Det finns många arbetsmiljöproblem inom vård och omsorgen. Så många att fler och fler funderar på att sluta – ingen orkar hur mycket som helst. Till slut tar det stop hur mycket en än älskar sitt yrke i grunden. Detta samtidigt som det blir allt svårare för arbetsgivare att rekrytera både utbildad som outbildad personal. Det har blivit till en ond cirkel som hur mycket de än försöker lappa och laga, klippa och klistra obönhörligen kommer att tappa kontrollen totalt om de inte genast tar tag i problemen – men inget händer. Inte på riktigt.
 | |||||||
| Fyra av tio hinner inte ens gå på toa idag |
Jag vet att det handlar om pengar – det gör det alltid. Det är för dyrt säger de som har makten att förändra. Det finns ingen personal att få tag i säger de och slår urskuldande ut sina händer - inte deras fel. Men att bita sig själv i svansen kommer inte att bli billigare, få fler att vilja stanna eller locka ny personal – tvärtom, och att överutnyttja personalen en redan har med minutstyrning, sämre och sämre schematekniska lösningar, fler och fler arbetsuppgifter som inte tillhör yrket är inte heller det en lösning -tvärtom. Fler och fler blir sjukskrivna, fler vill sluta så fort möjligheterna finns till annat och färre än nu kommer att vilja utbilda sig. Detta samtidigt som vi vet att personalbehovet kommer att öka då fler kommer att behöva vård och omsorg inom en mycket snar framtid.
Det finns egentligen bara två
alternativ på detta problem. Blunda och fortsätter som nu och allt
går åt fanders (nej, det kommer inte att komma en god fe och trolla
lite med ett litet trollspö så att allt löser sig av sig självt) eller
så satsar vi vad det faktiskt kostar. Fixar bra arbetsförhållanden så att vi kan ge en god och säker vård och omsorg till de som behöver det. Svårare än så
är det inte.
Ps När jag ”för tusen år sedan”
sökte till gymnasiet för att läsa till undersköterska var det en
hett eftertraktad linje med många sökande och fulla klasser. Så
kan det bli igen om vi bara vill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar