Nej, jag trodde inte att det kunde hända just mig

Jag gjorde en liten undersökning i en facebookgrupp där vi alla varit med om att "krascha" rätt in i utmattningssyndrom - UMS. De som drabbats sitter oftast inne med erfarenheter och kunskaper som förhoppningsvis alla andra kan ta lärdom av. Jag kommer att fortsätta att tjata om detta med UMS då jag tycker att det är av yttersta vikt att ingen ska behöva hamna i en utmattning på grund av att "bara göra sitt jobb". Jag vill uppmärksamma alla på den så kallade Riskfasen som är innan man "kraschar" och hamnar i UMS. Drar vi i handbromsen innan så är mycket vunnet. Utmattningssyndrom är idag den största orsaken till långtidssjukskrivningar i Sverige och det är en fortsatt stigande stjärna - vi har alltså ännu inte nått kulmen på detta. Hur många som är i riskfasen finns det tyvärr ingen statistik på, men det torde vara långt fler än vad man kanske skulle kunna tro. I min undersökning så svarade nästan 5 % att de märkte ingenting innan, att insjuknandet kom som en blixt från en klar himmel. 11% hade endast små symtom innan och misstänkte således ingenting och hela 55%  upplevde att de hade stora symptom på stress, men ändå inte förstod varåt det barkade.  

UMS är hur man än vrider och vänder på det ett onödigt enskilt lidande, en stor ekonomisk kostnad för arbetsgivare & samhället och arbetsgivare riskerar att tappa kunnig och erfaren personal som inte klarar av att komma tillbaka. Ska vi vända trenden så är det riskfasen vi måste uppmärksamma både som enskilda individer och på arbetsplatser.

På frågan: Trodde du att du skulle kunna hamna i Utmattningssyndrom innan det hände dig själv? så svarar 66%  Nej, jag trodde inte att det skulle kunna hända just mig och endast 22% svarade Ja, det kan hända vem som helst - vilket speglar det som jag redan misstänkte: Många tror inte att det kan hända just dom själva och att detta är något som bara händer andra. Okunskapen om vad UMS är och hur den uppstår är stor. Samtidigt som diagnosen är ihopblandad med en massa andra diagnoser som exempelvis depression så frodas tyvärr fortfarande fördomar som att det bara är lata, svaga, arbetsovilliga och allmänt instabila människor som drabbas när det istället oftast är de mest ambitiösa och engagerade som först trillar dit. Ingen går dock säker om bara förutsättningarna för sjukdomen finns - stressorer & otillräcklig återhämtning. 

I försäkringskassans statistik så sticker personal i vård, skola och omsorg ut i sjukskrivningstalen - det finns kända arbetsmiljö orsaker till det: Effektiviseringskrav, etisk stress (etisk stress = konflikt & lidande som uppstår i en människa när hen hindras från att handla utifrån sin moral), tidsbrist & återhämtningsbrister och obalans i krav och resurser. Så Lärare, Läkare, Sjuksköterskor, Undersköterskor, Barnskötare, Förskolelärare o.s.v ligger i topp vilket även visade sig  i min lilla undersökning med vilket yrke man hade när man hamnade i UMS - 54,7% Vård, skola och omsorg, 19,8% annat kontaktyrke.  I övriga yrken som gav en vacker solfjäderlik färgpastell i statistiken fanns en uppsjö av olika yrken och orsaker som bland annat studerande, ekonomer, arkivarie, konsulter, systemutvecklare, projektledare, ingenjörer, arbetslösa och egen företagare, men även de som exempelvis angivit mamma till diagnosbarn.  

 Vilka symptom ska man då se upp med i riskfasen kanske ni nu undrar? Tja, jag vill påminna om att en del inte märker någonting förrän det är försent. Men en av mina frågor i undersökningen handlade just om vilka symptom man upplevde innan en hamnade i UMS och 87% sa sig uppleva trötthet, 85% sömnsvårigheter, 77% tyckte det var svårt att varva ner, 73% uppgav minnesproblem, 62% upplevde ängslan & oro, 55% hade värk i axlar, nacke & rygg, 52% upplevde att saker som i vanliga fall gett energi och återhämtning inte längre gav effekt, 51% hade huvudvärk och 47% angav symptom från magen, 47% yrsel. 39% upplevde ett söt och/eller ett saltsug, 36% angav hjärta & blodtryck, 35% illamående och 24 % hade dålig matlust. Utöver detta så angav några enstaka exempel som irritation, migrän, humörsvängningar, värk i hela kroppen, tryck över bröstet, tinnitus, pulsrusning, vantrivsel och återkommande feber. Om du misstänker att du kan vara i riskfasen på väg mot UMS så kan du göra ett KEDS-test här och jag rekommenderar att du kontaktar din vårdcentralen och får hjälp att "dra i handbromsen" innan du hamnar i UMS - vilket är en allvarlig sjukdom som det tar flera månader till flera år att bli frisk i från och vissa har kvarstående symptom resten av livet.

Som arbetsgivare rekommenderar jag att du kollar upp ordentligt hur arbetsmiljön ser ut för dina anställda. Våga ställa de frågorna som är relevanta, inte bara de som ger de svar du vill höra  - våga låta dina anställda ta ett Keds-test och agera efter resultatet. Se över hur stress, balans i krav & resurser och återhämtning ser ut i verkligheten i verksamheten -  våga stå upp för en bra arbetsmiljö som gör att dina anställda mår bra.