Vår rätt till vila och återhämtning som bara gick upp i rök och försvann

Enligt 14 § arbetstidslagen ska arbetstagare ha rätt till minst 36 timmars veckovila. Före det att den veckovilan påbörjas är det nu klargjort i eu-domstol att en arbetstagare dessutom först ska ha rätt till minst elva timmars dygnsvila. Det innebär alltså att arbetstagare som utgångspunkt har rätt till 47 timmars sammanhängande ledighet per vecka. I min enfald trodde jag och många med mig att detta äntligen skulle börja gälla den 1 oktober i år... men icke. I sista stund innan det hela skulle börja gälla så kommer en kovändning stor som en elefant som jag inte riktigt såg komma. Helt plötsligt så kan arbetsgivaren återigen baka in vår rätt till dygnsvila i vår veckovila. Att jag tycker det suger är bara förnamnet. Nu får vi vänta tills våren 2024 - och hoppas att det inte uppdagas nya kryphål som gör att det dröjer ännu längre.

Alla vi som ligger under försörjningskravet

 Den 1 November träder höjt försörjningskrav för arbetstillstånd i kraft för personer från ett land utanför EU. Då krävs en lön som är 80 procent av medianlönen i Sverige, vilket just nu är 27 360 kr i månaden, för att få ett arbetstillstånd och fortsatt få stanna i Sverige och arbeta.

Det är en lön som ganska många vanliga arbetare hamnar under. Exempelvis så ligger medellönen (år 2023) i min lilla Värmlandskommun Hagfors för undersköterskor på 27 188 kr, för vårdbiträden 23 803 kr, för lokalvårdare 24 195 kr, för barnskötare 25 835 kr och för elevassistenter 24 955 kr - således alla under det nya försörjningskravet. 

Marie Mattsson som är personalhandläggare inom äldreomsorgen i Boden där flera anställda nu i och med detta riskerar att utvisas säger ”Det ödelägger hela vår verksamhet” Och det är nog många verksamheter runt om i Sverige som kommer att drabbas. 

Aysel Mammodova riskerar att utvisas (EKOT)

 "Det här är det första steget i regeringens och samarbetspartiet Sverigedemokraternas arbete med att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring. Den föreslagna nivån syftar till att minska fusk och utnyttjande kopplat till arbetskraftsinvandring." säger migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M). Och Johan Persson (L) menar på fullaste allvar att det här ska "städa upp i skuggsamhället" genom att skötsamma arbetare nu blir utvisade enkom på grund av att det finns jobb i Sverige med löner under 80% av medianlönen. 

Det här är så dumt så jag finner inga ord. Förutom alla de tragedier på individnivå - de som nu utvisas och måste bryta upp, fastän de jobbar och försörjer sig själva så finns det så många obesvarade frågor som politikerna väljer att inte pratar om. Varför finns det så många låglönejobb i Sverige? Vi som inte riskerar utvisning och lever på löner som ligger långt under 80% av medianlönen - hur klarar vi oss?  Hur ska alla de verksamheter som nu förlorar flera erfarna medarbetare i ett enda trollslag klara av att snabbt hitta ny personal? Det är en skriande brist på erfaren och utbildad personal redan innan. Och hur i hela friden ska detta kunna städa upp i skuggsamhället? Vem vinner på detta? Vem? 

 

EU:s arbetstidsdirektiv i kommun och region (AB avtalet)

 Nu är det snart den första oktober och de "nya" reglerna för EU:s arbetstidsdirektiv är så här för att stanna. Jag sätter citationstecken runt "nya" då den egentligen inte är så ny - direktivet har funnits ända sedan 2007, men den har inte efterföljts fullt ut tidigare. Undantag och genande i personalens rätt till vila har fram till nu varit gängse praxis i regioner och kommuner.

