Jag har alltid haft svårt för frågan ”Vad jobbar du med?” Tycker att den förminskar människan till hennes lönejobb – att hon är sitt lönejobb och sedan inget mer. Ändå är det en av de vanligaste frågorna vi får när vi träffar nya människor. Sedan att jag tycker att den är ruskigt svår att svara på gör inte heller frågan lättare, men jag ska här göra ett försök.
Jag är för det första inte mitt lönejobb, jag är Frida, en kännande levande människa som befinner mig i olika sammanhang. Jag är dotter, storasyster, lillasyster, mamma, maka, farmor, moster, matmora, bonnmora, undersköterska, naturvårdare, inventerare och författare och hundmänniska … puuh ... Men det räcker inte för jag är även kattmänniska, slaktare, odlare, bloggare, fotograf, debattör, kulla, hygienombud och har ett brinnande intresse för natur, djur, insekter, svampar, biologisk mångfald, släktforskning, politik och samhälleliga dumheter & orättvisor.
Jag är allt detta och en hel hög med andra saker och det tror jag att de flesta är - alltså mer än bara sitt jobb – ändå envisas vi med att ställa frågan ”Vad jobbar du med?” som om det skulle vara svaret på vem man är, eller ens ge en hint om vad man är för en slags filur. Om jag skulle svara exempelvis undersköterska på frågan så skulle det inte innebära att alla andra som svarar undersköterska är precis likadana som mig - för så är det ju inte. Vi undersköterskor är ett myller av olika människor som alla har det gemensamt att vi är hejare på att kompressionslinda ben och ta fecesprov (och en hel del därtill så klart) - och det att vi nuförtiden leder ligan med hästlängder i att trilla dit i den nya farsoten: utmattningssyndrom. Det sista hade jag förövrigt mer än gärna sluppit ligga i topp på.
Så vad borde vi egentligen fråga varandra istället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar