Att arbeta som Undersköterska inom
hemtjänsten, hemsjukvården och äldreboende är inte bara det
vanligaste yrket bland kvinnor utan även Sveriges vanligaste yrke alla kategorier.
Här är det övervägande kvinnor som arbetar – 92 % kvinnor,
8 % män. På 30 år har de manliga kollegorna endast ökat från 5%
till dagens 8%.
Tittar man på statistiken från
Statistiska Centralbyrån – SCB (se
bild 1) så ser man att yrken som historiskt ansetts som
kvinnliga arbeten fortfarande är kvinnliga arbeten – vård och
omsorg om barn och äldre. Länge har man ansett att som kvinna har
man omvårdande egenskaper – bara så där av naturen. Alltså att
det ligger i de kvinnliga generna att ta hand om och vårda barn och
äldre och att det egentligen inte är ett yrke utan mer ett
ofrånkommligt genetiskt kall. Detta avspeglar sig i titlar som
exempelvis sjuksyster, dagmamma och hemsamarit.
Samarit - en person som
frivilligt, omedvetet, hjälper andra personer i nöd utan att
förvänta sig återbetalning eller högre karma
Just hemsamariten som är föregångaren till dagens undersköterskor och vårdbiträden i hemtjänst och hemsjukvård var en person som hjälpte behövande i hemmet som ett kall, utan att kräva allt för stor ersättning för sitt arbete. Hon hjälpte till med att bära in ved, tömma slaskhinkar, pottor och spottkoppar, städade, tvättade och lagade mat – och kunde vid behov även plåstra om den behövande.
”avsikten är att
sysslan skall utföras av kvinnor som egentligen inte har lust att ge
sig ut i förvärvsarbete men som ändå på det här sättet skaffar
sig lite extra nålspengar och samtidigt känner att
de gör en allmännyttig gärning” ur
dagspress 1951 om hemsamariten
Det
sågs mer som ett ömsesidigt utbyte mellan hemsamariten och den som
mottog tjänsten än som ett riktigt arbete. Hemsamariten gick eller
cyklade hem till några som behövde hennes tjänster ett par gånger
i veckan. I början av 1960-talet hade en hemsamarit i genomsnitt 2,6
brukare per vecka. Samtidigt kunde hon ha en egen äldre förälder
eller annan äldre anhörig att ömma för. Hon behövde ingen
utbildning efter som det ansågs vara sysslor som hon antogs kunna
ändå eftersom hon var kvinna.
Fast även om vi
försöker byta namn på yrkestitlar idag och att arbetsuppgifterna utvecklats så är det fortfarande
de kvinnordominerande yrkena som anses som enklare jobb, de med låg status, låg lön och arbetsförhållanden som man trodde tillhörde det förgågna. Det är som om det fortfarande handlade om ett nedärvt kvinnligt kall som ligger i generna och som om det egentligen inte handlade om ett riktigt yrke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar