Min busiga hjärna och jag

Som många av er vet så kraschade jag ju rätt in i väggen för över ett år sedan – krasch bom bang. Resten är historia som det brukar heta. Sedan dess har jag kommit långt även om med pyttesmå myrsteg och yrkesarbetar nu till och med lite smått. Men även om det gått så pass lång tid så hänger inte hjärnan riktigt med. Man kanske skulle kunna kalla det för att den är lite busig och låter mig inte få tillgång till alla roliga ORD som finns här i världen. Känslan för vad jag vill säga finns men ordet är borta – helt blankt. Det kan ta minuter, timmar till dagar innan hjärnan lite busigt slänger fram ordet eller namnet när jag minst anar det. ”Ja men så heter det ju.” Attans jobbigt och handikappande, men mest Töligt på ren värmländska.

Ibland spelar hjärnan mig ett spratt och det kommer helt fel ord eller namn ur min mun utan att jag själv reflekterar över det – då kan jag bara hoppas att det inte ställer till det allt för mycket. Mycket ljud och rörelse är stressorer som gör det än svårare för hjärnan att riktigt hänga med och det kan bli helt ”tiltat”- vilket är en mycket obehaglig känsla. Ett tillstånd som jag lärt mig att endast tystnad, lugn och ro hjälper att komma tillbaks ifrån.

Jag har sedan kraschen inte kunnat läsa böcker, vilket har varit en stor sorg och saknad. Hjärnan får inte riktigt ihop det och det blir mer en osammanhängande gröt som gjort mig yr och vimmelkantig när jag försökt. Så smått har jag dock börjat läsa korta noveller vilket går bättre och bättre att förstå och att inte tappa tråden och fokus på handlingen. Så det finns hopp om framtiden!

Det lustiga är att jag nästan hela tiden om man bortser från de allra första månaderna har kunnat skriva! Fråga inte mig – fråga min hjärna hur det kan vara lättare!? Visst tappar jag ord eller tråden ibland – men då väntar jag bara tills ”polletten trillar ner” och så kan jag fortsätta. Jag vill tro att det är bra hjärngympa att skriva så jag fortsätter med det - övning ger färdighet heter det ju. Så det blir en hel del små noveller och kortromaner av detta – och så klart även detta lilla blogginlägg. Om det är läsbart för andra spelar egentligen inte så stor roll om det bara hjälper mig att komma tillbaka. Jag vill tro att det hjälper i alla fall – så jag fortsätter att hjärngympa ett par noveller och kortromaner ett tag till.