kan vi  inte heller ha någonting av allt det andra. Mat är liv - inte en liten struntsak med andra ord. 

Första maj och kampen om åtta (och sex) timmars arbetsdag

 Första maj är arbetarrörelsens dag allt sedan massakern vid Haymarket, Chikago USA. Den 1 maj 1886  marscherade 80 000 människor genom Chicagos gator i en gigantisk demonstration för åttatimmarsdagen. Kampen för åttatimmarsdagen har varit lång och tyvärr även blodig. Människor har fått satt livet till och de har blivit misshandlade och fängslade när de slagits för något som vi i dag åtnjuter som en självklarhet. Men det är det inte! Människor har kämpat för den rätten! 

 År 1889 hölls en stor internationell arbetarkonferens i Paris. En amerikansk delegation berättade om händelserna i Chicago och det beslutades att göra 1 maj till en gemensam manifestationsdag världen över för arbetarnas krav på åtta timmars arbete.

 

 Första maj i Sundsvall 1890. Foto: Herr Axelsson i Skönvik

 

 

 

 I Sverige demonstrerade människor för första gången för åtta timmars arbetsdag den 1 maj 1890. Förslag till lag om åtta timmars arbetsdag lades först efter 29 år lång kamp och demonstrationer. Den 29 September 1919  beslutades det i riksdagen om åtta timmars arbetsdag = 48h vecka, då arbetare man fortfarande på lördagar.

 Högern gillade dock inte åtta timmars arbetsdag och satte upp affischer med texten “Rösta mot den liberal-socialistiska 8-timmarsdagen” och “Åttatimmarsdag och socialisering minska produktionen och öka levnadskostnaderna. Skydda oss och våra barn.” 

 Sedan dess har vi fått femdagars arbetsvecka = 40 h vecka (år 1973) och semestern har ökat från två veckor (1938) till dagens fem veckor (1978). Varje arbetstidsförkortning (vilket även antal dagar vi jobbar och semestern är ) har människor fått kämpa och demonstrerat för! Det har inte kommit av sig självt! 

 Nu är det hög tid för att kämpa för sex timmars arbetsdag - 30 h arbetsvecka som norm! Det har stått still väldigt länge i arbetstidsförkortningsfrågan - vi snackar 1970 tal senast. Olika varianter och försök med arbetstidsförkortning har gjorts runt om i världen och alla med riktigt bra resultat. Människorna mår bättre, sjukskrivningarna minskar utan att produktiviteten minskat. Så varför sätter vi inte igång med sex timmars arbetsdag i Sverige? Tja... alla former av arbetstidsförkortning har i alla tider motarbetats av högerpartierna - med samma argument nu som då. Även Socialdemokraterna (som i allra högsta grad var drivande i åtta timmars frågan tillsammans med liberalerna) har sågat arbetsförkortning med i princip samma argument som moderaterna, även om de nu börjat mjukna lite i frågan. Av Sveriges alla partier i riksdagen så är det bara Vänsterpartiet som i dag har det inskrivet i sitt partiprogram. Miljöpartiet och Sossarna velar och resten himlar med ögonen. 

 

Vi har högst arbetstid i hela Norden och bland de högsta i hela Västeuropa!

 ps fackförbundet kommunal driver sedan 2022 att de ska verka för 30 timmars arbetsvecka i lag eller kollektivavtal, utan att det ska påverka löneutvecklingen.

 

 

 

 

 

Strejk

 

 2003 när Kommunals medlemmar gick ut i en fem veckor lång strejk för bland annat högre lön så sa dåvarande statsministern Göran Persson ”Om inte folk hade varit så sjuka i Sverige hade det funnits pengar att höja de kommunalanställdas löner.” Han lade då indirekt skulden till medlemmarnas låga lön på medlemmarna själva – att de skulle sluta upp med dumheterna att slita ut sig. Arbetsgivarna kom efter den strejken ut som vinnare. Medlemmarna fick i princip endast igenom att lägstalönen höjdes från 12.000 kr till 14.000 kr. Detta kan jämföras med att 2003 låg medellönen i Sverige på 21.500 kr.   

