onsdag 14 oktober 2026

Privat bank-id i tjänsten? - En privat personlig handling!

 Allt oftare ser jag att arbetsgivare kräver att personalen ska använda sitt privata bank-id, på sin privata mobiltelefon i tjänsten. Det kan låta oskyldigt - men riktigt så enkelt är det inte. Privat är privat och att i efterhand tvinga något av arbetstagaren som inte avtalats från början är aldrig okej.




När du söker en ny tjänst så kan arbetsgivaren ställa upp en massa krav och kriterier som exempelvis en viss utbildning, B- körkort eller egentligen vad som helst - som att du som arbetstagare ska använda ditt privata bank-id i tjänsten, alltid bära lila kläder eller stå med egen dammsugare att använda i tjänsten. Tackar du då ja till den tjänsten så går du också med på att alltid bära egenköpta lila kläder och om dammsugaren går sönder så måste du genast köpa en ny privat. Ni ingick ett avtal och båda parterna var vid anställningen överens. 

Arbetsgivaren kan dock inte komma i efterhand och kräva lastbilskort, högre utbildning, enbart lila kläder, dammsugare eller bank-id på privat mobiltelefon av arbetstagaren. Vill arbetsgivaren absolut ha detta får arbetsgivaren också stå för det. Alltså stå för utbildning på betald arbetstid, köpa in lila kläder, dammsugare, e-legitimation, tjänstetelefon osv. Eller såklart förhandla fram ett nytt avtal - exempelvis arbetsgivaren erbjuder högre lön och/eller en tjänsttelefon (ej delad med andra) mot att du går med på att använda ditt privata bank-id i den telefonen. Går du då med på detta nya avtal så är det okej - annars inte.   

 

fredag 3 juli 2026

En liten saga

 Det var en gång en liten kommun i konungariket Sverige. Det var en alldeles vanlig liten kommun där ledningen för vård och omsorg, mäkta stolta, sade sig vara i toppklass. De ledande politikerna i kommunen nickade instämmande, samtidigt som de sin vana troget putsade sina färggranna fjäderdräkter. Enligt ledningen blänkte och sken det så mycket om verksamheten att personalen var tvungen att bära solglasögon för att inte få bestående skador på ögonen – ledningen tog ju sitt arbetsmiljöansvar på allvar och hade således köpt in solglasögonen i storpack och delat ut till personalen.
 Men så bar det sig inte bättre än att en dag, en helt vanlig mulen onsdag, så snubblade en undersköterska till på en hög med floskler som låg och skräpade inne i ett förråd. Solglasögonen flög av och allt det förut så pärlemorskimrande kom nu upp i en helt annan dager. Hon såg plötsligt mössen som hoppade hopprep på de basala hygienreglerna och hur den avskavda arbetstidslagen överutnyttjades. Förskräckt och mäkta förvånad sprang hon nu genast till kontoret och skrev både tillbud och avvikelserapporter – som hon var ålagd att göra om hon upptäckte fel och brister.  
 Till sin stora förvåning hände ingenting, så hon skrev fler rapporter. Nu även om kompetensbrister, minutscheman och en tung känga om höga sjuktal, sjuknärvaro och kvinnolöner. Men ingenting hände den här gången heller. Ledningen hade fullt upp med att stoppa huvudet i sanden – och det var inte i vilken sand som helst. Det var den dyraste och finaste sanden som gick att köpa för kommunala skattepengar.
 
 Snipp snapp snut så var sagan slut. Och än idag kan man med lite tur se politiker och ledningsgrupper runt om i konungariket Sverige, som i stolt tradition stoppar huvudet i sanden och delar ut solglasögon till personalen. Och har du riktigt tur, kan du även få se när de viftar med trollspöet så att glitter och regnbågens alla färger lägger sig som skimmer av blå dunster över dalen där de vilda enhörningarna bor. För i sagans värld är allting möjligt. 

 

måndag 3 november 2025

Den tidskrävande och eftertänksamma undersköterskan - behövs hon idag?

 I dagens arbetsliv premieras man allt som oftast om man kan jobba snabbare än sin egen skugga, slår knut på sig själv av flexibilitet samtidigt som man oreflekterande jonglerar 124 bollar i luften -  i samma stund som man med jublande glädje ser fram emot ännu en ohemul effektivisering. Underförstått är också att du aldrig sjukskriven, har inga behov av sömn, raster, toalettbesök eller har en familj eller husdjur vid sidan om som pockar på din uppmärksamhet. Du och lönejobbet är helt enkelt en och samma sak. 


 

 Nu raljerar och överdriver jag - jag vet. Men den som ägnat mer än fem minuter åt att läsa dagens jobbannonser förstår ganska snart att de som skulle klara av kraven som eftersöks är få - mycket få. Något som egentligen är en mänsklig omöjlighet har blivit normen för vad en människa ska klara av - samtidigt som vi förväntas jobba längre och längre upp i åldrarna innan pension.

 Arbetsgivare som anser eftertänksamhet som meriterande är få, om inga. Eftertänksamhet tar helt enkelt för mycket tid i anspråk. Tid som istället, utan reflektion kan användas åt att rusa fram och bocka av så många punkter som möjligt under en dag. Om resultatet blir så bra som det borde är tyvärr underordnat - eller som Anna Brandenberg så klokt uttrycker i SVT :

 "Det som jag tycker att vi har mist är medmänskligheten, i hemtjänsten och äldreomsorgen överhuvudtaget. Ens tanken på att det skulle finnas empati eller medmänsklighet - i systemet, det har vi tappat. Men tack och lov så finns den fortfarande bland personalen." 

I samma inslag säger Lars Rahm, enhetschef på IVO : "Vi ser ofta att förutsättningarna är orimliga för att hinna med alla brukare." 

Malin Cato, projektledare på Arbetsmiljöverkets tycker att det är en ”väldigt bekymmersam” och ”ohållbar” situation att arbetssjukdomar och arbetsolyckor med sjukfrånvaro anmäls dubbelt så ofta i hemtjänsten som genomsnittet för samtliga branscher. Och Anna Brooks, utredare på Socialstyrelsen.säger att Kommunerna behöver ha viss kontroll, men på flera håll har det blivit för mycket kontroll och för lite flexibilitet. 

Summa summarum är nog att vi behöver den tidskrävande och eftertänksamma undersköterskan, men att hon allt för ofta har effektiviserats bort av kommunerna, vilket tyvärr gett oönskade effekter som drabbar både personal och brukare illa - till och med dödsfall har rapporterats.   

ps den 4 november säger Jane Larsson (C), ordförande för nämnden för stöd, vård och omsorg i Kristinehamn i SVT  "Det är tydligt att inte bara vi, utan hela Sverige, har kört i diket när man försöker jämställa äldre och personal med ett löpandebandprojekt. Här måste hela Sverige tänka om." 

 

onsdag 27 augusti 2025

Sveriges farligaste arbete - Undersköterska

 "Här är Sveriges farligaste arbete" Ja, så löd en rubrik i Aftonbladet 2010 som handlade om arbetsskadestatistiken från 2009, där Undersköterskor, sjukvårdsbiträden och maskinmekaniker utsågs till de farligaste yrkena.  Dåvarande statistiker på Arbetsmiljöverket Börje Bengtsson sa då att sett till statistiken är dessa yrkesgrupper de mest riskfyllda. 

 

 Detta var alltså femton år sedan och inget har egentligen hänt sedan dess. Undersköterska är fortfarande ett riskfyllt yrke som ligger i toppen för både arbetsskaderisken som risken att bli långtidssjukskriven enligt nyare statistik från både Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan. Lite intressant i försäkringskassans rykande färska statistik är att politiker och höga chefer - de som sitter och bestämmer undersköterskans arbetsförhållanden, har lägst risk att själva bli sjuka av sitt arbete.       

tisdag 15 juli 2025

Sommar i p1 - Undersköterskan Anna Brandenberg

 

 Förväntningarna var höga från många med mig - till och med skyhöga. En undersköterska som sommarpratare i p1 - Äntligen! Vårat fackförbund Kommunal har många gånger påtalat denna brist och till och med kommit med egna förslag : 77 kommunalare som skulle kunna sommarprata och gjort försök med egna radiosändningar: Prat från verkligheten. Men den här gången blev det så äntligen på riktigt. Anna, en helt vanlig undersköterska skulle den 9 Juli få äntra riksradion i sisådär en och en halv timme.  

  Alla uskor höll tummarna för att hon skulle klara att förmedla både vår yrkesstolthet och kärlek till yrket, som alla de brister som vi jobbar under på ett bra och klokt sätt så att alla de som inte jobbar med detta förstår allvaret - och det gjorde hon! Enastående skickligt fångar hon lyssnarna med den verklighet som är, sätter orden på rätt plats och med sitt brinnande engagemang och känsla tar hon en självklar plats i etern. Tack Anna! Jag säger som alla andra - in och lyssna! 

 

fredag 6 juni 2025

Stipendium från Sveriges författarfond!

Här om dagen plingade det till i mobilen - ett mejl och inte vilket mejl som helst. Det var från Stipendierådet vid Sveriges författarfond som meddelade att de den 2 juni 2025 beslutat att tilldela mig ett arbetsstipendium på 70 000 kr.  Det är stort - så pass stort att det är svårt att ta in att det är på riktigt. Det betyder ju att jag, den skrivande undersköterskan från Värmlandsskogarna är något som stipendierådet vid Sveriges författarfond tror på och vill stötta - stort! Jag är så oerhört tacksam! 

 Jag vet att det finns människor som tjänar 70 000 kr eller mer i månaden - år ut och år in. De kanske inte kan förstå vilken ekonomisk lättnad en sådan här summa ger mig - för det gör det verkligen! Det gör att jag kan andas lugnt ett bra tag fram över.  

 

 Efter glädjetårarna som föll blev det faktiskt en liten flaska bubbel. 

onsdag 7 maj 2025

Arbetsmiljöverket inleder en tillsynsinsats inom hemtjänsten

 Arbetsmiljöverket meddelar att de inleder en tillsynsinsats inom hemtjänsten mellan maj 2025 - maj 2026. Detta då hemtjänsten anmäler dubbelt så många arbetsolyckor och arbetssjukdomar jämfört med alla andra branscher i Sverige. Malin Cato, arbetsmiljöinspektör och projektledare vid arbetsmiljöverket säger att "Samhället måste värna dem som ska vårda oss." Vilket är helt sant. 

 


På sin hemsida skriver arbetsmiljöverket följande:

  • Cirka 82 procent av personalen inom hemtjänsten är kvinnor. Brister i arbetsmiljön ligger bakom att arbete i kontaktyrken och inom den kvinnodominerade välfärdssektorn sedan lång tid tillbaka är starka riskfaktorer för stressrelaterad psykisk ohälsa.
  • Kvinnor på arbetsmarknaden i stort har en mer än fördubblad risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män.
  • Den organisatoriska och sociala arbetsmiljön har stor betydelse för sjukfrånvaro i psykiatriska diagnoser och är en viktig påverkbar faktor för att förebygga sjukfrånvaro i arbetslivet. Risken för längre sjukfall är högre i yrken med en obalans mellan krav och resurser. 

 

I en arbetsmiljöundersökning som arbetsmiljöverket publicerade den 2 april i år framkom också följande för hemtjänstpersonalen: 

  • Jag har sällan eller aldrig möjlighet till återhämtning vid behov under arbetsdagen genom raster och pauser: 51 procent 
  • Jag kommer troligtvis inte kunna arbeta fram till önskad pensionsålder: 55 procent
  • Jag kommer på grund av arbetstider troligtvis inte kunna arbeta fram till pensionsåldern för mitt yrke: 56 procent
  • Jag har arbetat ensam och riskerat att hamna i otrygga eller hotfulla situationer minst en gång det senaste 12 månaderna: 45 procent
  • Jag har ett mycket eller ganska psykiskt ansträngande arbete: 80 procent
  • Jag kommer dagligen i nära kontakt med svårt sjuka eller människor med allvarliga problem: 65 procent
  • Min närmaste chef har 20 eller fler underställda: 65 procent
  • Jag har utsatts för våld eller hot i arbetet: 41 procent
  • Jag har en till några gånger under de senaste 12 månaderna varit utsatt för våld eller hot i arbetet: 27 procent
  • Jag har arbetat trots sjukdom för att jag inte har råd att vara sjuk: 52 procent
  • Jag har arbetat obekväm arbetstid minst några gånger i månaden: 74 procent 

 
 Vi får hoppas att inspektionen kommer att leda till ett förändringsarbete som vänder den här trenden. Att Hemtjänsten som i grund och botten är ett oerhört givande och viktigt arbete får den arbetsmiljö den förtjänar - vilket då också innebär att den får den budget som den på riktigt behöver. Allt för länge har det sparats in på Hemtjänsten, eller "effektiviserats " som det heter på politikerspråk. Detta har då tyvärr resulterat i att personalens hälsa obönhörligen har fått stryka på foten.  

Ps Den omtalade dokumentärfilmen Det omätbara av regissören Nils Petter Löfstedt ligger just nu i nedkortad version på SVT-play.
 

torsdag 10 april 2025

Avtal 2025 och det ojämställda märket

 

 Så länge procentsatsen inte är högre än märket för de kvinnodominerade yrkena så fortsätter gapet mellan kvinnor om mäns löner inom LO att öka. De mansdominerade Metallarna får en större ökning i kronor och ören då de redan innan tjänade mer och de kvinnodominerade Kommunalarna får som vanligt mindre - mycket mindre i kronor och ören.

 

Här kan du läsa om avtal 2025 klart i Kommunalarbetaren/Arbetet 

Här kan du läsa en bra ledare av Susanne Sjöstedt i Värmlands folkblad i ämnet.  

 

 

 

 

 

 

torsdag 6 mars 2025

Hjärtklappning, högt blodtryck, magsår och panikångestattacker - eller högre personaltäthet?

 Nyligen publicerade Kommunalarbetaren ett reportage om hur anställda på ett demensboende i Ängelholm blir sjuka av sitt arbete. Hjärtklappning, högt blodtryck, magsår och panikångestattacker är några av de problem som nämns. Klassiska symptom som ofta kommer sig av för hög arbetsbelastning och för lite återhämtning. 

 Svaret från arbetsgivaren är tyvärr även det en klassiker som nog många känner igen från andra arbetsplatser runt om i landet - att de är tvungna att ha så här dåliga scheman och hutlöst långa arbetspass för att de anställda ska kunna jobba heltid. En annan klassiker som inte nämns i just det här reportaget är den så kallade dygnsvilan som det också gärna skylls på när det kommer till dåliga scheman och långa arbetspass. 

 Heltidsresan och rätt till vila mellan två arbetspass är ju egentligen inte orsaken till den sjukdomsalstrande vård och omsorgen, utan orsaken är som alltid att arbetsgivare envetet lägger ut scheman på en allt för slimmad personalstyrka - det finns det hur mycket forskning som helst på och detta vet arbetsgivare om. Men att anställa fler, som man ju borde göra, istället för att överutnyttja de man redan har är det nästan ingen som gör, för då spricker den lagda budgeten. Frågan som jag då ställer mig är - tjänar man i slutändan verkligen pengar på att göra personalen sjuk än att inte anställa fler? Och sist men inte minst, är det verkligen etiskt och moraliskt rätt och riktigt att offra personalens liv och hälsa för att slippa höja bemanningen? 

 

 Ps I decembernumret av tidskriften KLASS och i årets första nummer av tidskriften Palliativ vård publicerades dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten". Så himla kul!  

 


 




 

måndag 13 januari 2025

Socialstyrelsens rapport - det är sämre än för 20 år sedan

 För några dagar sedan kom Socialstyrelsen med en ny rapport: Personalen i äldreomsorgen -Statistik och resultat från forskning och tillsyn, med statistik och uppgifter från Försäkringskassan, Statistikmyndigheten SCB och Myndigheten för vård och omsorgsanalys om arbetsförhållanden och villkor inom äldreomsorgen.

 Det är egentligen inga nyheter som presenteras, utan det är samma gamla skåpmat som presenterats om och om igen under årens lopp. Problemen som finns i äldreomsorgen är inga nyheter och ingen politiker eller tjänstepersoner, vare sig på kommunal, regional eller riksnivå kommer förvånat att ramla av stolen och säga "Detta hade vi ingen aning om", om denna nya rapport. Detta även om varje kommun med aktning mer än gärna säger att just de har en rosenskimrande god äldreomsorg, så vet de innerst inne att riktigt så är det inte - även om de mer än gärna skulle vilja det. De vet att de bara kan tanka äldreomsorgen med futtiga 2 dl bensin samtidigt som de blundar och hoppas att äldreomsorgens personal ska kunna köra 20 000 mil på den tanken. Personal försöker - för vårdtagarnas skull och dukar själva under, både första linjens chefer som sjuksköterskor, undersköterskor och vårdbiträden. Diskrepansen mellan krav och resurser är fortsatt för stora och ökande och just nu finns ingen riktig förändring i sikte. 

 


 

 Sabina Orstam, avdelningschef på Socialstyrelsen och Christine Tell, Enhetschef på Socialstyrelsen skriver i en debattartikel i  Dagens Samhälle den 9 januari 2025 att Socialstyrelsen tillsammans med nio andra myndigheter, arbetsgivare och fackförbund redan för 20 år sedan, i stort sett påtalade samma problem, då som nu och att någon förändring egentligen inte har skett – mer än att det snarare har gått åt det sämre hållet. Vidare säger de att äldreomsorgens problem måste prioriteras och åtgärder för förändring måste vidtas.  

 Äldreminister Anna Tenje (M) säger som svar i Dagens Samhälle den 10 januari att "Det är oacceptabelt" och att hon nu vill se krafttag från kommunerna. Hon lägger alltså hela ansvaret på kommunerna fastän det är hon som just nu bär huvudansvaret. Om inte äldreministern förstår sitt ansvar i detta så är jag rädd för att vi om 20 år till inte kommer att ha någon äldreomsorg alls. För det finns ingen kommun där ute i landet, vilket partistyre det än må vara som inte har försökt - det går helt enkelt inte med dagens förutsättningar, utan idag är det bemanning efter budget, inte efter behov som gäller ute i kommunerna. Visst finns det bättre som sämre exempel runt om i landet, men i det stora hela, vilket även denna rapport försöker belysa, så är vi på väg helt åt fanders om inte en förändring sker inom en mycket snar framtid.   


ps tips på insändare i Värmlands Folkblad: Äldrevården kräver utbildad personal och

Äldreomsorgens brister mörkas

Och en bra ledare i  Dala-Demokraten: Finns det bara svikare i politiken?


tisdag 3 december 2024

Äldreomsorgen - kommunernas budgetregulator

Jag läste häromdagen Jörgen Rubenssons Debattinlägg i Aftonbladet. Jörgen Danielsson är tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF, samt expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för vård och omsorg om äldre personer. Hans debattinlägg ger kommunernas äldreomsorg en rejäl känga där han ifrågasätter om äldreomsorgen fortsättningsvis ens bör ligga på kommunernas bord. Att det borde föras över till region och staten istället. 

 En liten mening i debattinlägget gick rätt in i mitt undersköterskehjärta: "Äldreomsorgen har i decennier varit kommunernas budgetregulator enligt principen bemanning efter budget, inte efter behov."  Tyvärr tror jag att han har rätt. Så ser det tyvärr ut på många ställen runt om i Sverige. Men frågan är om det skulle bli bättre om regionerna och staten tog över?  Skulle vi då per automatik få värdigare arbetsvillkor så att vi kunde ge en värdigare vård och omsorg om regionen och/eller staten tog över?  Kanske. Men vad är det som säger att inte även de skulle använda sig av principen bemanning efter budget och inte efter behov?

 

  

tisdag 10 september 2024

Män dör PÅ jobbet och kvinnor AV jobbet

 Jag jobbade i hemtjänsten nu i helgen och hörde bara små fragment av Ekots lördagsintervju med jämställdhetsministern och biträdande arbetsmarknadsminister Paulina Brandberg (L). En bit in i intervjun så pratade de om arbetsplatsolyckor och att män dör PÅ jobbet och kvinnor AV jobbet. Detta faktum och skillnad har jag skrivit om förut och går exempelvis att läsa här. 

 I likhet med mig önskade Paulina Brandberg att den mediala lampan också skulle lysa på alla de hundratals arbetsrelaterade dödsfallen som sker i det fördolda varje år. De som sker på grund AV jobbet i framförallt de kvinnodominerade yrkena, där ohälsosam stress på grund av för höga krav och alldeles för lite resurser. Dessa dödsfall är inte bara okända för den stora massan, de är även hundratals fler än de dödsfallen som idag får stora rubriker i media. 

 

 

 Jag vänder mig inte mot att de plötsliga arbetsplatsolyckorna med dödlig utgång får ett stort medialt utrymme - absolut inte! Men ALLA arbetsrelaterade dödsfall, sjukdomar och skador är lika hemska och onödiga i ett modernt samhälle. Att båda ökar är även det en fråga som inte borde sopas under mattan, utan borde lyftas varje dag tills vi får till en förändring. Orsakerna är välkända sedan länge, så det borde egentligen inte vara ett problem att vända trenden.

Detta är såklart även en jämställdhetsfråga, även om kvinnor i mansdominerade yrken har en lika stor risk för plötslig olycka och död på jobbet som männen, och män i kvinnodominerade yrken har en lika stor risk att dö för tidigt på grund av ohälsosam stress på jobbet som kvinnorna.    

 

Blev också ett debattinlägg i kommunalarbetaren i ämnet som fick rubriken:  Kvinnors arbetsmiljö dödar – men ingen bryr sig


fredag 26 juli 2024

Läkarstudenter som undersköterskor?

 Lovisa Lanryd, välfärdsansvarig vid Tankesmedjan Timbro, skriver i ett debattinlägg den 20/7 i NWT att hon tycker att läkarstudenter ska få jobba som undersköterskor, att läkarstudenternas kompetens går utöver undersköterskans och att studenterna därmed borde bli kvalificerade per automatik och att de då skulle kunna lösa sommarens brist på undersköterskor.

För det första så har socialstyrelsen redan noggrant betat av den frågan innan det blev klart med kriterierna för den skyddade titeln Undersköterska. Så Lovisa Laneryd verkar vara en dåligt insatt "välfärdsansvarig" om varför det inte blev så att just läkarstudenter skulle kunna jobba som undersköterskor. 

För det andra så står inte bristen på undersköterskor och faller på att just läkarstudenterna inte kvalificerar sig till att jobba som undersköterskor - det handlar om helt andra saker som stressig och sjukdomsalstrande arbetsmiljö och dåliga löner. Men det borde hon som "välfärdsansvarig" på Timbro redan veta. Eller vet hon inte om det? I så fall är det dags att läsa på.

Här kan ni läsa min replik till hennes debattinlägg i NWT: Replik: Undersköterska är ett annat yrke än läkarens


onsdag 26 juni 2024

Undersköterskans titel

 

 Sjuksköterskans legitimation kom till 1958 efter flera olika försök att standardisera utbildningen, som innan kunde vara allt från någon månads praktik till två års teori och praktik på högre lärosäten, samt att nu fick även människor från de lägre samhällsklasserna tillgång till yrket - det var tidigare mest avsett för överklassens döttrar som inte behövde lön för sitt kall. Efter standardisering av SSK-utbildningen där alla i hela Sverige skulle ha samma minsta nivå på grundutbildning, blev det en skriande brist på sjuksköterskor då alla som förut jobbat som sjuksköterskor inte kvalificerade sig till leg.sjuksköterska och således föll bort - då uppfann man 1962 en ny yrkestitel: Undersköterska.
 

 
  Denna nya yrkesgrupp skulle lösa personalbristen i vården och tanken var att hon skulle jobba sida vid sida med sjuksköterskan, men ha en lite kortare utbildning. Det har dock aldrig funnits en enhetlig, standardiserad utbildning som per automatik gjort en person till undersköterska (eller för den delen vårdbiträde) – det har däremot funnits flertalet olika förberedande utbildningar av olika kvalitet runt om i landet som även har varierat under tid. Detta innebar i praktiken att de grundläggande kunskapsnivåerna hos anställd personal som genomgått en förberedande utbildning inte alltid varit den samma beroende på när i tid, var i landet och vem som anordnat utbildningen. Kompetensnivån mellan undersköterska och undersköterska har varit gigantisk, kompetensnivån mellan undersköterska och vårdbiträde har varit både hårfin som skyhög och skillnaden mellan vårdbiträde och vårdbiträde kan även den vara enorm. Detta samtidigt som det hela tiden sedan yrkestiteln undersköterska kom till 1962 , helt och hållet har varit upp till arbetsgivaren att anställa någon som USK – även personer helt utan någon som helst utbildning om arbetsgivaren så önskat.
 
 Nu är det sedan 1 Juli 2023 så att även undersköterskans utbildning har standardiserats och det är inte längre upp till arbetsgivaren att bestämma vilken yrkestitel du anställs som utan det behövs intyg från socialstyrelsen att du verkligen har rätt grundutbildning för att få anställas som undersköterska. Övergångsreglerna gäller dock fram till och med 2033, men sedan finns det inga mer undantag.
Lika som när Ssk blev standardiserat kommer alla som nu söker intyget från Socialstyrelsen inte att bli godkända och de kan då välja att plugga upp det som fattas eller fortsätta jobba som vårdbiträde eller någon annan oskyddad yrkestitel som det fortsatt är upp till arbetsgivaren att bestämma krav på eventuell utbildning och kompetens på.

fredag 14 juni 2024

Den sjukdomsalstrande välfärden

 Nu i juni kom rapporten "Miljarder skäl att förbättra arbetsmiljön - Om kommunernas och regionernas kostnader för produktionsbortfall till följd av sjukfrånvaro". En gedigen rapport som tagits fram av fackförbunden Akademikerförbundet SSR, Kommunal, Sveriges lärare, Vision och Vårdförbundet, och det är i dubbel bemärkelse sjuka siffror som presenteras. 

  

Jag har skrivit om de höga och stigande sjuktalen i välfärden många gånger förut i den här bloggen, men det tål att upprepas ända tills en riktig förändring kommer till stånd - för det är inte bara en ohemul ekonomisk kostnad för samhället (51,4 miljarder kronor bara för år 2023), det är också en djup tragedi för varje enskild individ som drabbas. Arbetsrelaterad ohälsa innebär ett stort mänskligt lidande och många betalar ett högt pris och alldeles för många betalar med sina liv. Arbetsmiljöverket  uppskattar antalet arbetsrelaterade dödsfall på grund av stress till uppemot 800 per år.

 Rapporten lyfter även det ojämställda i att kvinnor i så hög utsträckning blir sjuka av sina jobb i välfärden och att arbetsmarknaden i Sverige är till stor del könsuppdelad - villkoren för kvinnor och män inom offentlig sektor är olika, såväl organisatoriskt, socialt som materiellt. Sedan början av 2010 har det skett en kraftig ökning av stressrelaterad psykisk ohälsa i Sverige - en femdubbling, där kvinnor står för ca 80%. Enligt försäkringskassans egen utsago så beror detta på att kvinnorna är sysselsatta i kontaktyrken med en bristande arbetsmiljö. Så, som jag så många gånger påtalat - vi är inte gnälliga för gnällandets skull! Alla siffror och statistik visar om och om igen att vår arbetsmiljö gör oss sjuka och att det måste till en förändring - och det snarast.

 I rapporten presenteras tre förslag för en friskare välfärd:

Inför sanktionsavgifter för organisatorisk och social arbetsmiljö
De högsta sjuktalen på arbetsmarknaden är relaterade till organisatoriska och sociala faktorer i arbetsmiljön. Därför måste det kosta när arbetsgivare bryter mot föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete och föreskrifterna om organisatorisk och social arbetsmiljö.
Välfärdens arbetsmiljö måste bli jämställd
Arbetsmiljö är i högsta grad också en jämställdhetsfråga. Villkoren för kvinnor och män inom offentlig sektor är ofta olika. Skillnaderna i arbetsvillkor leder till att kvinnor i offentlig sektor är särskilt drabbade av psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. Bristerna behöver synliggöras i organisationerna, komma upp på dagordningen och åtgärdas inom ramarna för en jämställd arbetsgivarpolitik.
Alla arbetsplatser behöver arbeta med friskfaktorerna
Forskning har identifierat friskfaktorer, som ringar in de organisatoriska förutsättningar som visat sig ha en positiv påverkan på arbetsmiljö, produktivitet och sjukfrånvaro. Används dessa friskfaktorer aktivt, systematiskt och långsiktigt på en arbetsplats, finns stor chans att skapa en god arbetsmiljö och låg sjukfrånvaro. Insatserna behöver följas upp årligen, för att välfärdsyrkena återigen ska kunna bli friskyrken.

 Bara för arbetsgivare runt om i landet att kavla upp ärmarna och ta tag i problemet - alternativet är fortsatt stigande sjukskrivningstal och en förlust av kompetent personal, som det redan idag är en skriande brist på. 

ps Här är en insändare som sätter fingret på problemet. Det är från en sjuksköterska som insjuknat på grund av sin arbetsmiljöbelastning. "Kortare patientbesök, ändringar i schemat och nya arbetsuppgifter utan att några andra arbetsuppgifter tas bort. Jag har försökt, för att hinna sprang jag fortare, tog kortare raster, försökte vara mer effektiv jag vände ut och in på mig själv för att räcka till. Men en dag gick det inte längre, mina krafter tog slut och jag orkade inte springa länge. Jag blev sjuk. Mitt arbete hade gjort mig sjuk, mitt arbete som jag alltid älskat." 


lördag 8 juni 2024

Förändring ett måste om äldreomsorgen ska fungera

 Det blev en insändare i Värmlands Folkblad idag som fick rubriken: Förändring ett måste om äldreomsorgen ska fungera.

 Äldrevården skakar i grunden, det är ständig brist på personal – framförallt utbildad personal.

Arbetsmiljö, löner och arbetstider ”effektiviserade till verksamhetens behov” som det så fint heter, men glömmer att personalen är grunden som hela verksamheten vilar på – ingen personal, ingen verksamhet. Vill man att personal ska stanna och nya tillkomma måste arbetsmiljö, löner och arbetstider personalanpassas så att en stabil grund finns att tillgå i verksamheten. Inte som nu när inget av detta existerar.

Sänkt heltidsmått, högre löner och ob för utbildad personal och tid för alla arbetsuppgifter under en arbetsdag skulle garanterat vända den här negativa trenden.

 Lågavlönad och utarbetad undersköterska

 

ps heja vårdförbundet som så träget slåss för sin medlemmars arbetsvillkor

torsdag 2 maj 2024

Första maj i Hagfors

 Första Maj i Hagfors. Solen sken från en klarblå himmel och ovanligt mycket folk hade samlats kring musik och olika aktiviteter i den vårspirande Blinkenbergsparken.

 Första maj firandet I Hagfors - som var ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, SSU, ABF, LO och fackförbunden IF Metall, Kommunals och Byggnads var på det stora hela en trivsam och mycket lyckad dag för framförallt barnfamiljer. Det vackra vädret och gratis ansiktsmålning, ballonger, dricka, godis och hamburgare var det som stod i centrum för dagen - inget fel i det, och det skulle behövas fler sådana här trivsamma dagar där människor kommer samman och träffas i Hagfors. (All heder åt de som stod i solen och stekte hamburgare hela dagen - kön bestod av en aldrig sinande ström av människor som ville ha sig en burgare).  Alla var vi nog vårystra efter den långa mörka vintern och njöt och firade att sol och värme äntligen ville visa sig.

Arbetarrörelsens dag kom dock helt i skymundan och talen var få och mycket korta. Hade det inte varit för musikkåren och de röda flaggorna så hade det lika väl kunnat varit vilken annan trevlig sammankomst som helst.  