 Nu får det alltså inte rundas i hörnen något mer - arbete ska nu alltid alterneras med minst elva timmars vila inom varje tjugofyra timmars period (man får lägga dygnsbryt var man vill på ett kalenderdygn) och varje vecka (veckobryt får ligga var som helst under en kalendervecka) ska innehålla minst trettiosex timmar sammanhängande veckovila, samt att dygnsvilan inte får bakas in i veckovilan. Det här kräver ett helt nytt sätt att tänka på för både arbetsgivaren som personalen som är vana med ett helt annat upplägg där vilan har kunnat räknas ut i ett genomsnitt istället för att alltid alterneras. Vila-jobb-jobb-vila får nu inte längre förekomma, utan det är alltid vila - jobb - vila - jobb som gäller. Detta kan kanske låta som en liten förändring - men den är riktigt stor! Minst lika stort som när man slutade jobba och gå i skolan på lördagar, eller när man gick ner från tolv timmars arbetsdag till åtta timmar som "normalarbetsdag". Ändå är motståndet till förändringen förvånansvärt stort bland personal som i viss mån kanske sammanblandat konsekvenserna av direktivet med det ökända "Hälsoschemat" - vilket det inte är! Inte ens i närheten!

 För den som jobbar exempelvis vardagar 7-16 och med lediga helger har detta aldrig varit ett problem. Femton timmar vila mellan passen och veckovila lördag och söndag (plus ledig alla röda helgdagar). Var veckobryt och dygnsbryt ska ligga är då inte en så svår nöt att knäcka och man kan till och med jobba över några timmar utan att bryta mot rätten till dygnsvila. Men när man har en verksamhet som rullar på dygnets alla timmar, alla årets dagar så är det inte riktigt lika enkelt - speciellt när man vill hålla antalet personal nere till ett minimum genom innovativa schematekniska lösningar för att få ut så mycket täckning i verksamheten av varje enskild personal som möjligt och nu inte kan göra "som man alltid gjort"... ja, då ställer det så klart till det och det kommer att ta ett tag innan reglerna är färdigtolkade in i minsta detalj. Gråzoner och rena misstolkningar finns det gott om och många verksamheter runt om i landet har nog försökt att tolka de "nya" reglerna fortsatt lite väl övermodigt till att börja med i hopp om att komma undan lindrigt (billigt)  - vilket jag misstänker kommer att behöva rättas till efter inspektionerna som garanterat kommer att komma. Andra har tagit höjd och tolkat reglerna mer återhållsamt och tagit höjd för att regeltolkningarna kommer att landa strängt - och så klart också tolkningar lite mitt i mellan, med bara lite småfel här och var som dock även det kan ge stora konsekvenser när man än en gång måste tänka om från grunden, samtidigt som verksamheten alltid måste rulla på som vanligt. Så färdigt den första oktober kommer det långt ifrån att vara.

Viktigt att poängtera är att det i direktivet finns en miniminivå på dygnsvilan (11 h) - inte en maxnivå, och det finns en maxnivå på arbetspass (13 h inkl raster) - inte en miniminivå. Detta gör att delade turer som hamnar på varsin sida av dygnsbrytet  och "vanliga" arbetspass som med flera timmar hamnar på olika sidor av dygnsbrytet kan komma att få nedslag då det inte längre är möjligt att förlägga dygnsvila i början av en 24-timmarsperiod och i slutet av nästkommande 24-timmarsperiod med arbete däremellan. Att inte jobba raka veckor och följa arbetstidsdirektivet är komplicerat och personalkrävande - kanske mer komplicerat och mer personalkrävande (dyrare) än vad många arbetsgivare och politiker kanske förstått. Sedan tillkommer det lilla dilemmat att om inte EU kommissionen tycker att Sverige gjort ett tillräckligt bra jobb med att implementera arbetstidsdirektivet så väntar enormt kraftiga böter - och det kommer att bli bra mycket dyrare än att göra rätt från början. 

Och allt detta för att en enda person uppmärksammade EU kommissionen på att lagen inte följdes i Sverige för att bollen skulle sättas i rullning. Tänk vad en enda person kan ställa till det med😊 Personligen är jag tacksam - vet att inte alla är det, men det fanns säkert de som var emot femdagars vecka och åttatimmarsdagar också, men att år efter år jobba sen kväll och sedan gå upp bittida tär på en stackars människa, förkortar hennes liv och ökar risken för sjukskrivningar markant. Och att slippa det är mer värt än allt smör i Småland och just det finns redan nu med i allas tolkningar, så det är i alla fall garanterat här för att stanna - toppen! Nu är det bara en arbetstidsförkortning som fattas - men det lär nog dröja ett tag till även om det förhoppningsvis är där vi kommer att landa till slut.

