Visar inlägg med etikett personaltäthet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett personaltäthet. Visa alla inlägg

torsdag 14 september 2023

EU:s arbetstidsdirektiv i kommun och region (AB avtalet)

 Nu är det snart den första oktober och de "nya" reglerna för EU:s arbetstidsdirektiv är så här för att stanna. Jag sätter citationstecken runt "nya" då den egentligen inte är så ny - direktivet har funnits ända sedan 2007, men den har inte efterföljts fullt ut tidigare. Undantag och genande i personalens rätt till vila har fram till nu varit gängse praxis i regioner och kommuner.

 Nu får det alltså inte rundas i hörnen något mer - arbete ska nu alltid alterneras med minst elva timmars vila inom varje tjugofyra timmars period (man får lägga dygnsbryt var man vill på ett kalenderdygn) och varje vecka (veckobryt får ligga var som helst under en kalendervecka) ska innehålla minst trettiosex timmar sammanhängande veckovila, samt att dygnsvilan inte får bakas in i veckovilan. Det här kräver ett helt nytt sätt att tänka på för både arbetsgivaren som personalen som är vana med ett helt annat upplägg där vilan har kunnat räknas ut i ett genomsnitt istället för att alltid alterneras. Vila-jobb-jobb-vila får nu inte längre förekomma, utan det är alltid vila - jobb - vila - jobb som gäller. Detta kan kanske låta som en liten förändring - men den är riktigt stor! Minst lika stort som när man slutade jobba och gå i skolan på lördagar, eller när man gick ner från tolv timmars arbetsdag till åtta timmar som "normalarbetsdag". Ändå är motståndet till förändringen förvånansvärt stort bland personal som i viss mån kanske sammanblandat konsekvenserna av direktivet med det ökända "Hälsoschemat" - vilket det inte är! Inte ens i närheten!

 För den som jobbar exempelvis vardagar 7-16 och med lediga helger har detta aldrig varit ett problem. Femton timmar vila mellan passen och veckovila lördag och söndag (plus ledig alla röda helgdagar). Var veckobryt och dygnsbryt ska ligga är då inte en så svår nöt att knäcka och man kan till och med jobba över några timmar utan att bryta mot rätten till dygnsvila. Men när man har en verksamhet som rullar på dygnets alla timmar, alla årets dagar så är det inte riktigt lika enkelt - speciellt när man vill hålla antalet personal nere till ett minimum genom innovativa schematekniska lösningar för att få ut så mycket täckning i verksamheten av varje enskild personal som möjligt och nu inte kan göra "som man alltid gjort"... ja, då ställer det så klart till det och det kommer att ta ett tag innan reglerna är färdigtolkade in i minsta detalj. Gråzoner och rena misstolkningar finns det gott om och många verksamheter runt om i landet har nog försökt att tolka de "nya" reglerna fortsatt lite väl övermodigt till att börja med i hopp om att komma undan lindrigt (billigt)  - vilket jag misstänker kommer att behöva rättas till efter inspektionerna som garanterat kommer att komma. Andra har tagit höjd och tolkat reglerna mer återhållsamt och tagit höjd för att regeltolkningarna kommer att landa strängt - och så klart också tolkningar lite mitt i mellan, med bara lite småfel här och var som dock även det kan ge stora konsekvenser när man än en gång måste tänka om från grunden, samtidigt som verksamheten alltid måste rulla på som vanligt. Så färdigt den första oktober kommer det långt ifrån att vara.

Viktigt att poängtera är att det i direktivet finns en miniminivå på dygnsvilan (11 h) - inte en maxnivå, och det finns en maxnivå på arbetspass (13 h inkl raster) - inte en miniminivå. Detta gör att delade turer som hamnar på varsin sida av dygnsbrytet  och "vanliga" arbetspass som med flera timmar hamnar på olika sidor av dygnsbrytet kan komma att få nedslag då det inte längre är möjligt att förlägga dygnsvila i början av en 24-timmarsperiod och i slutet av nästkommande 24-timmarsperiod med arbete däremellan. Att inte jobba raka veckor och följa arbetstidsdirektivet är komplicerat och personalkrävande - kanske mer komplicerat och mer personalkrävande (dyrare) än vad många arbetsgivare och politiker kanske förstått. Sedan tillkommer det lilla dilemmat att om inte EU kommissionen tycker att Sverige gjort ett tillräckligt bra jobb med att implementera arbetstidsdirektivet så väntar enormt kraftiga böter - och det kommer att bli bra mycket dyrare än att göra rätt från början. 