Första maj som arbetarrörelsens dag behövs egentligen mer än någonsin - extra tydligt blev det när jag parkerade bilen vid Coop som var öppet med personal som jobbade. Och på väg till Blinkenbergsparken promenerade jag förbi höghusen som just nu är en byggarbetesplats (det var bara någon dag sedan en tragisk arbetsplatsolycka skedda här). Att det var första maj och röd dag märktes inte då byggarbetarna var i fullt arbete och hemtjänstbilar var parkerade utanför. De flesta arbetare jobbar på arbetarrörelsens dag - det är mest våra chefer som åtnjuter en extra ledig dag i sköna Maj. Röda dagar är fortfarande inte för oss - inte ens på arbetarrörelsens dag. 

 Jag gjorde dock ett tappert försök till att lyfta undersköterskornas arbetsförhållanden en dag som denna - även om jag inte är en van talare och min tid att göra det på scen blev allt för kort och att mina ord mest flög bort i sorlet.

Jag presenterades upp på scen som arbetarförfattare - vilket för mig är en stor ära att få tituleras som.


 Jag lägger ut mitt lilla, men ack så viktiga tal som jag höll innan jag läste några dikter ur min diktsamling "Dikter från Hemtjänsten", då allt jag tänkt säga inte riktigt hanns med och kanske inte ens hördes av alla som hade velat höra.  Så här kommer det för den som vill läsa:


"Hej jag heter Frida Turander och jobbar som undersköterska i äldreomsorgen. Det är Sveriges vanligaste yrke - alla kategorier. Många av mina kollegor är inte här idag – även om de skulle ha velat – för de jobbar. Röda lediga dagar finns inte för oss – inte ens på första maj.

Undersköterska är inte bara Sveriges vanligaste yrkesgrupp, det är också ett av det mest kvinnodominerade yrkena där sjukskrivningarna ligger i topp år efter år enligt försäkringskassans årliga sjukstatistik.

Enligt arbetsmiljöverket så finns det i äldreomsorgen så stora och så många brister i vår arbetsmiljö att risken för ohälsa och att behöva sluta i förtid är större än på manligt kodade arbetsplatser. Vi undersköterskor i äldreomsorgen – både manliga och kvinnliga - hamnar – bara av att göra vårt jobb – i stressrelaterad ohälsa som akuta stressreaktioner, långdragna utmattningssyndrom, hjärt och kärlsjukdomar, ångest & depression, magbesvär, sömnbesvär och smärttillstånd

Allt på grund av för låg personaltäthet, långvarig och ohälsosam stress på jobbet med en ständigt återkommande brist på återhämtning.

Årtionden av politiska beslut om nedskärningar, effektiviseringar och resursoptimeringar så har vi hamnat i en akut situation där utbildad personal flyr äldreomsorgen – ett arbete som de i grund och botten älskar - de som är kvar har höga och stigande sjuktal. Vi har en alarmerande brist på kompetens och knappt några unga som söker vård och omsorg på gymnasiet samtidigt som allt fler äldre är i behov av en allt mer avancerad vård i hemmet.

Det mjuka skalas bort och kvar blir bara det hårda och kalla – i vår kommun pratas det bland annat om att effektivisera bort den så kallade ”gråtiden” i våra minutscheman. Alltså den tid som är mellan de på exakta minuter planerade besöken och är grå på min planering och därmed i politikers och högre tjänstepersoners ögon tom och innehållslös – jag kan säga att den gråtiden upplever vi på golvet aldrig – gråtiden finns inte i verkligheten – bara på pappret. Om något så behöver vi mer ”gråtid” för att hinna med allt som vi ska göra på en arbetsdag – allt som vi förväntas att göra i förbifarten – utanför vår planering.

Vi har kommit till vägs ände när det kommer till att spara pengar på vårt arbete. Som samhälle binder vi ris åt egen rygg.

All forskning pekar på samma sak – Vi är inte gnälliga för gnällandets skull och vi blir inte långtidssjukskrivna för att vi är lata - utan för att vår arbetsmiljö är söndereffektiviserad. Vi får inte den tid eller de resurser vi behöver för att kunna utföra vårt jobb – och då tar vi av oss själva – för vårdtagarnas skull, med resultatet att vi till slut själva kroknar och går av.

Att jobba som undersköterska i hemtjänsten på landsbygden är ett av de finaste jobb en kan ha, och är idag en skyddad yrkestitel som kräver både utbildning och intyg från socialstyrelsen för att få jobba som. Många, inklusive politikerna, har nog en förlegad bild av vad hemtjänsten är och vad vi gör – hur svårt, brett och viktigt arbetet är. Jag ska nu läsa några dikter ur min senaste diktsamling ”Dikter från Hemtjänsten” Där jag i poesiform försökt fånga arbetet i hemtjänsten. Om de mänskliga mötena, det vackra, det svåra och det sköra."

 


PS: I Arvika ordnade några tappra bönder en traktorburen första Majdemonstration, med plakat på grillen med text som "Har du ätit idag, tacka en bonde" osv. Toppen att bönder och jordbruket i Sverige lyfts en dag som denna (och gärna alla andra dagar också). Jordbruket som faktiskt är så vi viktig ur så många olika aspekter och som allas våra liv hänger på, för utan fungerande jordbruk och jordbrukspolitik - ingen mat, ingen mångfald. Viktigt att lyfta att jordbruk inte är som vilken näring eller företag som helst, utan grunden för vårat samhälle, som allt vilar på.  Fungerar inte detta så kan vi  inte heller ha någonting av allt det andra. Mat är liv - inte en liten struntsak med andra ord. 



onsdag 24 april 2024

Första maj och kampen om åtta (och sex) timmars arbetsdag

 Första maj är arbetarrörelsens dag allt sedan massakern vid Haymarket, Chikago USA. Den 1 maj 1886  marscherade 80 000 människor genom Chicagos gator i en gigantisk demonstration för åttatimmarsdagen. Kampen för åttatimmarsdagen har varit lång och tyvärr även blodig. Människor har fått satt livet till och de har blivit misshandlade och fängslade när de slagits för något som vi i dag åtnjuter som en självklarhet. Men det är det inte! Människor har kämpat för den rätten! 