 Sedan dess har sjuktalen inte minskat utan ökat. Försäkringskassans sjukstatistik visar år ut och år in på höga sjuktal bland undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende – de är sjukskrivna dubbelt så mycket än andra!

 

 De utslitna ryggarna, knäna och ledernas jobb har idag även höga stressrelaterade sjuktal då jobbet sedan 2003 inte längre ”bara” är ett fysiskt slitsamt arbete. I och med alla effektiviseringar efter införandet av New public Management i offentlig verksamhet har jobbet även blivit oerhört tidspressat och stressigt – den allt mindre personalstyrkan ska klara att sköta allt fler vårdtagare, samtidigt som arbetsuppgifterna har blivit fler och fler. Det är som om det hade varit högre sjuktal som har varit målet för arbetsgivarna – inte tvärtom.

 Nu varslar kommunal åter om strejk – för bland annat rätten att få ut sin nya lön i tid. (Arbetsgivare runt om i landet har ibland suttit inne med pengarna i månader.) Det är alltså inte mycket Kommunal begär, men ändå får de kalla handen av arbetsgivarparten. 

  Många medlemmar hade velat se en strejk för så mycket, mycket mer förändringar -  en hejdundrande strejk för bättre arbetsmiljö på riktigt, mer personal per vårdtagare, bättre och luftigare scheman och såklart högre löner. Medlemmarna ligger i botten i all statistik och fler än någonsin funderar på att sluta för att de inte orkar mer, för att de blir sjuka av sitt jobb som de i grund och botten älskar. Ska det verkligen vara för mycket begärt att ha en hyfsad lön och inte riskera att bli sjuk av sitt arbete 2024? 

 

Sommarjobbande politiker i äldreomsorgen

 Överallt i kommuner runt om i landet pågår just nu ett febrilt arbete med att finna vikarier till sommarens semestertider i äldreomsorgen. Detta utöver den vanliga jakten på personal som sker dagligen, året runt. Kommunerna har bråda tider att finna åt händer – vilka händer som helst, som kan ta över när äldreomsorgens ordinarie personal ska få sin välbehövliga och lagstadgade semester i den allt mer slimmade verksamheten. Det köps in klatschiga filmer för skattepengar av företag som lever på personalkrisen, där ord som omsorgsstjärnor och omsorgshjältar används i desperata försök att locka - ändå råder det brist på människor som vill jobba i vården. Skriande brist! 

  Årtionden av politiska beslut om nedskärningar, effektiviseringar och resursoptimeringar har vi i hela landet hamnat i en akut situation där utbildad personal flyr äldreomsorgen och de som är kvar har höga sjuktal – både kort som långtidssjukskrivningar och en hög sjuknärvaro på grund av en allt för hög arbetsbelastning. Vi har en alarmerande brist på kompetens och knappt några unga som söker vård och omsorg på gymnasiet samtidigt som allt fler äldre är i behov av en allt mer avancerad vård i hemmet. Att något behöver göras förutom konstgjord andning - som att betala ut extra dyra bonusar till personal som flyttar semesterveckor hit och dit, eller sommarbonusar till vikarier som lovar att jobba och inte bli sjuka under hela sommaren är nog alla rörande överens om – frågan är bara vad som behöver göras.

 Under tiden som vi funderar på vad som behöver göras mer exakt så skulle jag önska att alla kommunpolitiker, högre tjänstpersoner, riksdagspolitiker, ledarskribenter i dagstidningarna och en hel massa andra journalister, intellektuella och politiska tyckare från alla håll och ideologier tog sig ett heltidsjobb som vårdbiträde i äldreomsorgen nu under sommaren – minst åtta veckor. Personalbristen är så pass stort att de garanterat skulle få jobbet helt utan erfarenhet eller utbildning.

  Sedan när de efter sommarjobbet fått ett litet men ack så viktigt smakprov på vad låg grundbemanning, återhämtningsbrist, etisk stress och minutschema innebär i praktiken kunde vi under hösten på allvar börja diskutera hur vi ska komma till rätta med äldreomsorgens alla problem och utmaningar – för att fortsätta som nu är detsamma som en långsam men mycket effektiv avveckling av hela äldreomsorgen. 