 

Socialstyrelsen utfärdar intyg till undersköterskor i en rasande snigelfart

 I nitton dagar har undersköterskor runt om i landet kunnat ansöka om den skyddade yrkestiteln undersköterska hos socialstyrelsen. Till dags dato har 30 906 ansökningar kommit in och 2463 bevis har utfärdats. 

 

Undersköterska är Sveriges vanligaste jobb (ca 180 000) så det är ett stort antal som kommer att behöva ansöka för att få fortsätta jobba som USK. Lagen trädde i kraft 1 Juli och Socialstyrelsen säger att de tagit in extra personal för att kunna möta ansökningarna som kommer in. Med ett medel på ca 129 utfärdade bevis om dagen (de som inte blir godkända finns det ingen statistik på) så skulle det ta nästan 4 år om alla ansöker - plus att det tillkommer nybakade studenter som också kommer att ansöka under tiden. 

Även om jag i grunden är positiv till att yrket äntligen blir reglerat så tycker jag att de kunde ha börjat ta emot ansökningar innan lagen trädde i kraft - för en lite smidigare övergång. Men, men ... nu är det som det är och jag kan bara konstatera att det kommer att ta låååång tid. 

ps: tips på en insändare i Värmlands folkblad om skyddad yrkestitel som går att läsa här

Den 61 åriga undersköterskans historia

 

  Undersköterskans historia går hand i hand med sjuksköterskans och dessa två yrken är sprungna ur samma källa. Från nunnorna i kloster och den mytomspunna Florence Nightingale när yrket var ett kall och det förväntades att man skulle avstå familj och istället viga sitt liv till omvårdnad om andra människor till dagens högskoleutbildade Legitimerade sjuksköterskor och den alldeles nya skyddade yrkestiteln för undersköterskor - även om yrkestiteln undersköterska har hunnit fylla 61 år i år. 

 

Florence Nightingale  fotad av Henry Hering (1814-1893) - National Portrait Gallery, London

 

 Sjuksköterskans legitimation kom till slut 1958 efter flera olika försök att standardisera utbildningen som kunde vara allt från någon månads praktik till två års teori och praktik på högre lärosäten, samt att nu fick även människor från de lägre samhällsklasserna tillgång till yrket (det var tidigare endast avsett för överklassens döttrar som inte behövde lön för sitt kall). Efter standardisering av SSK-utbildningen där alla i hela Sverige fick samma grundutbildning, blev det en skriande brist på sjuksköterskor då alla som förut jobbat som sjuksköterskor inte kvalificerade sig till leg.sjuksköterska och således föll bort så uppfann man redan 1962 en ny titel: Undersköterska. Denna nya yrkesgrupp skulle lösa personalbristen i vården var tanken och hon skulle jobba sida vid sida med sjuksköterskan men ha en lite kortare utbildning.

 Nu över 60 år senare så har äntligen även grundutbildningen till undersköterska standardiserats och man måste nu ansöka om ett yrkesbevis hos socialstyrelsen för att få jobba som undersköterska. Samma som för sjuksköterskan långt tidigare så har utbildningen till undersköterska varierat storligen fram till och med den 1 Juli 2023 och varierat både över tid som var i landet man utbildat sig.

 Men fortfarande är det en skriande brist på både undersköterskor och sjuksköterskor – både grundutbildade som specialistutbildade. Jag har funderat mycket på varför och kanske är det så att yrkenas historia lever kvar allt för mycket även hos dagens arbetsgivare – att det skulle vara ett kall och inte en riktig profession med lön som går att leva på och arbetstider som går att kombinera med ett familjeliv. Att det nog är dessa två problem man måste lösa en gång för alla för att tillräckligt med människor ska vilja utbilda sig och orka arbeta ett helt arbetsliv med dessa två yrken även i framtiden. 

 

ps här är ett inslag från p4 Värmland där jag tycker att den nya skyddade yrkestiteln för undersköterskor ska löna sig:  Skyddad titel för undersköterskor – men inte mer i plånboken

 

Debattinlägg i kommunalarbetaren

 Jag har skrivit ett debattinlägg i kommunalarbetaren som går att läsa här:

”Höj våra löner när vi har beviset för skyddad yrkestitel”

 

I sommar blir undersköterska en skyddad yrkestitel som endast den som kan visa upp ett intyg från Socialstyrelsen får använda. Det blir till och med straffbart att tillskriva sig titeln undersköterska eller något som kan förväxlas med titeln utan att kunna visa upp beviset. 