 År 1889 hölls en stor internationell arbetarkonferens i Paris. En amerikansk delegation berättade om händelserna i Chicago och det beslutades att göra 1 maj till en gemensam manifestationsdag världen över för arbetarnas krav på åtta timmars arbete.

 

 Första maj i Sundsvall 1890. Foto: Herr Axelsson i Skönvik  

 

 I Sverige demonstrerade människor för första gången för åtta timmars arbetsdag den 1 maj 1890. Förslag till lag om åtta timmars arbetsdag lades först efter 29 år lång kamp och demonstrationer. Den 29 September 1919  beslutades det i riksdagen om åtta timmars arbetsdag = 48h vecka, då arbetare man fortfarande på lördagar.

 Högern gillade dock inte åtta timmars arbetsdag och satte upp affischer med texten “Rösta mot den liberal-socialistiska 8-timmarsdagen” och “Åttatimmarsdag och socialisering minska produktionen och öka levnadskostnaderna. Skydda oss och våra barn.” 

 Sedan dess har vi fått femdagars arbetsvecka = 40 h vecka (år 1973) och semestern har ökat från två veckor (1938) till dagens fem veckor (1978). Varje arbetstidsförkortning (vilket även antal dagar vi jobbar och semestern är ) har människor fått kämpa och demonstrerat för! Det har inte kommit av sig självt! 

 Nu är det hög tid för att kämpa för sex timmars arbetsdag - 30 h arbetsvecka som norm! Det har stått still väldigt länge i arbetstidsförkortningsfrågan - vi snackar 1970 tal senast. Olika varianter och försök med arbetstidsförkortning har gjorts runt om i världen och alla med riktigt bra resultat. Människorna mår bättre, sjukskrivningarna minskar utan att produktiviteten minskat. Så varför sätter vi inte igång med sex timmars arbetsdag i Sverige? Tja... alla former av arbetstidsförkortning har i alla tider motarbetats av högerpartierna - med samma argument nu som då. Även Socialdemokraterna (som i allra högsta grad var drivande i åtta timmars frågan tillsammans med liberalerna) har sågat arbetsförkortning med i princip samma argument som moderaterna, även om de nu börjat mjukna lite i frågan. Av Sveriges alla partier i riksdagen så är det bara Vänsterpartiet som i dag har det inskrivet i sitt partiprogram. Miljöpartiet och Sossarna velar och resten himlar med ögonen. 

 

Vi har högst arbetstid i hela Norden och bland de högsta i hela Västeuropa!

 ps fackförbundet kommunal driver sedan 2022 att de ska verka för 30 timmars arbetsvecka i lag eller kollektivavtal, utan att det ska påverka löneutvecklingen.

 

 

 

 


 

söndag 14 april 2024

Strejk

 

 2003 när Kommunals medlemmar gick ut i en fem veckor lång strejk för bland annat högre lön så sa dåvarande statsministern Göran Persson ”Om inte folk hade varit så sjuka i Sverige hade det funnits pengar att höja de kommunalanställdas löner.” Han lade då indirekt skulden till medlemmarnas låga lön på medlemmarna själva – att de skulle sluta upp med dumheterna att slita ut sig. Arbetsgivarna kom efter den strejken ut som vinnare. Medlemmarna fick i princip endast igenom att lägstalönen höjdes från 12.000 kr till 14.000 kr. Detta kan jämföras med att 2003 låg medellönen i Sverige på 21.500 kr.   

 Sedan dess har sjuktalen inte minskat utan ökat. Försäkringskassans sjukstatistik visar år ut och år in på höga sjuktal bland undersköterskor inom hemtjänst, hemsjukvård och äldreboende – de är sjukskrivna dubbelt så mycket än andra!

 



 De utslitna ryggarna, knäna och ledernas jobb har idag även höga stressrelaterade sjuktal då jobbet sedan 2003 inte längre ”bara” är ett fysiskt slitsamt arbete. I och med alla effektiviseringar efter införandet av New public Management i offentlig verksamhet har jobbet även blivit oerhört tidspressat och stressigt – den allt mindre personalstyrkan ska klara att sköta allt fler vårdtagare, samtidigt som arbetsuppgifterna har blivit fler och fler. Det är som om det hade varit högre sjuktal som har varit målet för arbetsgivarna – inte tvärtom.

 Nu varslar kommunal åter om strejk – för bland annat rätten att få ut sin nya lön i tid. (Arbetsgivare runt om i landet har ibland suttit inne med pengarna i månader.) Det är alltså inte mycket Kommunal begär, men ändå får de kalla handen av arbetsgivarparten. 

  Många medlemmar hade velat se en strejk för så mycket, mycket mer förändringar -  en hejdundrande strejk för bättre arbetsmiljö på riktigt, mer personal per vårdtagare, bättre och luftigare scheman och såklart högre löner. Medlemmarna ligger i botten i all statistik och fler än någonsin funderar på att sluta för att de inte orkar mer, för att de blir sjuka av sitt jobb som de i grund och botten älskar. Ska det verkligen vara för mycket begärt att ha en hyfsad lön och inte riskera att bli sjuk av sitt arbete 2024?