 Långsiktiga och storskaliga satsningar på personalens arbetsmiljö, arbetstider, kompetensutveckling och löner är ett måste för att minska flykten och sjukskrivningarna och för att locka nya till yrket - och inte minst för att säkerställa en god och säker vård och omsorg för de vårdtagare som är i behov av det. Jag hoppas innerligt att min önskan om att politiker med flera hoppar in som vikarier i sommar inte bara är en utopisk dröm, för det behövs verklighetsbaserade diskussioner om hur äldreomsorgen ser ut om vi ska kunna få till en förändring på riktigt. Vi som jobbar i det i vår vardag som helg är inte bara gnälliga för gnällandets skull, och det hoppas jag ska kunna framgå efter några sommarveckor i dagens äldreomsorg.

 Tiden som återstår fram till sommarens jobb i äldreomsorgen rekommenderar jag att de läser lite dikter från äldreomsorgen för att mentalt förbereda sig på vad som komma skall. Sara Krondahls ”Som uttrarna” som kom ut i November 2023, Elliot Barons ”Vi kommer med hjärtan hem till dig” från 2021, eller undertecknads diktsamling ”Dikter från hemtjänsten” som kom ut nu våren 2024.

 

Vem ska bli utan äldreomsorg?

 

Professor Mats Thorslund som satt med i Coronakommissionen säger i TV4 att i princip inget har hänt sedan de lyfte problemen som finns i äldreomsorgen. Alla var dock rungande överens om att detta var ett problem som behövde åtgärdas... men som sagt INGET har hänt.

 

 Han säger vidare att det skulle behövas ytterligare 50 miljarder bara för att behålla dagens standard - den som coronakommissionen underkände! Ännu mer om omsorgen ska kunna bli bättre och räcka till alla - ja du läste rätt, den kommer inte ens att räcka till alla. Så vilka ska bli utan? Ska vi lotta? Är detta verkligen en utveckling vi som samhälle vill ha?  

 

ps 2014 tjänade en tjänsteman i en kommun i genomsnitt 7 000 kronor mer i lön än välfärdsarbetarna i kommunen. Nu skiljer det nästan 13 000 kronor i genomsnitt. Det är en riktigt stor ökning även om en räknar med penningvärdets förändring. 7000kr år 2014 motsvarar ca 8400kr idag.

 

Effektivisera ända in i kaklet

   I Säffle ville kommunen spara pengar och en effektiv skrivbordsprodukt skulle sättas i verket. En bil och fyra personal i hemtjänstens nattpatrull plockades från den ena dagen till den andra bort. Men den i teorin effektiva besparingen blev till en katastrof. De bilar och personal som blev kvar hann inte med alla sina besök vilket resulterade i att 40 besök uteblev under en enda natt. 

 Personalen hade redan innan bilen och personalen plockades bort påpekat att det inte kommer att gå, men kommunen genomdrev besparingen ändå. I teorin skulle det ju fungera. Nu är personal och bil tillfälligt tillbaka under tiden kommunen förvånat ska utreda vad som gick snett. Kommunen har fått tre olika anmälningar efter tilltaget. Till Justitieombudsmannen (JO), Inspektionen för vård och omsorg (IVO) samt till Arbetsmiljöverket.

Dikter från Hemtjänsten

 Den 29/1 släpptes min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten" med efterord av Bengt Berg som ger läsaren en poetisk inblick i hur det kan vara att jobba som undersköterska i dagens hemtjänst på grusvägarnas och småorternas Värmländska landsbygd.

Med sammanflätade ord, känslor och tankar skriver jag om de mänskliga mötena, det vackra, det svåra och det sköra. Naket och rakt på, men även snurrigt och fantasieggande. Och så allt det andra som också finns: de ständiga effektiviseringskraven och de höga sjukskrivningstalen. 

 

Kommunalarbetaren nr 2 2024

 

Uppmärksamhet och recensioner i media om diktsamlingen: 

SocialPolitik

Parabol 

Kulturmagasinet Opulens

Dalademokraten 

Proletären 

VF - Värmlands folkblad 

Hagforsappen