Och allt detta för att en enda person uppmärksammade EU kommissionen på att lagen inte följdes i Sverige för att bollen skulle sättas i rullning. Tänk vad en enda person kan ställa till det med😊 Personligen är jag tacksam - vet att inte alla är det, men det fanns säkert de som var emot femdagars vecka och åttatimmarsdagar också, men att år efter år jobba sen kväll och sedan gå upp bittida tär på en stackars människa, förkortar hennes liv och ökar risken för sjukskrivningar markant. Och att slippa det är mer värt än allt smör i Småland och just det finns redan nu med i allas tolkningar, så det är i alla fall garanterat här för att stanna - toppen! Nu är det bara en arbetstidsförkortning som fattas - men det lär nog dröja ett tag till även om det förhoppningsvis är där vi kommer att landa till slut.

 

torsdag 28 april 2022

Orka ett helt arbetsliv

 Allt fler uppger att de inte orkar arbeta fram till pensionen enligt arbetsmiljöverkets senaste rapport "Perspektiv på äldres arbetsmiljö". Rapporten bygger på statistik från Arbetsmiljöundersökning 2019. Statistiken visar att bland sysselsatta i åldern 50-64 år var det 12 procent som bedömde att de inte kommer att kunna arbeta inom yrket fram till den ordinarie pensionsåldern. Bland kvinnor 15% och bland män 11%.  Att vård och omsorgens personal (med 15% som inte tror att de orkar fram till pensionen) ligger i topp i även denna undersökning överraskar föga då vård och omsorgens personal  tyvärr ligger i topp i alla undersökningar som speglar den allt sämre arbetsmiljön. För den har blivit sämre. Människor som jobbat länge i vård och omsorgen kan sorgset uttrycka att yrket har förändrats, att arbetsglädjen har minskat och stressen har ökat.

Ibland funderar jag på om en kanske skulle behöva bygga upp just den här verksamheten från grunden istället för att lappa och laga med silvertejp och låtsas som om det regnar. För vi snackar generella och ihållande arbetsmiljöbrister i vård och omsorgen som påtalas både från personal som i större undersökningar - om och om igen.   

 

Dålig arbetsmiljö i form av negativ stress, otydliga mål och hög arbetsbelastning både vad gäller fysisk och psykiskt arbete påverkar hälsan och ökar risken för att pensionera sig i förtid, säger Erna Zelmin, Arbetsmiljöverkets generaldirektör. Jag kan inget annat än att hålla med henne. 



söndag 24 april 2022

Personal i dagens och i framtidens vård och omsorg

 

Det finns många arbetsmiljöproblem inom vård och omsorgen. Så många att fler och fler funderar på att sluta – ingen orkar hur mycket som helst. Till slut tar det stop hur mycket en än älskar sitt yrke i grunden. Detta samtidigt som det blir allt svårare för arbetsgivare att rekrytera både utbildad som outbildad personal. Det har blivit till en ond cirkel som hur mycket de än försöker lappa och laga, klippa och klistra obönhörligen kommer att tappa kontrollen totalt om de inte genast tar tag i problemen – men inget händer. Inte på riktigt. 

Fyra av tio hinner inte ens gå på toa idag







  

 Jag vet att det handlar om pengar – det gör det alltid. Det är för dyrt säger de som har makten att förändra. Det finns ingen personal att få tag i säger de och slår urskuldande ut sina händer - inte deras fel. Men att bita sig själv i svansen kommer inte att bli billigare, få fler att vilja stanna eller locka ny personal – tvärtom, och att överutnyttja personalen en redan har med minutstyrning, sämre och sämre schematekniska lösningar, fler och fler arbetsuppgifter som inte tillhör yrket är inte heller det en lösning -tvärtom. Fler och fler blir sjukskrivna, fler vill sluta så fort möjligheterna finns till annat och färre än nu kommer att vilja utbilda sig. Detta samtidigt som vi vet att personalbehovet kommer att öka då fler kommer att behöva vård och omsorg inom en mycket snar framtid.

  Det finns egentligen bara två alternativ på detta problem. Blunda och fortsätter som nu och allt går åt fanders (nej, det kommer inte att komma en god fe och trolla lite med ett litet trollspö så att allt löser sig av sig självt) eller så satsar vi vad det faktiskt kostar. Fixar bra arbetsförhållanden så att vi kan ge en god och säker vård och omsorg till de som behöver det. Svårare än så är det inte.


Ps När jag ”för tusen år sedan” sökte till gymnasiet för att läsa till undersköterska var det en hett eftertraktad linje med många sökande och fulla klasser. Så kan det bli igen om vi bara vill. 

 

tisdag 21 december 2021

過労死, - jobba ihjäl sig

Stressrelaterade sjukdomar har ökat och fortsätter att öka i Sverige, vilket slagit hårdast mot kvinnor i välfärdens vård, skola och omsorg. Och även om en med nöd och näppe undgår en sjukskrivning, så ökar ens dödlighet av stress på jobbet. I japan heter det Karoshi 過労死, vilket betyder ungefär "död av överansträngning"och i Sydkorea kallas det 과로사, kwarosa vilket betyder ungefär "död av hårt kneg"

 

Att jobba exempelvis 55 timmar i veckan istället för 40 timmar så löper en högre risk att dö i förtid. I äldreomsorgen är det inte ovanligt med ordinarie schemalagda veckor som ser ut så - lägg där till etisk stress, tidspress, vändskift, inte hinna med raster, heldagar och delade turer så förstår en att det inte är en långsiktigt bra situation för personalen. Ändå fortsätter det år efter år med allt större hälsorisker och för de flesta arbetsgrupper stiger medellivslängden men för arbetarkvinnorna sjunker den istället.