Visserligen kommer det att finnas en lång övergångsperiod för redan anställda undersköterskor för att inte hela vården ska kollapsa i ett enda slag, men i grund och botten är det detta som kommer att börja gälla då yrket anses så viktigt att de nu har lagstadgat vad som krävs för att få jobba som undersköterska.

När min morfar fick körkort i slutet av 1930-talet så fick han det i handen med orden ”jag har sett att du kan köra bil.” Inget teoriprov eller körprov behövdes då kontrollanten godtyckligt tyckte att det han hade sett av min morfars körande på vägarna utan körkort räckte för att han skulle få ett. I dag vore detta otänkbart.

Men samma godtycklighet har hela tiden gällt för att få jobba med människor som undersköterska i Sverige. Det har fram till nu helt och hållet varit upp till arbetsgivaren att bedöma och bestämma om någon ska få jobba som undersköterska eller inte i deras verksamhet. Det har inte ens funnits en standardiserad förberedande utbildning i vård och omsorg som sett likadan ut runt om i landet, vilket har resulterat i stor variation i vilken kompetens undersköterskor har. 

Den första juli i år blir det slut på detta godtyckliga som exempelvis gjort att vissa personer har kunnat jobba som undersköterska hos en arbetsgivare, men kanske inte fått det hos en annan för de har haft andra ställda krav. Många arbetsgivare har heller inte vetat vilken kunskap och kompetens de borde efterfråga av en undersköterska. Nu kommer arbetsgivare att få undersköterskans minsta godkända kunskap och kompetens säkrad och serverad som på ett litet silverfat, när beviset från Socialstyrelsen visas upp.

 Nu blir det lättare och tydligare för arbetsgivaren att ta tillvara all kompetens hos personalen när man alltid vet i förväg vad man får. Och detta borde självklart premieras av arbetsgivaren – som exempelvis i Region Västmanland där man redan nu gått ut med att de kommer att ge alla de undersköterskor som kan visa upp beviset från Socialstyrelsen om skyddad yrkestitel 400 kronor i påslag på grundlönen. 

Nu hoppas jag bara att fler arbetsgivare hakar på och ger personalen högre lön efter att de fått beviset på att de får använda den skyddade yrkestiteln. Att jobba som undersköterska är inte ett enklare jobb för vem som helst – och det borde med otvivelaktig tydlighet också avspegla sig i lönekuvertet.

• Frida Turander

  undersköterska i hemtjänsten, Hagfors

   

   

  Debattinlägget är även publicerat i Dala-Demokraten och Värmlands Folkblad
  

 

Nya rapporter - Personal som lämnar & På arbetarkvinnornas bekostnad

Alla är vi värda samma grundförutsättningar - men så ser det tyvärr inte ut idag. Långt ifrån.  

 I dagarna kom fackförbundet Kommunals nya rapport: Personal som lämnar. Där framkommer det att det är värre än vad många kanske förstått  -  att endast 46% kan tänka sig jobba kvar i den kvinnodominerade äldreomsorgen om tre år. Under hälften! Personalen i äldreomsorgen upplever att arbetet är för fysiskt och psykiskt påfrestande, allt fler väljer därför att lämna. Samtidigt som allt färre söker sig till äldreomsorgen, färre utbildar sig och behovet av personal ökar och ökar. Det är en omöjlig ekvation och "extremt allvarligt" som Kommunals ordförande Malin Ragnegård uttryckte sig i Tv4 här om dagen.

Bild från kortversionen av rapporten: Personal som lämnar 

År 2012 ville 76 % jobba kvar, 2017 ville 60% jobba kvar och 2021 endast 46%

 Samtidigt har det kommit en ny rapport från arenaide av Lina Stenberg som heter På arbetarkvinnornas bekostnad, en rapport som i allra högsta grad hänger ihop med Kommunals rapport. Här slår man fast att kön, klass och etnicitet spelar roll i dagens Sverige. Visste du till exempel att en arbetarkvinna tjänar 100 000 kr mindre per år än en arbetarman?  Bara därför att? 

 Båda rapporterna visar att vi tyvärr har mycket kvar att göra i jämställdhetsarbetet i Sverige, både ekonomiskt som arbetsmiljömässigt - för vi är långt ifrån så bra som vi borde.