 Det här är ett problem som man inte tar på tillräckligt stort allvar - politikerna av alla partifärger och former som sitter med den faktiska makten att förbättra arbetsförhållandena gör inte det, utan gör genomlysning efter genomlysning av verksamheten utan att se systemfelen, samtidigt som allt fler insjuknar i arbetsrelaterade stressjukdomar. 

Jag kan bara hoppas att de som styr får upp ögonen för detta mycket allvarliga problemet och tar tag i det innan det hela går helt överstyr - för än kan vi vända skutan om bara viljan finns.  

 


 

 


lördag 27 november 2021

Boksläpp - Sveriges vanligaste yrke ändå finns det väldigt lite om äldreomsorgen i litteraturen


 Nu är boken ute i det offentliga efter boksläpp förra veckan. 

Den lilla romanen om Äldreboendet Solrosen  



Hittills har jag bara fått positiva reaktioner och recensioner och jag har fått sms, mejl och pm från läsare som boken berört. Det glädjer mig enormt att den berör, rör upp känslor - både skratt som gråt, och får läsaren att fundera -  jag hoppas att boken fortsätter med det ett bra tag till. För äldreomsorgen bör diskuteras- komma upp på ytan på riktigt. För vad är det för äldreomsorg vi har idag och vad är det för äldreomsorg vi vill ha i framtiden? Varåt barkar det om vi fortsätter som idag?

Läste en insändare i NWT här om dagen som är ur ett anhörigperspektiv, som är slående hur det ser ut på många ställen runt om i landet. Är det verkligen så vi vill ha det?



 

 

 

 



torsdag 2 juli 2020

Personaltäthet

Det är riktigt svårt att finna ordentlig statistik över hur personaltätheten i äldreomsorgen ser ut runt om i Sverige. Samt att det såklart finns lite olika sätt att räkna på. En del räknar ihop antalet årsarbetare och deras tjänstgöringsgrad och delar det med antal boende - ett vagt sätt att räkna på som inte säger så mycket egentligen. Ett annat är att ta antalet personal vid en visst klockslag och dela med antal boende/patienter - vilket ger en något bättre bild av verkligheten enligt mig, även om den har svagheter den med.




Bild från en humorsida som heter 9GAG om utvecklingen av personaltätheten inom äldreomsorgen.



I genomsnitt i landet är det 25 boende/patienter per sjuksköterska och ungefär 3,5 boende/patienter per Undersköterska/vårdbiträde. Men det det finns kommuner med både lägre och högre personaltäthet.   

I de bästa kommunerna har varje undersköterska/vårdbiträde 2 boende/patienter per personal och i de sämsta har varje undersköterska/vårdbiträde 5 boende/patienter per personal. Det är riktigt stor skillnad! Det säger sig själv att har man som personal 4-5 äldre, multisjuka med stora vård och omsorgsbehov så kan de omöjligt få samma hjälp och stöttning som de som har en högre personaltäthet. Hur kan det vara så stor skillnad runt om i Sverige?  Jo, det är som vanligt en ekonomisk fråga. Det är ofrånkomligt billigare om en personal tar hand om fler än om fler personal tar hand om färre. Om personalen verkligen hinner med alla sina arbetsuppgifter och verkligen kan utföra god och säker vård och omsorg eller inte verkar tyvärr inte alltid vara något som ligger högst på agendan. 


 
Så varför finns det ingen lägsta nivå på personaltätheten som alla kommuner måste förhålla sig till? Varför? Lagen är tydlig om att det ska finnas personal som utan dröjsmål ska uppmärksamma om en boende behöver hjälp och stöd - dygnet runt! Det är många gånger en omöjlighet på många boenden runt om i Sverige då man har för låg bemanning som inte hinner leva upp till lagen. Mitt förslag som lägstanivån är max 2 boende/ patienter per undersköterska/vårdbiträde och max 10 boende/patienter per leg sjuksköterska - varför inte? Sen får man ju självklart ha en ännu högre personaltäthet om man så önskar och behovet är större, men aldrig lägre. Jag tror att det skulle vara en riktigt bra början till en äldreomsorg som skulle kunna leva upp till vad lagen faktiskt säger. För det är inte vi personal som ska springa för två, tre eller fler personal - vi behöver fler kollegor - vi behöver förutsättningarna att kunna göra vårat jobb - och det är alltid arbetsgivarens uppgift att se till att vi kan göra det.